Claire Denis långfilmsdebut, sedermera något av en cineastklassiker. Tydligen en självbiografisk berättelse om ett vitt kolonialt hushåll i Kamerun, och den outtalade attraktionen mellan hustrun och den ädla svarta tjänaren – på Rohmeriskt vis är varje scen en gåta, tillräckligt lätt att lösa, som kommenterar kolonialmaktens dynamik och könsroller. Bokslut görs med en modern blick (scenariot är nämligen en tillbakablick, upplevd av familjens nu vuxna dotter). Man kan identifiera karaktärsmotivation och intrigutveckling genom dessa kodade scener också – det Denis gör gör hon med enorm talang. Det finns dock begränsningar för tekniken; det tysta, lugnande, meditativa tonverket existerar enbart för att rikta vår uppmärksamhet till de symboliska gåtorna som hon visar. Det är en arty uppvisning som säger samma sak om och om igen, men med det sagt är det lätt att fastna i det.