Framtiden har anlänt, den så kallade nya världsordningen. Den är bekant. Den nya tiden påminner om det förflutna. Eller rättare sagt så känns det som om avståndet mellan nu och då inte är något avstånd. Vi är kvar i samma berättelse. När muren föll blev en annan mur kvar. En osynlig mur. När modemen började spraka i telefonlurarna var det ljudet av nya tunnlar som byggdes; nya medvetanden. I ett nytt medvetande finns en ny världsbild. Upplysningen, som ändå aldrig blev den succé man hoppats på, är in och utvecklad. Vi har börjat använda vår fantasi. Polära krafter hugger tillbaka. Och i denna stora osäkerhet spelar de gamla gudarna sina gamla spel. Krig och fred, brott och straff; ryska fraser. En mer sällan hörd, men lika dragen i vår märg: Pengar och blod. Det andra är en konsekvens av det första. De rika i väst är lika ointresserade av krig eller fred som de rika i öst. De har haft årtionden på sig att motbevisa det.
Frågan om vad som faktiskt är information och desinformation är dragen till sin spets. Den viktigare frågan handlar om hur man överhuvudtaget ska definiera världen. Ska man definiera den genom att binda sig till hemmalag och ideologiska narrativer eller ska man definiera den naket, genom information och konstateranden, utan säkerheten i förutsättningen att det finns ett ”vi” där själva perspektivet börjar. En definition av världen där man kan ställa många frågor och ha få svar. Det är inte svårt att se, utifrån kulturkrig och teknisk framfart, att människan tvingas till den senare definitionen en masse medan de gamla drakarna förtvivlat ropar efter en pöbel att bilda. Men den nya världsordningen, om det är vad den ska kallas, har varit allrådande länge. Och den handlar inte bara om nygamla järnridåer. Den handlar om varje enskild människas behov av självständighet. Varje individs rätt till en kollektiv värld men också en egen värld; en uppfattning som binder oss samman men också ger oss individuell trygghet. Detta är det nya gränsområde som all nationalism – där Putins är det mest fruktansvärda exemplet – instinktivt hugger mot. Men det är också det gränsområde som den etablerade ordningen försöker stävja och tämja. Det ska heta nu, som vanligt, att var och en måste välja sida. Att vi ska stå enade. Men också de formuleringarna tillhör en gammal värld. Sanningen är att alla redan är enade. Frågan är varför vi tillåter oss själva att slåss.
Det är en fråga som alla borde söka ett svar på. Världen är inte en mystisk saga som bara kan bli upplyst i media. Det finns facit. Det finns omständigheter, inte bara tillfälligheter. Allting som sker är en konsekvens av något annat. Jag vägrar leva i en värld som bara kan definieras genom att peka på andra, vare sig man pekar uppåt eller neråt och åt öst eller åt väst. De flesta rationella människor vet att ondska och godhet är mytologiska och religiösa termer. Av samma anledning är det omoget att definiera hjältar och skurkar i en värld som hela tiden definieras av makt och de rikas intressen. En vettvilling är fortfarande en vettvilling. En invasion är fortfarande en invasion. En krig är ett krig. Nationalism är nationalism. Galenskap galenskap. Den kan vara kulturellt, religiöst, politiskt eller institutionellt betingad. Eller bara helt individuell, bunden till en människas ödesdigra val. Men jag tänker inte peka på de här sakerna och låtsas som att de sakerna egentligen inte är en del av den här världen jag lever i. Det naturliga är att söka svar på hur det kan komma sig att detta sker. Om vi inte kan rannsaka oss själva, fråga oss hur vi hamnat i situationen vi hamnat i, så har vi heller ingen anledning att förfasa oss över något krig. Då vet vi ju: ”Det var hans fel.” Ja men då så. Då är det ju inga konstigheter. Ingenting oväntat har hänt och vi har inget att lära oss. Det blir same procedure as last century.
Men, det är klart, när barn pekar på varandra och säger ”det var han som började!” förväntar vi oss att som vuxna människor ha en mer komplex bild av världen. Vi förväntar det av oss själva att arbeta för fred. Men vi ställer inte detta krav på våra egna ledare, vår egen världsordning. Vi accepterar att leva på ena sidan av ett stort mynt. Vi accepterarar, således, ett oändligt krig, ett som när intressena hos de som äger mest och påverkas minst. Vi vevar med knippet som pryglar oss. Vi hejar på vår egen undergång. Vi arbetar inte på att dra våra tankemönster åt ett annat håll.
Ändå är jag övertygad om vad jag hört här och var: Att många upplever ett paradoxalt hopp, ett kusligt lugn.
Gramscis ord återvänder hela tiden. Vi må bära intellektuell pessimism och spirituell optimism. Förvänta oss det värsta. Sträva efter det bästa.
Vår berättelse fortsätter.
202208: Force Majeure
- Endless Dive – La Ciguë
- Michael Idehall – And Evil Come
- Veonity – Elements of Power
- Lionville – The World is on Fire
- Scorpions – Peacemaker
- Eight Bells – Torpid Dreamer
- Elles Bailey – Cheats and Liars
- Kalle Wallner & Blind Ego – SIX
- Deserta – Far From Over
- Big K.R.I.T – Earth
- Fröken Elvis – Svanars dans
- Trupa Trupa – Uniforms
- The Left Banke – Airborne
- HammerFall – Hammer of Dawn
- Andy and the rockets – Ghost in this Town
- Matchess – Almost Gone
- Robert Glasper feat. Amir Sulaiman – In Tune
- Gang of Youths – the kingdom is within you
- Buzzard Buzzard Buzzard – Yourself
- Debit – 5th Day
- Keeley Forsyth – Fires
- Orsak:Oslo – 065 Vemod
- Dashboard Confessional – Me and Mine
- Lavender Country – All Disillusions Behind
- Tim Bowness & Giancarlo Erra – New Memories of Machines
- Roedelius & Tim Story – Crisscrossing
- Sound of Smoke – Human Salvation
- Grand Harvest – No Paler a Horse
- Age of Dystopia – Treacherous Rats
- Brighter Death Now – Sex Crazy America
- Carmen Villain – Liminal Space
- WiFiGawd – God of War
- EARTHGANG – AMERICAN HORROR STORY
- King Hannah – Foolius Caesar
- Amorphis feat. Petronella Nettermalm – My Name Is Night
- Carson McHone – End of the World
- Eric Palmqwist – Värmen
- RIP Swirl – Strangers
- Charlie Gabriel & Preservation Hall Jazz Band – The Darker It Gets
- Blood Incantation – Io: First Movement
- Central Cee – Straight Back to It
- Swamp Dogg – Full-Time Woman
- Huerco S & SIR E.U – Plonk IX
- Conway the Machine – So Much More
- Oliver Tree – Get Well Soon
- SASAMI – Tried To Understand
- Orville Peck – Any Turn
- CMAT – Every Bottle (Is My Boyfriend)
- caroline – zilch
- Prins Thomas – Film 001 (Slapp Finale)
- Gábor Lázár – Boundary Object VIII
- TAEYEON – Ending Credits
- Avril Lavigne – Kiss Me Like The World Is Ending
- Superchunk – Refracting
- Kristofer Greczula – Live and Let Live
- STAYC – BUTTERFLY
- ADULT. – Fools (We Are…)
- Binker and Moses & Max Luthert – After The Machine Settles