Elegant korsning av melodram och gangsterrökare där Lon Chaney (”mannen med tusen ansikten”) arbetade med hela registret i en mer dramatisk och mångfasetterad roll; han spelar gangsterboss som drivs av hämnd på den doktor som av misstag amputerade hans ben när han var barn. För att sätta sin plan i verket står han modell åt läkarens dotter, en skulptör som finner att han är Satan upp i dagen (!)
Denna film är stundtals briljant berättad, och ett utmärkt exempel på hur lågmälda filmskapare var mycket viktigare för filmhistorien än den överreklamerade Griffith; underskattade regissören Wallace Worsley lånar från europeiska krimtraditioner och får fram en medryckande och utstuderad estetik, och filmen är lika minnesvärd för sina kioskdeckaraktiga sidointriger som för Chaney, som såklart är centrum för hela dramat. Totalförbjöds i tråkiga Sverige.