Ofantligt välgjord biopic om Jim Braddock (Russell Crowe), boxaren på 1920- och 30-talet som gick igenom en askungesaga av rang när han mitt i depressionen, efter att ha brutit handen, fick tillbaka karriären. Denna gamla skolans Hollywood-historia är i princip som en gammal Frank Capra-film med Crowe i Gary Cooper-rollen, och därtill är dess historieskildring lika propagandistisk som stumfilmer från Sovjet eller historiska epos från Kina, men som så ofta är fallet så vinner filmen på teknik; berättandet är mycket effektivt, klippningen rasande skicklig och trots att vi sett det hundra gånger förut så fungerar denna bättre än de flesta, på grund av en perfekt balanserad sentimentalitet och ett magiskt flyt. Ron Howard måste hålla med Lenin om att filmmediet är den viktigaste konstformen!