Gates of Heaven (1978)

Errol Morris genombrottsfilm, numera en klassiker i dokumentĂ€rgenren. Morris gör nedslag i ett par djurkyrkogĂ„rdar – en som det gĂ„r dĂ„ligt för och en som det gĂ„r bra för – samt de figurer som valt att ge sina husdjur en sista vila. Entreprenörerna bakom den lukrativa kyrkogĂ„rden pratar som sjĂ€lvhjĂ€lpsgurus medan mĂ„nga av djurĂ€garna Ă€r solbrĂ€nda pensionĂ€rer. Tydligen ska det hĂ€r vara ganska knasigt, och mĂ„nga verkar tycka att filmen Ă€r otroligt fascinerande. Men uppriktigt talat Ă€r det ingen i den som egentligen sĂ€ger eller föreslĂ„r nĂ„gonting hĂ€pnadsvĂ€ckande. Dessutom: I vĂ„ra tider av sĂ„vĂ€l nyliberala vĂ€rldsordningar som allsköns transgressionism förefaller djurkyrkogĂ„rdar vara helt rimliga saker att sĂ„vĂ€l lĂ€gga som tjĂ€na pengar pĂ„. Kanske det fanns nĂ„got surrealistiskt över det hela 1978; charmen har numera nĂ„got retrofuturistiskt över sig. 

1978 USA 83 min. fÀrg/35mm/1.37:1. R: Errol Morris. OcksÄ kÀnd som filmen som fick Werner Herzog att Àta sin sko, vilket han svor han skulle göra om filmen nÄgonsin visades för bred publik.