<- Vecka 1-3.
20 januari
Jack & Mannen på taket
21 januari
KARRIÄR (1938) & SOMMAREN MED MONIKA (1953)
Karriär är en film jag skrivit en del om 2018 – förutom en retrospektivrecension konstaterade jag att det var ett av årets verkliga fynd i årssummeringen, eftersom jag bara råkade se den på en SVT-matiné.
Schamyl Baumans bortglömda pärla finns faktiskt, någonstans, på en utgången SF-DVD – men här på drömteatern så visar vi förstås en 35mm-print i mint condition samtidigt som vi bjuder på kaffe, bulle och Loranga.
Sommaren med Monika är den logiska fortsättningen på en film om karriärister i teater-Sverige på det sena 30-talet. Bergman kom att resa sig som en totempåle över alla andra, bland annat på grund av just denna film, där de två tilltufsade arbetarungarna Harriet Andersson och Dan Ekborg flyr storstadens ansvar och reser till skärgården med en campingbåt. En finstämd, naturalistisk, underbart vacker film – och inte så himla långt borta från Baumans ambitioner heller, för den delen (där finns jämförbar landsbygdsnostalgi och även en centralkaraktär vid namn Monika).
22 januari
FRANKENSTEINS HUS (1944) & TRANSYLVANIA 6-5000 (1985)
Eftersom det är januari ska vi sola oss i lite camping och semesterdrömmar – de två svenska filmerna är bara början – men först måste vi rugga till det lite med två lättsamma skräckkomedier.
Frankensteins hus är eventuellt den mest underskattade av Universals skräckfilmer – det är nämligen en komedi. En störtlöjlig komedi, men ohjälpligt underhållande. Karloff spelar galen vetenskapsman som via osannolik, verkligt gudabenådad tur lyckas fly finkan för att återuppta gamle Frankies arbete. Han tinar upp både monstret och Lon Chaney Jr:s varulv och på vägen råkar han som temporär karnevalsgubbe återuppliva Dracula också (här i John Carradines gestalt). Filmen är skrattretande slarvigt gjord, men efter ett mycket högspänt monster-40-tal så har alla väldigt kul här.
Transylvania 6-5000, eller ”Transylvanien, var god dröj” som en gammal VHS-titel löd, är något av en blindkörning för mig. Jag såg den här filmen på en efterfest för tio år sedan (kanske mer) och anledningen till att vi såg den var för att det lovades vara en sådan där Så Dålig Att Den Är Rolig-film. Jag såg, därför, naturligtvis, en sådan film.
Frågan är om inte denna komedi ändå var mer avsiktligt kul än jag förstod.
Jeff Goldblum och Ed Begley Jr spelar journalister som anländer till Draculas land för att intervjua alla Universals monster (typ) och de finner bland annat en asknasig butler spelad av Michael Richards (innan Seinfeld) och en kåt vampyr (Geena Davis). Humorn, som jag minns det, består av många antiklimax och konstiga stämningar. Det känns som helt min kopp te idag.
23 januari
THE INCREDIBLY TRUE ADVENTURE OF TWO GIRLS IN LOVE (1995) & FUCKING ÅMÅL (1998)
Om Karriär påminner om Monika så är det inget mot vad Lukas Moodyssons klassiker påminner om Maria Maggentis alltför sällan sedda pärla The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love, där två tjejer (en working class som gillar rock ’n roll och en skyddad överklasstjej som gillar opera) utan att förstå hur eller varför plötsligt finner sig kära i varandra. Ungefär samma klasskompabilitet som i Fucking Åmål, ungefär samma landsbygd. Båda filmerna innehåller en scen mot slutet när tjejerna låser in sig på toaletten. Jag menar hallå!
Men mest ska vi förstås se de här två filmerna för att de båda två är alldeles ljuvliga – jag har skrivit utförligt om båda, och håller dem båda nära hjärtat; Moodyssons film för att den tillhör min generation, Maggentis film för att för få har sett den och för att den är riktigt fin.
24 januari
The Incredibly True Adventure of Two Girls in Love & Fucking Åmål
25 januari
SOMMAREN 1984 (TRAILERSHOW) & THE TERMINATOR (1984)
Sommaren 1984 var något av en religiös sommar för genrefans. För att ladda upp för en ”bara för att det är gött”-rullning av James Camerons funkiga klassiker så kör Videosöndags succébiograf en 90 minuter lång (eller mer?) trailervisning.
Säg nu inte att ni tycker reklamen pågår för länge!
Efter varandra körs trailers för de mest namnkunniga filmerna från sommaren 1984, nämligen Firestarter, Police Academy, Indiana Jones and the Temple of Doom, Once Upon a Time in America, Streets of Fire, Star Trek III, Beat Street, Ghostbusters, Gremlins, Under the Volcano, The Karate Kid, Rhinestone, Top Secret!, Conan the Destroyer, The Gods Must Be Crazy, The Last Starfighter, The Muppets Take Manhattan, Bachelor Party, Cannonball Run II, The Neverending Story, Revenge of the Nerds, Electric Dreams, The Lonely Guy, Red Dawn, Cloak & Dagger, Sheena, Tightrope, The Woman in Red, Dreamscape, Flashpoint, Krull, Final Mission, Swing Shift, Splash, Children of the Corn, Korpen flyger och The Ninja Mission.
Sedan Terminator. Enough said.
26 januari
MAN’S FAVORITE SPORT (1964) & SUNES SOMMAR (1993)
Låt oss nu slå ett slag för den mindre bra, men fortfarande helt okej, filmen.
Howard Hawks var en fantastisk regissör – praktiskt taget vilken film han än gjorde, i vilken genre som helst, blev en smällare. Kanske man borde hylla hans screwball-klassiker som Ingen fara på taket eller Det ligger i blodet… men nu känner jag för En flicka på kroken, det vill säga Man’s Favorite Sport, som ursprungligen var tänkt att återförena Cary Grant och Katherine Hepburn från Ingen fara på taket.
Det blev Rock Hudson och Paula Prentiss istället. Rock spelar en fiskeexpert som i själva verket aldrig fiskat en dag i sitt liv och Paula är självständig sportfiskare som får chans att driva med honom på en fisketurnering/campingplats.
Är filmen fantastisk? Nej, men det finns många hinkar för Rock Hudson att gå i och i en scen får vi se en björn köra förbi på en minimotorcykel.
Filmen är också självklar för att kunna kasta in Sunes sommar på andra hjulet. Mer campingfilm för folket! Liksom Hawks film är inte det här ett stort mästerverk (sorry), och den har ingen björn på en hoj, och den har (som många av oss vet) ett par skämt som inte skulle kunna passera idag ens i en liten by förutan gata.
Men jag är lite allmänt trött på ”det skulle aldrig hända idag”-kommentarer av alla slag. Naturligtvis går tiden. Filmer blir gamla. Det roliga är att ”det där”, vad det än är, faktiskt gick hem då. Inte för att det var bra eller dåligt, utan för att det helt enkelt skapar ambivalens, något för oss att brottas med. Det är där, i den oklarheten, som all konst bor. Ja, naturligtvis också Sunes sommar!
Men bortsett från att filmen passar utmärkt i en postkolonial kultur och idéhistorisk kontextuell Sverige-analys (jo men visst, faktiskt!) så har den karaktärer, skådespelare, Peter Haber (måste nämnas för sig) och scenarion som man kan komma tillbaka till hur många gånger som helst och inte må sämre för det.
Och även om den inte har en björn på en hoj så har den en överkörd Håkan.
27 januari
Man’s Favorite Sport & Sunes sommar (matiné)
MYCKET VÄSEN FÖR INGENTING (1993)
Andra kvällen kör vi Hawks/Sune-dubbeln som matiné och låter de som vill stanna kvar för aftonens begivenhet, också från 1993, nämligen Kenneth Branaghs Mycket väsen för ingenting.
Kanske tycker jag att årets vinter är särskilt kall och mörk men det är tamejtusan läge att dränka gluggarna i lite bländande Toscana och alla romantiska komediers moder.
Alla som sett Mycket väsen för ingenting vet att det är en av de mest underskattade filmer som gjorts – trots sin lättfotade intrig, eller kanske just på grund av den, så är den ett mästerverk. Inget öga torrt i slutet. Sigh no more!
FREDRIK FYHR
Ett svar på ”Videosöndag – vecka 4 2019”