DE SENASTE TVÅ VECKORNAS TEXTER
Recensioner (nya): BlacKkKlansman, Bullet Head, Coco, The Commuter, Ett veck i tiden, The Forgiven, Mission Impossible: Fallout. Serie: Baskervilles hund, Sherlock Holmes – Moriartys sista strid. År för år: 1946, 1947. Retrospektiv: De ofrivilliga (2008). Mästerverk: Den sista färden (1972). Special: Senaste sorteringarna, Top 007 – Näste James Bond.
Videosöndag 16/9 2018
15.00-16.40. NU BLÅSER VI SNUTEN (1977, DVD/BR/VOD)
Bandit och Cledus har lasten full med 400 flaskor olaglig öl när de bränner av från Texas med klantskallspolisen Buford T. Justice (Jackie Gleason) i hälarna. På vägen plockar Burt upp Sally Field också, på rymmen från bröllopet, för en kis behöver ju en brutta.
Nä, ingen är mer förbryllad än jag över vad som drog publik på 70-talet, men ska salig Burt Reynolds hyllas med en filmvisning så är det väl inte mer än att man drar på filmen som alla troligen kopplar honom till mest. Vrom vrom.
17.00-19.00. DO THE RIGHT THING (1989, DVD/BR/VOD)
Jag kommer troligen aldrig sluta rekommendera Spike Lees Do the Right Thing. Hans senaste film är bra, men liksom så mycket annat i vår tid instängd i filterbubblan. Do the Right Thing är en film som har förmågan att engagera alla på olika sätt, och genom att överraska oss i djupet ruckar den på de personer som först och främst måste ändra på sig – vi själva.
21.00-22.40. MÄN & HÖNS (2015, DVD/VOD)
Och så över till något helt annat. Mads Mikkelsen och David Dencik spelar kufiska bröder som får lösa ett märkligt, genetiskt mysterium när de får höra att deras pappa dött – en nyhet som kommer ihop med nyheten att han aldrig var deras biologiska pappa till att börja med.
Jo, det har lite att göra med Den sista färden, men jag ska inte avslöja för mycket. Hursomhelst är det en fantastiskt galen liten film, om än inget för helt kräsmagade, som ingen verkar glömma när de väl sett den.
23.30-01.10. DET FRÄMMANDE (2016, DVD/VOD)
Jag har inte nödvändigtvis mycket till övers för Halloween, men jag gillar höst, jag gillar film och jag har en svag punkt kvar för skräckfilm- och litteratur sedan ungdomens glada dagar. Om jag har så mycket till övers för den mexikanska, trögflytande kladd- och meck-rysaren Det främmande vet jag inte heller, men den har sina beundrare. I vilket fall som helst så finns det bara en begränsad mängd filmer man kan se runt midnatt. Det främmande kvalar helt klart in…
FREDRIK FYHR