VECKANS TEXTER
Recensioner (nya): Bakom masken, Gräns. År för år: 1945. Retrospektiv: Hiss till galgen (1958). Mästerverk/retrospektiv: År 2001 – ett rymdäventyr (1968). Special: Filmåret 1979 (del 5).
Videosöndag 2/9 2018
15.30-17.00. JÄTTEN (2016, DVD/BR/VOD)
Nu är det höst! Det våras för den så kallade kvalitetsfilmen (låt oss använda väldigt breda citationstecken) och jag kommer att spendera september med att ta igen och recensera flera lovordade filmer jag missat under året.
På tal om Gräns så inleder vi denna eftermiddag med Guldbaggevinnaren Jätten, en ”bra men knepig” film om en boulespelande kille med diverse tillkortakommanden. Hollywood-sentimentalism blandat med snustorr europeisk arthouse. Det är mycket av det goda, men det är inte en film man glömmer.
19.10-20.40. JIMMIE (2017, DVD/VOD)
Jesper Ganslandts Jimmie har sprungit ikapp videohyllan och går att streama på åtminstone TriArt. Ganslandt fick både bu och bä för sin postapokalyptiska spekulation om en pappa som måste fly Sverige med sin son när kriget kommer. Återigen rör det sig om svensk arthouse som roffar åt sig vad den behagar av genrefilm och mainstream popkultur, och det finns absolut något lite lättköpt över det. Men jag gillar tanken med filmen och genom sina enkla metoder blir filmen effektiv.
21.00-22.30. YOU WERE NEVER REALLY HERE (2017, DVD/BR/VOD)
Jag ser nu att jag var väldigt besk i min kritik mot Lynne Ramsays kvasiromantiska gangstermelodram – kallade den irriterande och till och med ansvarslös (!). Det har bara gått fem månader men jag har redan glömt stora delar av filmen; det jag minns av den är att den inte var direkt tråkig och att den fungerade ungefär lika bra eller dåligt som en film som The Equalizer (det rör sig trots allt om två enkelt effektsökande filmer som lider av osunda fall av storhetsvansinne). Det känns alltid lite vanskligt att programmera en film jag själv inte rekommenderat, men många gillar den och jag är öppen för att få en omtitt ur vägen.
23.00-00.40. IMAGES (1972, BR)
Images, en av Robert Altmans mest förbisedda filmer, kom till Sverige med den obetalbara titeln Schizo – den kluvna verkligheten. Jag vet att viss meningsskiljaktighet råder kring när/hur man ska använda svenska titlar. Min gräns går någonstans vid Schizo – den kluvna verkligheten. Att Robert Altman döpt sin film till Images ska respekteras. Men att någon tjomme någonstans på ett kontor i det tidiga 70-talets DDR-Sverige bestämde att den under biovisningen där och då skulle heta Schizo – den kluvna verkligheten, det är irrelevant.
Det hela är en extremt kryptisk film i Persona/Repulsion-traditionen där Suzannah York spelar schizofren hemmafru vars upplevelser av hotfulla älskare, eventuellt frammanade av något slags sexuellt trauma ur det förflutna, intensifieras under en tripp till hennes vackra men karga barndomslandskap bland annat via maken (Rene Auberjonois) och hans påtagligt uppställda kameror. Suggestiv, klaustrofobisk och enormt genomarbetad – en tveklöst pretentiös film, där detaljerna i scenografin och fotot ofta är mer viktigt än de ibland till synes slumpmässiga sakerna som händer karaktärerna. Men det är ändå en lyckad film på sina egna villkor, och den typ av film som faktiskt blandar det som tidigare gjorts med en konstnärlig, unik vision. Lite av vad många svenska indiefilmer försöker sig på att göra idag, alltså, men sällan helt lyckas med.
Images faller under köp-om-du-kan-kategorin – den finns inte att streama men Arrow Films, ett slags Criterion Collection för genrefilm, har gett ut en attraktiv Blu-Ray som det inte är omöjligt att jag lägger vantarna på lagom till oktober.
FREDRIK FYHR