VECKANS TEXTER
Recensioner (nya): Domaren, The Equalizer 2, Journeyman, Midnight Sun, Rampage. År för år: 1944. Retrospektiv: The Big Lebowski (1998). Mästerverk/retrospektiv: En dam försvinner (1938). Special: Biosommaren 1998: Vecka 33-35 (final), Videosöndags sommarsamling.
Videosöndag 26/8 2018
15.30-17.20. EN LEKTION I KÄRLEK (1954, DVD/VOD)
Alfred Hitchcock gillade tåg, vilket En dam försvinner på ett utmärkt sätt visar. Men när jag tänkte efter så insåg jag att en majoritet av filmerna jag recenserat denna vecka (faktiskt alla utom The Big Lebowski) innehåller scener på tåg.
Någon som är mindre förtjust i tåg är Ingmar Bergman – åtminstone om man ska tro en lärare jag hade när jag läste filmvetenskap för tio år sedan. Det var en lite svajig teori, om jag försöker minnas den, men spaningen var hursomhelst att tåg aldrig var bra saker i Bergmanfilmer (inte heller telefoner… men hur ofta ringer folk på film bara för att säga hej?)
Den kanske mest tågiga film som Bergman gjorde var En lektion i kärlek där Eva Dahlbeck och Gunnar Björnstrand träffas av en slump på en vagn där de sitter och ser tillbaka på sitt äktenskap efter femton gifta år. Att de möts av en slump har att göra med att de nu har varsin älskare och älskarinna, så det är inte så glada tunnor de är i. Ändå är det ingen bitter film, snarare bitterljuv – en komedi som dansar lätt och lustfyllt kring diverse djupsinniga existentiella problem om tvåsamhet och människans vilja att slå sig fri från sina bojor – många skickliga dialoger som tydligt inspirerat många filmskapare som gjort filmer om liknande teman (Kubricks Eyes Wide Shut känns mer än lite inspirerad av denna). Allt i den är inte perfekt men mycket i den är väldigt bra – Björnstrand är särskilt bra, och Dahlbeck är särskilt Alltid Helt Perfekt I Vad Hon Än Gjorde.
18.40-20.15. TRAINSPOTTING (1996, DVD/BR/VOD)
Jag hade precis börjat förlika mig med tanken på att Danny Boyle skulle regissera nästa Bondfilm – inte en idé jag var glad i – när karln gick och hoppade av skutan på grund av denna ofta citerade ”kreativa osämja”. Det var inte förvånande, för Bond tillhör Bond och ingen auteur, men helt klart överraskande, med tanke på att man redan börjat rigga scener för inspelningen.
För många är det här ingen nyhet att ägna mycket tankeverksamhet åt men för oss andra har de senaste dagarna varit turbulenta. Jag skriver denna text natten till lördag och vem vet hur läget för den tjugofemte Bondfilmen ser ut på måndag. Rapporter om försening har kommit, likaså rapporter om att releasedatumet i oktober-november 2019 fortfarande gäller. Det blir gärna så när nyhetssidor vill ha klick men produktionsbolaget Eon håller saker bakom lås och bom. (Jag håller inne på mina egna spekulationer eftersom de tar en hel dag att gå igenom).
Att eftermiddagen ägnas åt Trainspotting har även att göra med att titeln innehåller ordet tåg.
Alltså, det är ett bättre tema än inget alls.
Trainspotting retro-recenserade jag för övrigt för några år sedan.
20.30-23.00. SPECTRE (2015, DVD/BR/VOD)
Den tjugofjärde Bondfilmen har också en sekvens på ett tåg – en oblyg blinkning till den magnifika sekvensen på Orientexpressen i Agent 007 ser rött (1963). Filmen blev den mest tudelade Bondfilmen på år och dagar – likaså den mest ojämna, skulle jag vilja säga. Ju mer man tänker på den desto mindre vettig blir den, men den har så många enskilda höjdpunkter att jag inte kan ogilla den. Faktum är att jag blir sugen på att se om den då och då, som en åkomma jag inte riktigt kan skaka av mig. Och sånt är ju bra.
Blir det att vänta på Bond 25 ända till 2020 så talar vi om ett uppehåll att jämföra med det mellan Tid för hämnd (1989) och GoldenEye (1995) – tanken svider. Det blir två år att låta Spectre hålla värmen.
23.30-01.10. TERROR TRAIN (1980, DVD)
Ska man slänga in en nattlig, sunkig b-film med tågmotiv så är Terror Train lika självklar som Kalle Anka på julafton. Filmen är delvis kanadensisk och av någon anledning kunde man göra riktigt knarrmysiga slashers i Kanada kring den här tiden.
Jamie-Lee Curtis när hon fortfarande var typecastad efter Halloween (hang on… vad för film skulle hon vara med i denna höst nu igen?) är en i gänget läkarstudenter som planerar en maskeradfest ombord ett tåg. Alla är förstås ovetandes om att mordet de tidigt bevittnar inte var något “spex” – istället har de en hämndlysten mördare ombord, varpå saker går som de brukar,
När Terror Train gick på bio i Sverige hette den ”Mörka natt, blodiga nyårsnatt”, vilket leder mig till en spegelsal av svenska slashertitlar – Black Christmas hette till exempel ”Stilla natt, blodiga natt” och Halloween såklart ”Alla helgons blodiga natt”. Silent Night, Deadly Night (tidigare omnämnd här) hade ingen distribution – kanske för att svenska distributörer inte ville ta i en tomteslasher med tång, kanske för att de redan hade en ”Stilla natt, blodiga natt”.
Vem vet.
Och ja, den som sett Ombytta roller (1983) vet att det är en stark bubblare.
FREDRIK FYHR