År för år – 1944 – Livbåt

<- 1943.

… det var både lättare och svårare i Amerikatt för den tragglande regissör. Alfred Hitchcock, till exempel, som bröt sig in i Hollywood på allvar 1940 med Rebecca, som vann Oscar för bästa film. Det var inte direkt vad man skulle kalla för den typiska Hitchcock-filmen, men det var den typ av film som en regissör med stora ambitioner gör för att bli stor – Kubrick gjorde samma kupp tjugo år senare med Spartacus – och mycket riktigt ledde det till ett spännande 40-tal för Hitch, som klämde ur sig spännande och idag lite halvt bortglömda filmer som Utrikeskorrespondenten (1940), Illdåd planeras (1941) och till viss del Skuggan av ett tvivel (1943), som fått mer av ett efterliv eftersom det tydligen ska ha varit hans egen favoritfilm av de han gjorde.

Efter de kreativa titlarna fungerar Livbåt både som något av ett experiment och som ett stycke arketypiskt krigshärjad 40-talsunderhållning.

Helt lysande är den aldrig – storyn om hur nio överlevare försöker samsas på en livbåt efter att deras skepp sänkts av en tysk ubåt har något väldigt syntetiskt över sig, särskilt med historiens facit i hand, och med tanke på att John Steinbecks originalberättelse måste ha skrivits med mer ”grit” i åtanke. Karaktärerna är karikatyrer – som bäst – som alltid har en välformulerad mening i bakfickan, trots att de borde ligga halvdöda och genomgå chock och kris.

Hitchcock älskade att filma i studiomiljö och brydde sig inte om hans filmer strikt taget var realistiska eller inte – Livbåt är mysig underhållning, visst, men det går att påstå att den här inställningen inte riktigt var till hans fördel här. Här finns en av filmhistoriens mest bekväma förlisningar, likaså en av de hyggligaste nazister man någonsin sett (faktum är att nazisten i den här filmen länge är bland de mer sympatiska figurerna). Sedan har vi forcerade romantiska sidointriger för att göra karaktärerna lite dummare än de behöver vara (och då är de inte direkt djuplodande till att börja med).

Det hela är rätt världsfrånvänd kriget-som-myspys-underhållning, gjord i någon slags förnekelse – detta trots att kriget gick mot sitt slut och illusionerna var få. En film jag tycker är snäppet bättre än Livbåt är den brittiska, Tyrone Power-ledda Ett fartyg har sjunkit (1957) som har ungefär samma story men med lite mer sot – trist nog är den filmen mer eller mindre bortglömd idag och i vilket fall som helst kom den ju tretton år senare.

Med det sagt vill jag inte påstå att Livbåt är ”daterad” – man kunde kort sagt ha klagat på den redan 1944. Visst gick det gick att göra ruffigare filmer på den här tiden också, men kanske inte i Hollywood…

-> 1945.

FREDRIK FYHR