År för år – 1939 – Torture Ship

<- 1938.

… Nyfikenheten för äldre filmer brukar stanna vid just berömda regissörer eller erkända klassiker, och det kan man ju tycka är lite synd. Ett sätt att få perspektiv på dåtiden är att plöja gamla b-filmer från den gamla goda tiden. Jag vill mena att det ger en rätt perspektiv. Den som ser Nosferatu (1922) eller Metropolis (1927) bör inte tro att dessa filmer var typiska för stumfilmseran. I synnerhet Lang och Murnau var säregna regissörer vars filmer hade helt egna uttryck – men exakt hur de skilde sig från andra stumfilmsregissörer framgår inte förrän man sätter sig ner och bekantar sig med en drös filmer från samma era.

Min poäng är att originella filmer och dussinfilmer fanns då som nu. Vissa omständigheter är annorlunda – det görs fler filmer idag, särskilt efter den digitala revolutionen – men vidden mellan bra filmer och dåliga filmer ser precis likadan ut. Man kan dra en linje för år 1939 – ett smått mytomspunnet år i Hollywoods historia – och man kan sätta Trollkarlen från Oz eller Borta med vinden i ena änden och Torture Ship i andra, samt vilken annan film som helst från 1939 någonstans däremellan.

Precis som den typ av knappt-riktiga-filmer-titlar som skvalar runt på VOD-sidor idag så är Torture Ship inte bara usel utan opersonlig, utan rytm eller stil – det är som att titta på död rymd.

Filmen handlar om en galen vetenskapsman som gör experiment på brottslingar (för att ”bota” deras kriminalitet). Men större delen av filmen består av folk som står och babblar – vanligast de kriminella figurerna, som vill ta över båten, et cetera. Liksom i moderna b-kalkoner äter filmen minuter eftersom den inte har något att visa oss eller berätta, folk går liksom bara omkring och babblar och tiden går. Om man väl försöker engagera sig så inser man att dialogerna bara består av tomma påståenden som syftar till saker vi inte fått se eller veta något om – ”Du är galen!”, ”Nu finns ingen återvändo!”, ”Vi är i en hopplös sits!”