<- 1935.
… då var det mycket mer vanligt förekommande att olydiga kvinnors öde dikterades utifrån manlig kontroll. Intrigen i Mimong är typiskt för 30-talets depression: En fåfäng hemmafru bråkar med sin usle man som inte orkar med henne. Hon lämnar honom, eller blir utkastad (beroende på vem av dem man frågar), på jakt efter ett bättre liv… och ramlar rakt ner i armarna på Första Bästa Älskare, varpå de bosätter sig på ett kärlekshotell. Allt är eländes elände, för karaktärer som alla är mer eller mindre osympatiska.
Det enda som gör Mimong intressant är att den för tillfället är den tidigaste koreanska film som har upptäckts. Det är svårt att säga mycket om det utifrån filmen dock. Kanske den bär på ett masochistiskt mörker som går igen i Sydkoreansk film idag… men jag vet inte. Sydkoreansk film är ofta bejublad för sin tekniska finess, och Mimong är verkligen inte tekniskt begåvad. Ett år som 1936 framstår den som närapå inkompetent, med ett klonkigt ljudarbete som på ett smärtsamt sätt belyser dialog och skådespeleri som egentligen tillhör stumfilmseran. Det är svårt att inte tänka sig att filmen även gjordes i en stum variant, eftersom den till någon mån fortfarande berättas utifrån text. Förmodligen är det också någon form av byeonsa-variant – alltså, den typ av koreansk sentida stumfilm som gjordes för att visas ihop med en berättare.
Berättelsen är på sin höjd medioker – de tunna karaktärerna är inte bara osympatiska utan frustrerande dumma; saker blir deppiga i den här filmen bara för att de måste följa manuset – men det är å andra sidan inte speciellt överraskande. Stumfilmen överlevde längst i Asien, eventuellt (jag spekulerar) för att asiatiska länder har ett annat förhållande till visuell kultur; kanske publiken kände sig knuten till bildberättande på ett sätt som gjorde dem ovilliga att hastigt övergå till en talande, mer teatral film. Jag återkommer om jag någonsin lär mig mer om saken…
-> 1937.
FREDRIK FYHR
2 svar på ”År för år – 1936 – Mimong”