VECKANS TEXTER
Recensioner (nya): Brad’s Status, Deadpool 2, The Greatest Showman, The Layover, Tully. År för år: 1931. Retrospektiv: Björnen (1988). Serie: Fruktans nävar (1972). Special: Filmåret 1979.
Videosöndag 20/5 2018
15.00-17.00. 4 MÅNADER, 3 VECKOR OCH 2 DAGAR (2007, BR)
Cristian Mungius spännande och avskalade film, en av förra årtiondets mest uppmärksammade rumänska arthousefilmer, har dykt upp på BluRay via Artificial Eye på en disk med nya intervjuer med regissören, alternativa och borttagna scener. Det hör inte direkt till vanligheterna.
Abort är ju tråkigt nog ett ovanligt ämne på film – denna handlar om en gravid kvinna i kommunismens Rumänien med hjälp av en vän söker sig till en läkare – men eftersom abort är totalförbjudet i landet sker färden i ett sjaskigt skymundan av en redan grådaskig, byråkratiskt själadödande värld; och priset blir förstås högt, på alla sätt.
Man kan tycka att regissören Mungiu är precis på gränsen till självbelåtenhet när han avbryter en effektiv realism för effekter och diegetiska trick, men han får till en sådan spänning i berättandet, och skådespeleriet är så bra, att filmen blir engagerande och något av en nagelbitare, på sitt sätt.
19.00-21.00. KNIGHT OF CUPS (2015, DVD/BR/VOD)
Criterion är på väg att släppa Terrence Malicks Tree of Life i en 50 minuter längre version – oundvikligen hoppar inte alla högt av glädje men tydligen har Malick arbetat på den nya versionen i ett år, och för en som varit inne på hur noga han faktiskt är med sitt filmskapande så är det ett nöje. I väntan på beställningen (som åtminstone jag tänker lägga) kan man avnjuta den senaste av Malicks riktigt bra och underskattade modernist-epos.
21.30-23.30. ALL THAT JAZZ (1979, DVD/BR/VOD)
På tal om 1979 och på tal om klassiska Hollywood-musikaler… så är All That Jazz verkligen antimusikalernas antimusikal. Roy Scheider spelar Bob Fosse, regissören och koreografen som iscensätter sitt eget requiem i form av en scenmusikal om hans liv som visar alla hans urusla sidor som mänsklig varelse. Förmodligen det närmaste någon amerikansk filmare kommit att göra en verklig amerikansk Fellini-film – det är självupptaget, eller rättare sagt explosivt introvert, men för den som faktiskt vill ha en inblick i hur det känns att vara ett inbillat manligt geni är filmen en härlig utmaning. Och fantastisk är den förresten bara överlag.
23.45-01-45. DEN BLODIGA LÅNGFREDAGEN (1980, VOD)
Här har vi ett stycke exemplarisk nattbio (för tillfället streambar på TriArt). En utmärkt, ruffig och vital gangsterfilm där Bob Hoskins, i sin genombrottsroll, spelar lowlife-filur som råkar vara den högsta gangstertuppen i London, men samtidigt som han ska fixa en avgörande affär med inflytelserika amerikaner börjar någon döda hans kompanjoner, lägga en bomb i hans mammas bil och göra hans tillvaro allmänt svettig. Desperat försöker han lista ut vem som är ute efter honom, men fienden tycks vara osynlig och kommer från höga, orubbliga höjder. En fenomenalt välsnickrad gangsterfilm med en tuff atmosfär, riktigt besk humor, undertoner av syrlig social kritik, och gott om bra skådespelare (Helen Mirren är i synnerhet bra som den svala-men-sensibla gangsterfrun) som gör allt för att man inte ska tänka på en del frågetecken i intrigen. Också helt oemotståndligt pulserande syntsoundtrack av Francis Monkman. Och filmdebut för en ung och naken Pierce Brosnan som lönnmördare i en bastu!
FREDRIK FYHR