VECKANS TEXTER: Recensioner (nya): Efter stormen, Sticky Notes, Utøya 22 juli. År för år: 1930. Retrospektiv: Micky (1918). Serie: Big Boss (1971). Special: Biosommaren 1998, vecka 19, Scenbyte med stil – Infernal Affairs och mer visuell ABC.
Videosöndag 13/5 2018
15.00-17.00. JUMANJI: WELCOME TO THE JUNGLE (2017, DVD/BR/VOD)
Det här kan vara den första film jag gett en negativ recension på och sedan rekommenderar. Jag tänker såhär att det är en barnfilm (typ) som faktiskt skickar ut rätt bra signaler, samtidigt som den är ett okomplicerat spring- och hopp-äventyr i matinéstuk med ett par roliga idéer (som den inte tar tillvara på). Den försöker inte vara bättre än den är, så den får skylla sig själv för att den får en dålig recension eller fem – å andra sidan ska jag erkänna att jag misstänker att den är mycket lätt att se på som matiné en majsöndag.
19.00-21.00. PHANTOM THREAD (2017, BR)
Paul Thomas Andersons senaste opus har getts ut i 4K Ultra HD (älskar hur det rullar av tungan) – så, okej, det är en importvara för den som har någon hundring att avvara (för att inte tala om rätta riggen), men det är min skyldighet att rapportera om när det går att se en så här bra film på ett så bra sätt. Jag och den här filmen är inte klara med varandra än, så vi återkommer säkert till den i framtiden.
21.30-23.00. HIROSHIMA, MIN ÄLSKADE (1959, VOD)
Alain Resnais klassiker, som inte jubilerar förrän nästa år, har ploppat upp på VOD-sidor. Lite på tal om ingenting. Förhållandet mellan den japanske arkitekten och den franska skådespelaren är oklanderligt fångat i Margaret Duras’ manus, och även om filmens form och stil öppnade dörren för franska nya vågen så har jag alltid känt att filmen tillhör Duras. Som i mycket av hennes verk spionerar vi på två människor vars känslor är deras egna, bortom konventioner och moral. Jag är inte säker på att filmen egentligen handlar om så mycket mer än kärlek och glömska, men det är ju onekligen ”djupt” nog.
23.30-01.20. (SÖKARNA) (1993, BR)
Jag tror aldrig att jag sett den här filmen från början till slut – den var ett skämt, vars repliker citerades, långt innan jag förstod vad som var det roliga. (Minns förvirringen på högstadiet när någon pekade på mig och sa att jag var LUGN och jag fattade ingenting).
Nu har (Sökarna)… och vänta… det också. Varför måste det vara parenteser i titeln? Och om det måste vara parenteser i titeln, varför är den ändå skriven med stort S? *dör lilla pedantdöden*
Ja, hursomhelst. Nu har den getts ut på BluRay i vad som reklameras som en ”oklippt” jubileumsutgåva. Det är sant att censuren saxade lite i filmen när det begav sig, men jag har svårt att tro att den här filmen inte getts ut ”oklippt” förut.
Om någon swishar mig två hundra spänn så lovar jag att recensera den. Annars kan det vänta.
FREDRIK FYHR