<- 1917.
… Medan Mary Pickford är en stumfilmsstjärna som gått till historien är hon ett undantag. Liksom de flesta stumfilmer försvunnit så har även tidens stjärnor gjort det. Zoe Rae, till exempel, var en mycket populär barnstjärna som var med i över femtio filmer åren 1915-1920. Av hennes filmer har en enda överlevt: The Star Child från 1918.
Som sagt så var filmkonsten vid det här laget till viss del en ”feminint” kodad syssla, och en film som The Star Child visar hur den även kunde vara en slags avancerad fritidsaktivitet. Filmen var en barnfilm i ordets rätta bemärkelse – en film gjord av och för barn.
Filmen var en av många sympatiska indie-familjefilmer av Madeleine Brandeis, som organiserade många produktioner som dessa genom sitt kompani Little Players, där hon samlade ihop barn och lät dem spela alla roller i filmerna hon gjorde.
The Star Child är en traditionell sagoberättelse, som börjar med att ett spädbarn faller ner från stjärnorna, växer upp till att bli en bortskämd sjuåring som får sitt på det torra och hamnar på en hajk genom skogen och dess olika figurer (här finns många djur!). På vägen får han förstås lära sig lite moralkakor och blir en bättre människa lagom till att han kan komma fram till det stora slottet och visa sin goda karaktär för en prinsessa i fara.
Man ser verkligen skillnad på budget, och vad olika budgetar betydde för filmer på den här tiden, när man jämför med Pickfords storsatsningar. The Star Child har en väldigt episodisk intrigstruktur, där man ofta fuskar genom att låta titelkorten berätta om saker man inte haft råd att spela in, och det är inte så noga med att början-mitt-slut ska ha ett så bra flyt som möjligt; snarare har man filmat ett par episoder, klippt ihop dem, och hoppats på att publiken ska tycka det är kul.
Med det sagt så finns det också en hel del rå charm i filmen – om man (som jag) sysslade mycket med teater som barn kan man genast känna av den genuina skaparglädje som finns i filmen. Det finns ett minimum av vuxna människor i filmen, det vi ser är praktiskt taget lekande barn. Samtidigt har man lagt ner påtagligt mycket energi på kostym och scenografi, vilket gör hela produktionen inte bara rörande utan genuint imponerande.
Åtminstone så länge man bara mäter kraftansträngningen hos de inblandade. Tekniskt är filmen hastigt gjord, primitivt klippt och hux-fluxig i intrigen, men det är å andra sidan att vänta av sådana här ”på löpande band”-gjorda familjeproduktioner (det går att jämföra med L. Frank Baums knasiga Trollkarlen från Oz-produktioner från denna tid). Det som väger upp i det här fallet är lyriskt och skickligt naturfoto. Som sagt, här finns många, många djur! De flesta är autentiska, men vid ett tillfälle ser vi en fantastiskt animerad stop-motion-ekorre.
Allt är lek för leks skull, en fascinerande typ av opretentiöst filmskapande som vore otänkbar idag, annat än möjligen på YouTube…
-> 1919.
FREDRIK FYHR
3 svar på ”År för år – 1918 – The Star Prince”