Videosöndag 21/10 2017
15.30-17.20. 8 KVINNOR (2002, DVD)
François Ozon är inte en av de som dött i år (även om han haft en ny film ute som jag inte sett). Däremot fick vi ta farväl av Danielle Darrieux, den franska grande madame som sade farväl efter hundra jordår. Hon är en av de åtta kvinnorna i Ozons förmodligen mest oemotståndliga film – en blandning av gammaldags pusseldeckare och ultramelodramatisk musikal som utspelar sig i en härlig gammal herrgård och börjar med att en storpatriark mördas, varpå de åtta kvinnorna i hans närhet (som har svårt att hålla sams) visar sig ha skelett i garderoben som gör dem alla till misstänkta. Genialt valda skådespelare (Catherine Deneuve, Isabelle Huppert, Fanny Ardant), fenomenal dekor, självmedvetna men uppriktiga sångnummer som smälter i ögonens mun; intrigen är såklart godtycklig, och man kan känna att konceptet är lite utdraget efter ett tag, men Ozons dansanta berättande är svårt att klaga på. Fantastisk underhållning, i synnerhet för gamla skolans filmälskare.
19.00-20.10. THE AMERICAN NIGHTMARE (2000, VOD/stream)
”We know we are going to die. We are the living dead” säger George A. Romero i den här dokumentären, om New Hollywood-vågen av skräckfilmer på 70-talet, som på ett nyktert sätt kopplar ihop John Carpenter, Wes Craven, Romero, Tobe Hooper och David Cronenberg med det TV-sända Vietnamkriget. Med tanke på att dessa legender i ämnet en efter en lämnar byggnaden nuförtiden, och med deras bortgång kommer en allt större känsla av att de har tagits för givet. Också ett utmärkt sätt för de som har svårt att mäkta med skräckfilmer att få en ingång till genren.
20.30-22.00. DAY OF THE DEAD (1985, DVD/VOD)
Det mest naturliga är att hylla George A. Romero med recensioner av hans mest berömda filmer, men jag väntar tills nästa år. 2018 firar både Night of the Living Dead och Dawn of the Dead år (femtio respektive fyrtio) och jag håller på dem tills det blir med högtidligt.
Istället vänder vi blicken till Day of the Dead – som jag kanske recenserar senare – den tredje delen i Romeros ”trilogi” om de levande döda, vars estetik ”The Walking Dead” skulle komma att rippa helhjärtat utan att Romero fick en slant för det. I det tredje kapitlet av sagan har zombies tagit över världen helt och en grupp överlevare har ett minisamhälle i ett gruvschakt – även om det mest påminner om en neofascistisk arbetsplats där ideologiska överlevare käbblas med mordiska militärer och en och annan galen vetenskapsman.
Jag vet inte om jag någonsin blivit vän med den här filmen – den kanske är väldigt pratig, den kanske är väldigt pretentiös – men jag har en känsla av att den fungerar oerhört bra idag, i vår minst sagt skarpladdade och ideologiskt konfliktstinna tid. Som vanligt var Romero före sin tid, och det som föreföll som parodi förr (som de sinnesförvirrade och dekadenta militärerna) känns som typiska Trumpismer idag.
22.30-00.00. MOTORSÅGSMASSAKERN (1974, DVD/BR/VOD)
I The American Nightmare nämner Tobe Hooper att han ville skapa undermedvetna effekter för åskådaren när han gjorde Motorsågsmassakern, han ville bokstavligt talat komma in en under huden. Det är och förblir en perfekt skräckfilm – trots sin extrema intensitet och expressionistiska styrka helt minutiöst genomtänkt och ofantligt omskakande (om man inte tar det för givet). Den som vågar kan se tvåan också.
00.20-01.55. NIGHTMARE CITY (1980, DVD/VOD)
Nu är inte Umberto Lenzi ett namn som någon kommer vidare på i ”Vem vet mest” direkt, men det råkar vara så att denna gamla junk-maestro från Italien också lämnade byggnaden denna vecka. Lenzi var en av de mest frekventa galningarna som gjorde skräckfilmer i Italien under de prominenta spaghetti-skräck-åren och eftersom jag tjatat för många gånger om hans helt vrickade giallo Spasmo så får jag nu nämna Nightmare City, en av hans kändare filmer. Det är, om jag minns rätt, en av de mer lyckade Romero-kopiorna och skildrar bland annat hur ett ungt filosofiskt par och två bekymrade generaler måste skapa ordning fastän de fått order om att inte skapa panik När Zombier Tar Över Världen. Kopiösa mängder våld och blod! Ni vet, bolognese.
FREDRIK FYHR