TRAILERS
Videosöndag 16/4 2017
15.30-16.30. 5 CENTIMETERS PER SECOND
Jag nämnde den här filmen i min recension av Your Name – en ambitiös men för tillkrånglad film, där denna är måhända för lättviktig på sina 63 flyktiga minuter… men det är ändå fascinerande hur mycket Makoto Shinkai får in på en timme, och hur exakt han berättar det. Storyn är episodisk och visar hur pojke möter flicka – först möts de i mitten av 90-talet, därefter två gånger till, varigenom livet knuffar dem fram och tillbaka á la melankolisk, pseudo-existentialistisk ”slice of life”. Shinkai är helt klart en ambitiös berättare, men denna film står som en märklig antites till den helt klart överkokta Your Name – detta är en berättelse som utspelar sig under årtionden, men som är klar på en elegant timme. Stiligt… och fint!
16.40-18.00. EAGLE VS. SHARK
Veckans tema är förresten komedier, och dylikt, i relation till veckans recensioner. Jag skulle tro att Boy fortfarande är Taika Waititis bästa film, men långfilmsdebuten Eagle vs. Shark är inte fy skam heller. Denna romantiska knas-komedi kom i samma veva som ”Flight of the Conchords” och har Jemaine Clement i ena rollen. Det är, därför, en medvetet egensinnig men väldigt rolig och välfungerande quirk-komedi. Clement spelar en töntig kille och Loren Taylor en nördig tjej. De faller för varandra, bland annat eftersom dom har en matchande prick ovanför munnen. Tillsammans hänger dom sig åt att spela TV-spel och hämnas på gamla skolmobbare. Liksom i Hunt for the Wilderpeople finns det en punkt då denna film tappar fart, men helheten förstörs inte ändå. Den känns aldrig tillgjord och är aldrig förutsägbar – i synnerhet känns det hela tiden som att de knepiga karaktärerna bär en värdefull berättelse bortom den udda humorn.
19.00-21.00 PICASSOS ÄVENTYR
Det är egentligen omöjligt att välja en Gösta Ekman-film, för att hedra hans minne. Det skulle behövas en hel videosöndag för att täcka vidden som går mellan Papphammar och Yngsjömordet, via Charles Ingvar Jönsson och Martin Beck – och samtidigt, märkligt nog, de röda trådarna – men det skulle ändå inte ändra på faktumet att Ekman var en gamla skolans aktör, och därmed praktiskt taget alltid en del av en ensemble, en bit av pusslet, en av dem som bugade när föreställningen var över, utan att ge sken av att sticka ut mer än de andra.
Men – med det sagt. En rimlig Ekman-kandidat för en maratonkväll i komedins tecken är Picassos äventyr, Hasse & Tages skildring av Pablo Picassos liv (biopic?) genom en serie överdrivna sketchliknande episoder, till en förklarande berättarröst och skådespelare som mest gestikulerar och ger ifrån sig ett par utrop. Ekman är tragikomiskt rolig i huvudrollen och resten av skådespelarensemblen är i sitt esse, bland annat gör Birgitta Andersson och Lena Nyman varsitt oförglömligt kvinnoporträtt, dels Ingrid Svensson-Guggenheim, den amerikanska konstkvinnan samt Sirkka, den finska barsångerskan som aldrig (observera: aldrig) byter repertoar. Mängder med gags i anarkistisk humorparad som (återigen) kan upplevas som lite långrandig, men det är underhållande i stort sett hela tiden – inte minst för att Hasse & Tage här, liksom i alla sina filmer, tar varje chans de får att visa vilka visuellt begåvade filmskapare de är. Jag menar, ta bara det där tåget.
21.30-23.10. THE INVITATION
Vi tar en paus för lite allvar. Eller åtminstone spänning. Om du har planerat att se Get Out i veckan som kommer – och det rekommenderar jag! – så är The Invitation den perfekta chasern. De två filmerna har uppenbara likheter – båda filmerna handlar om ett par som blir inbjudna till en prekär tillställning, och båda har en inledning med ”Bambi-motiv”, men de skiljer sig åt av precis rätt anledningar. Vilka kan vi bara diskutera när du sett båda filmerna! The Invitation är i vilket fall som helst spännande, nästan lite löjligt spännande, men det är svårt att värja sig. Och, förstås, det är en sådan där film som ej ska spoileras. Så shh!
23.30-01.15. THE FAST & THE FURIOUS
Det enda jag minns av den här filmen… nej, jag tror jag minns… att Dom Torretos gäng från början bara var ett gäng street racers som stal DVD-spelare? Så oskuldsfullt, liksom. Anyhoo. Jag vet att jag tyckte den här filmen var oväntat bra när jag såg den för första – och hittills enda – gången. Mitt brådmogna gymnasiejag skrev faktiskt vid tillfället att storyn mot slutet påminde om ”rena rama grekiska tragedin”. Jag har ingen som helst aning om huruvida jag skulle tycka detsamma idag, men det finns bara ett sätt att ta reda på det.
01.20-03.00. SPAGHETTIMAN
Avdelningen ”kanske bara jag tycker att det här är roligt, men klockan är mitt i natten så det finns ingen anledning att ifrågasätta”. Omnämnd i den senaste outlet-onsdagen och, faktiskt, vad mig beträffar, en helt okej superhjältekomedi. OBS! Jag gillar Blankman också.
FREDRIK FYHR