Den här sidan har funnits i fem år, och vid sidan av recensioner och analyser har jag pysslat en hel del med att hitta en anknytande veckokolumn – jag har testat mer vanligt bloggande, uppdateringar om filmnyheter, uppsamlingar av veckans texter, listor med tips, sedan lite podd, ibland olika saker i kombination. Journalistiskt vett säger att man inte ska blottlägga sina ”svagheter”, men tur då att jag inte är journalistiskt lagd – sidan har varit min egen, och därför har den alltid varit ett öppet projekt där vissa saker helt enkelt varit test. Det enda jag egentligen velat göra är att tipsa folk om film, eftersom folk ändå jämt frågar efter filmtips så är det inte mer än rätt att jag levererar.
Och till sist tror jag att jag, kanske, har listat ut vad en videosöndag är. Eller, jag har alltid vetat. Det är en söndag som man hänger sig åt att titta på film! Frågan är bara vad man ser. Något nytt, något gammalt, eventuellt något lånat eller blått (om man till exempel lånar Den blå filmen av en kompis). Hädanefter ska varje söndag bli en hypotetisk videosöndag – en söndag helt hängiven åt att titta på film. För sakens skull publicerat på lördag, så att schemat är förberett. Naturligtvis göder det här bara min ouppnåeliga dröm om att få programmera en egen filmfestival, eller ett eget cinematek, och tanken är att vi ser på ett gäng nyaktuella filmer, flera sällan sedda eller enligt mig underskattade filmer som har någon slags koppling till filmnyheter, minst en film som kan kallas ”gammal”, kanske en crowdpleaser. Vi börjar på eftermiddagen och håller på tills småtimmarna, med lite paus för mat och sånt.
Nej, jag vet. Du kanske inte har en hel söndag på dig att titta på film. Din söndag kanske är en annan dag. Eller så kanske du bara kan drömma om en sådan dag, och får nöja dig med ett filmtips för en kväll. Kanske du inte ens vill titta på film en hel dag. Du kanske hatar film, och läser det här utan anledning. Den här söndagen kanske finns, kanske inte. Men kommer du hem till mig denna hypotetiska söndag så är detta schemat för dagen, och därmed basta. Drop-in är OK.
15.00-17.45. BRASSED OFF
Något oväntat har den här filmen dykt upp på svenska streamingsiter – en socialrealistisk romkom som hade svensk premiär för 20 år sedan i sommar; Pete Postlethwaite (som gick bort 2011) gör sin kanske bästa roll som ledaren för en blåsorkester i en arbetarort i norra England. Han är besatt av sin orkester, men deltagarna är mer oroliga för att de ska varslas när gruvan köps upp av ett sniket företag. Ewan McGregor slits mellan lojaliteter när det visar sig att hans barndomskärlek Tara Fitzgerald jobbar åt företaget – och överhuvudtaget är filmen oväntat seriös i sin skildring av en politisk verklighet. Visst, den har trevliga tromboner och en hel del romantiskt mys, men den är också som en lite sötad Ken Loach-film – förutom Postlethwaite är Fitzgerald skådisen att studera; filmen kopplar arbetarklassen osökt till en slags värdekonservatism och hon hamnar i en ganska intressant sits, där hon måste acceptera saker som vardagssexism för att passa in. Vilket hon i slutändan ändå inte gör, eftersom hon ju visar sig vara ”corporate”. Ärligheten, och det seriösa fokuset, gör hursomhelst den här filmen minnesvärd – det och de doser av feel-good som inte går överstyr (som man kan argumentera för att en film som Allt eller inget gjorde).
18.00-19.20. THE FITS.
Jag var lyrisk i min recension av den här filmen, men det verkar vara en film man å det ödmjukaste måste tvinga på folk – storyn om elvaåriga Tonis märkliga uppvaknande, resa mot självförverkligande, och betraktande av vardagens mystik, är en verkligt fascinerande regidebut som vunnit flera priser internationellt och som försvinner förbi på 72 ynka minuter. Vi har många fina svenska indiefilmer på bio i vår, och The Fits är ett bevis på att bra indiefilmer är universella saker; underdogens vilja till att uttrycka något personligt, bortom mainstreamen och in i våra hjärtan.
20.00-21.20 7 FLICKOR JAGAR EN MÖRDARE
Veckans mer obskyra raritet – den oslagbara Barbara Stanwyck leder sju sköna skämtande donnor som i snacksalig screwball-manér får lösa ett mord när polisen inte tror att det skett (en söt Henry Fonda finns med på ett hörn också). Filmen är ett förjäkla härligt exempel på 30-talets mysterievurm, och börjar med ett tidigt exempel på ”it was right there”-klyschan, dvs. när Stanwyck hittar ett lik som sedan är borta när hon tar dit polisen. Det är också en film som inte bara handlar om kvinnor som arbetar i svår motvind, i männens värld, utan en film som även visar hur 30-talsfilmer på många sätt var mycket mer lyhörda och välkomnande mot jämställdhet än vad senare skulle vara. Inga djur blev skadade under inspelningen, däremot utlovas pälsöverdos!
21.30-23.30. EN ENKEL PLAN
Barnen har gått och lagt sig (?) och vi hedrar Bill Paxton med Sam Raimis kanske främsta skapelse, en bister film noir där han spelar helyllekillen som med sin klent begåvade bror (Billy Bob Thornton) hittar den där väskan full av pengar som man inte ska ta. Men som de tar. Varpå folk kommer och letar. Bridget Fonda spelar hustru med självbevarelsedrift, och det hinner bli riktigt mörkt innan ridån går ner.
23.45-01.35 ROVDJURET
Vi går in i natten med buller och bång och trettioårsfirandet av Rovdjuret – nu är detta inte en speciellt ”obskyr” film, men om du är den typ av person som aldrig sett en Arnold-film så är detta inte en dålig film att få överstökad. John McTiernans enligt många klassiska djungelrulle är en glad blandning av Alien-spänning och Rambo-röj, full av lika delar testosteron och verklig psykologisk noja. Den som letar politiska kontexter kan också notera hur Reagans 80-tal är närmare vår tid nu än någonsin, och den här gung ho-machismon kan vara intressant att studera – filmen känns också oväntat modern i förhållande till den generella paranoja som präglat Hollywood sedan elfte september. Man vet att en alien verkligen är ”främmande” när vår symbol för mänskligheten är den märklige österrikiske muskelmannen.
01.40-03.30 THE VISITOR / STRIDULUM
Okej, det här är om du fortfarande är vaken och redo för ett par goda skratt som förlänger livet. The Visitor är en av den italienska b-filmens många milstolpar, en definitivt oförglömlig blandning av budget-fantasy, TV-såpa, skräckfilm och sci-fi. Handlingen är en obegriplig korsning mellan Star Wars och Exorcisten som har något att göra med rymd-Jesus, en åttaårig demon, och diverse oförklarliga fenomen (och mustascher) som förklaras i dammiga specialeffekter. Hette Satans lilla flicka på bio i Sverige. Ett måste, uppenbarligen.
FREDRIK FYHR
Ett svar på ”Videosöndag 12/3 -17”