K A P I T E L 9
JAKTEN BÖRJAR
’’ Han kommer och ta dig ’’
’’ Nej det kommer han inte. ’’
Det var nog första gången den kvällen som Lyndsey inte såg oroad ut.
’’ Ingen kommer att ta någon så lägg av. Så, alla har det trevligt i kväll, vi med, härnäst? ’’
’’ Vi gör mer popcorn!’’
’’ JA!’’ medhöll Tommy.
’’ Nej jag tror vi har haft tillräckligt av den sorten. Men vi kan se klart på filmen. ’’
’’ Ja ’’ skrattade Lindsey.
Laurie tappade sig själv i soffan samtidigt som telefonen ringde.
’’ Doyles hus. ’’
’’Vad händer?’’
Det var Lynda.
’’ Åh jag sitter bara ner för första gången i kväll. ’’
’’ Du, är Annie därikring? ’’
’’ Jag trodde hon skulle vara hemma vid det här laget. Hon åkte för att plocka upp Paul. ’’
’’ Ja hon är defenitivt inte här. ’’
’’ Dom stannade säkert upp någonstans. Säg åt henne att ringa när hon kommer tillbaka i alla fall. Jag har Lindsey här och vet inte när hon ska lägga sig.
’’ OK. Vi hörs. ’’
’’ Ha kul!’’
’’ Defenitivt!’’
Lynda lade på.
’’ Lindsey är bortrest för i kväll. ’’
’’ Det är perfekt ’’.
De gick upp.
Laurie såg ut genom fönstret medan TV:n gick.
Det var inte lång tid kvar.
Klockan var nästan elva när Bob och Lynda var klara.
Lynda låg brevid Bob i familjens Wallaces säng.
’’ Vill du ha en öl? ’’
’’ Ja’’
’’ Är det allt du kan säga?’’
’’ Ja’’
’’ Gå ner och hämta en öl åt mig. ’’
’’ Jag trodde du skulle hämta en till mig.’’
’’ Ja?’’
’’ Jag är snart tillbaka. Klä inte på dig. ’’
Lynda låg kvar och tände en ciggarett.
Bob gick ner för trappen ner till köket.
Han närmade sig kylskåpet, tog ut två öl, men stannade sedan upp. Han kände på sig att han inte var ensam.
Han flinade för sig själv.
’’ Annie? Paul? Linda, era arslen.”
Han såg sig om och hans ögon fastnade på dörren till hallen.
Han närmade sig sakta dörren.
Han slet upp den fort.
Ingenting.
’’ Kom ut kom ut var ni än är. ’’
Hans ögon fastnade vid toalettdörren. Han ryckte upp den. Inget där heller.
Sedan en dörr som han inte visste vart den ledde. Han ryckte upp den. Han väntade sig inget.
Men när han slet upp den föll Michael Myers ner på honom.
Han skulle skrika men Myers höll för hans strupe. Bob kämpade emot men trots att den vita masken såg han i Myers ögon att nu var det över.
Myers drog fram en kniv och högg honom i magen tills kniven fastnade i dörren.
Han stannade kvar för att observera Bob som nu hängde som fastspikad i dörren.
Samtidigt i sovrummet satter Lynda och målar naglarna. Han steg in i rummet med en papperspåse över huvudet och med Bobs glasögon.
’’ Så har du min öl…?’’
Hon såg upp, gav till ett leende.
’’ Gulligt Bob, verkligen gulligt. ’’
Lynda ställde sig upp och släppte lakanet.
’’ Ser du något du gillar? Vad är fel? Får jag inte gasten att yla Bob? Alright alright, var är min öl. ’’
Han stod helt still.
’’ Kan du inte svara mig? OK…? Svara inte, då.’’
Hon gick upp till telefonen.
’’ Ja jag ringer i alla fall Laurie. Jag vill veta vart Paul och Annie är. Vi kommer ingenstans. ’’
Telefonen ringde i Myers hus.
’’ Äntligen. ’’ pustade Laurie ut.
Hon var övertygad om att det var Annie.
’’ Svara då. ’’
Myers såg ner på telefonsladden. Han greppade den snabbt och lindade den runt hennes hals och började strypa henne. Hon drog bort påsen och vart skräckslagen när hon fick se masken.
’’ Hallå? Hallå? OK Annie, först hör jag ditt berömda tuggande, nu får jag höra ditt berömda gurglande? Annie?! Larvar du dig igen? Jag dödar dig om det här är ett skämt. Annie! Annie?
Michael tar upp luren och lägger på.
Laurie gick oroligt fram till fönstret och såg ut på gatorna.
Hon börjar slå samma nummer igen.
BEEEEEEEEEEP
( svara nu )
BEEEEEEEEEEP
BEEEEEEEEEEP
( kom igen Annie )
BEEEEEEEEEEP
BEEEEEEEEEEP
Laurie la på luren.
Hon gick upp för trappen och såg in i till sovrummet. Hon fann Tommy och Lindsey liggandes i sängen i djup sömn.
’’ Sov sött, barn. ’’
Sam Loomis funderade. Tänk om han hade fel.
Tänk om Michael Myers inte var här. Tänk om Brackett hade helt rätt.
Han stod på husets framsida. Det enda han visste säkert var att han hade varit i huset en gång. Men ändå. Han kunde ju ha fortsatt. Ingenting ovanligt hade hänt. Gravstenen kunde ha varit ett slumpmässigt utval mål av ett par vandaler.
Och den döda hunden kunde faktiskt vara en död skunk som bara hade råkat dö i just det huset.
Visst var det mer troligt att han var i Haddonfield men han det var ändå inte helt omöjligt att han hade rest vidare till en annan stad.
Han såg nedför gatan på ett par ungar. Sedan seglade han ner blicken emot andra sidan gatan. Det han såg där fick hans kropp att stelna. Michael Myers var i Haddonfield. Nu hade han bevis på det. Loomis bruna Volvo stod parkerad på andra sidan gatan. Han vart förbannad på sig själv att han inte hade upptäckt bilen förrän nu. Nu kunde det vara försent. Han sprang fram till bilen.
Sedan greps han återigen av panik.
Bilen var tom.
Vad håller de på med därinne?
Laurie tog upp nycklarna och såg ut på huset mitt emot.
Hon suckade för sig själv. Hon gick ut ur huset och började gå emot familjen Wallaces hus.
Hoppas att jag stör riktigt ordentligt tänkte hon för sig själv.
Hon klev upp på verandan och ringde på.
DIIIINGG DOOONNG
Ingenting.
’’ Bob? Lynda? ’’
Tystnaden var kuslig.
Hon vände sig om och gick ner på gräsmattan.
Hon såg upp mot huset och kände att natten höll på att bli kallare.
’’ Lynda?!’’
Hon vart fundersam och lite rädd. Hon såg brevid huset och gick ut på höger sida om det.
Hon gick förbi rabatten men såg inte fotspåren i jorden.
Hon upptäcker den öppna köksdörren. Gick in, och upptäckte hur nervös hon var.
’’ Annie? Lynda? Bob? ’’
Hon stängde dörren efter sig och gick vidare in i köket.
Hon ser in emot den mörkläggda hallen.
De väntar på mig därinne, tänkte hon.
De tänker skrämma mig.
Hon gick emot hallen.
’’ Alright Annie, du har haft ditt roliga. ’’
Ingen alls i hallen.
DUNK
Ljudet kom från sovrummet.
Hon var skrämd, men tänkte på gurglet i telefonen. De ville såklart ha hit henne.
’’ OK tjockskallar! Det roliga är slut. Alright, Annie det är nog! Det är definitivt inte roligt längre. ’’
Hon väntade några sekunder på ett svar.
Inget svar.
’’ Du blir ledsen. ’’
Hon började gå upp emot trappen.
Långsamt.
Hon kom upp. Såg ett ljus från sovrumet.
Långsamt gick hon fram emot dörren. Öppnade sakta.
I sängen låg en gravsten. Och inte vilken gravsten som helst. Det stod:
HÄR VILAR
J U D I T H M Y E R S
ÄLSKAD-SAKNAD
-
– 1963
Men den verkliga skräcken kom inte ifrån gravstenen. Utan vad som låg under den. Annies döda kropp.
Hon skrek. Skrek av skräck och sorg.
Hon fumlade åt vänster: Plötsligt svingades strykbordet ut, med Bobs lik liggandes på.
Hon gav till ännu ett gallskrik. Hon började hejdlöst gråta. Hon lutade sig emot en vägg när en dörr slungades upp och Lyndas kropp ramlade över henne.
Hon skrek, som aldrig förr, och det tog ett tag innan hon började tänka på hur. Och vem. Hon lämnade rummet i panik.
I dörruppgången kastade sig Michael Myers över henne med kniv.
S T A B
Hon kände ett plötsligt svidande i hennes axel.
Hon föll över trappräcket och föll ned för trappen.
Myers såg ned mot henne och följde sedan raskt efter.
Laurie ställer sig slött up och börjar halta emot köket med Myers hack i häl.
Hon tog sig ut till köket, låste köksdörren hon kom ifrån, öppnar köksdörren som ledde ut.
Den var låst.
Hon såg stressat bakom sig där Myers hunnit fram till dörren hon just låst.
Han krossar trät med sin bara hand, öppnar dörren genom hålet, stiger rakt in i köket utan tvekan.
Laurie krossar glaset på fönsterdörren, springer mot osäkerheten.
K A P I T E L 10
SAM LOOMIS OCH
BOGEYMANNEN
’’ SNÄLLA! SNÄLLA NÅGON!!! GUD HJÄLP MIG, SNÄLLA!!!! ’’
Laurie Strode kastade en blick bakom sig. Hon kunde inte se figuren där men visste att han var där någonstans.
Hon sprang över till nästa hus och bankade våldsamt på dörren.
Till hennes stora lättnad tändes ett ljus.
’’ Kan ni hjälpa mig?! SNÄLLA! ’’
Ljuset slocknade.
’’ NEJ! SNÄLLA ÖPPNA!’’
Hon sprang upp på verandan till familjen Doyles hus och försökte hitta nycklarna. Hon hittade de inte någonstans. Bankade snart på dörren.
DUNK DUNK DUNK DUNK
’’ TOMMY!!! TOMMY!!!!! ’’
Hon sprang ut på gräsmattan och kastade upp en kruka på Tommys fönster.
Hon hörde en svag rädd barnröst däruppifrån.
’’ Vem är det?’’
’’ TOMMY ÖPPNA DÖRREN! DET ÄR JAG!!!’’
’’ OK ’’
Tommy började sömnigt och sakta gå ner för trappen.
Laurie vände sig om och fick se figuren raskt gå emot henne.
Hennes ögon vart stora.
’’ TOMMY SKYNDA DIG!!! TOMMY SNÄLLA!!! ’’
DUNK DUNK DUNK DUNK
’’ TOMMY!!!!!!’’
Tommy öppnade sakta dörren och Laurie stormade in.
Hon drog nyckeln ifrån Tommy händer och låste snabbt dörren.
’’ Gå upp! ’’
’’ Laurie?’’
’’ UPP PÅ DITT RUM!’’
’’ Jag är rädd. ’’
’’ Gör som jag säger! SKYNDA DIG!
Hon sprang emot telefonen. Den var död.
Hon vände blicken emot det öppna fönstret.
Han måste vara här!!!
’’ Ååååh neej…..ååååhhh…’’
Hon började gråta.
’’ Gör så att han slutar, gör så att han slutar. ’’
BRAKABAM!
Hon insåg snabbt att han var bakom henne.
Han hade vällt soffan och var på väg på henne.
Han hoppar på henne. Laurie grips av panik.
Nu dör jag!
På golvet låg en virknål. Hon fick syn på den plötsligt, på tal om ingenting. Så märkligt.
Hon tog tag i den och körde upp den i hans nacke.
Myers drog ut den men föll sedan ner på marken.
Dödade jag honom?
Jag måste ha dödat honom…
Loomis rusade nerför gatan.
Bakom honom närmade sig en polisbil.
Loomis stannar stressat. Brackett såg ut genom rutan.
’’ Vart har du varit? Jag stack till Myers hus. Du var inte där…’’
’’ Jag hittade bilen. Han är här. ’’
’’ Vart?!’’
’’ Han är tre kvarter ner! Stick till baksidan av husen, jag kollar här fram. FORT!’’
Bilen åkte iväg och Loomis fortsatte att springa.
’’ Tommy, Lindsey?’’
Laurie kramade om barnen.
’’ Jag ska gå en liten sväng. ’’
’’ Men Bogeymannen…’’
’’ Jag är rädd. ’’ gnylade Lindsey.
’’ Det finns inget att vara rädd för.’’
’’ Är du säker? ’’
’’ Mmh. ’’
’’ Hur säker?’’
’’ Jag dödade honom. ’’
’’ Man kan inte döda Bogeymannen…. AAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!!!’’
Tommy och Lindsey sprang in och låste in sig själva i sina rum. Laurie kastade en blick bakom axeln och fick syn på figuren som närmade sig trappen. ’’
Laurie sprang in till hallen på andra våningen. Rummet var stort. Hon fick syn på en garderob med svängdörrar. Hon öppnade den längst ut och kröp in längst in i garderoben. Hon stängde snabbt dörren. Myers kom in samtidigt som hon låste.
Laurie låg ihopkurad längst in i garderoben. Hon fick syn på Myers skugga som kom in under dörren.
Till sin stora skräck rasslade hon till bland några brutna galgar.
Det blev tyst.
Laurie låg i mörkret i hopp om att han inte skulle hitta henne.
BAM!
Han bröt igenom dörren och tände lyset.
’’ YYIEEAAAAAHHHHH!!!’’
Hon drog ner en galge med en rock hängandes på, och började nervöst klänga av rocken.
Ljuset släcktes och Laurie högg till med galgen i figurens öga. Han tappar kniven och faller ner till marken.
Hon sprang över honom och in mot Tommys dörr.
’’ Tommy öppna dörren. ’’
Dörren öppnades och Lindsey och Tommy satte sig på knä hos Laurie.
’’ Jag vill att ni ska lyssna på mig nu. Jag vill att ni ska springa bort från huset, gå nedför gatan till Mackenzies hus. Jag vill att ni ska knacka på deras dörr, och säg åt dem att ringa polisen och att de ska komma hit. All Right? ’’
’’ All right. ’’
’’ Gör nu som jag sagt. ’’
De reste på sig.
’’ Spring!’’
Loomis närmade sig Doyles hus när han fick syn på två små barn komma utspringandes.
Herrejesus tänkte han
Laurie reste på sig.
Hon såg bakom sig. Myers reste sakta på sig och började lika sakta följa efter henne. Han högg tag i Laurie, hon vände på sig och han högg tag i hennes nacke.
Dunsandet i trappen får Myers att tappa koncentrationen och Laurie smiter ut från hans grepp. Masken ramlar av och Loomis som just kommit uppringandes stelnar då han ser Myers ansikte i rörelse. Fyllt av vrede och frenetisk ondska. Under hans 15 år med honom hade han aldrig förr sett honom så förvrängd.
Han tar sakta på sig masken.
Loomis behärskar sig själv och skjuter.
Den omänsklige fumlar ut till balkongen och Loomis följer efter honom. Skjuter ytterligare fem skott, och figuren faller ner på gräsmattan.
Loomis pustar ut. Han går fram till balkongen och ser ner. Figuren orörlig på gräsmattan. Det var över.
Laurie låg ner i ett hörn och andades hårt.
’’ Var det Bogeymannen? ’’
Loomis såg fundersamt på henne.
’’ Faktum är….att det var det. ’’
Loomis gick trött ut på balkongen för att se till Myers. Han var slut efter en natts infernalisk jakt.
Han såg ner från balkongen och fann en tom gräsplan.
Figuren var borta.
E P I L O G
Han haltade fram runt kvarteren.
Hans kläder var blodiga, och han andades hårt.
Men han kände klart att han var vid liv och att han orkade fortsätta.
Han fortsatte halta och kände sig snart pigg och frisk igen. Han började springa.
Michael Myers levde.
april, 1999