<- Del 1.
K A P I T E L 3
HADDONFIELD
HALLOWEEN
Klockan var runt halv nio tiden på morgonen då Laurie Strode steg ut ur hennes hus. Hon gick på ett gymnasium och arbetade ibland med sin kompis Annie som barnvakter. Men som äkta kompisar var de tvungna att sitta barnvakt i två motsatta hus. Haddonfield var en lugn stad och där hade inget något nämnvärt ont hänt på femton år. Laurie började gå nedför trottoaren mot skolan lyckligt ovetande om att denna natt skulle vara en hon sent ska glömma.
Plötsligt öppnades dörren ifrån hennes hus och hennes far kommer utspringandes.
’’ Glöm inte att lämna nyckeln borta hos Myers hus. ’’
Hon såg ner på nyckeln hon höll i handen och svarade samtidigt.
’’ Nej då! ’’
’’ Dom kommer över för att kolla över huset klockan halv elva. Glöm inte att lämna den under mattan.
’’ Jag lovar ’’ sa hon med ett leende.
Hon tänkte att det var underligt att hennes far fortfarande behandlade henne som ett barn. Hon var ju trots allt 17 år.
Hon gick förbi ett hörn och kom att tänka på varför Myers hus stått tomt i femton år.
’’ LAURIE!’’
Rösten var ett barns.
Hon vände sig om och fick se Tommy Doyle springandes emot henne. Det var han hon skulle sitta barnvakt åt.
Hon kopplade på sin moderliga charm.
’’ Hej Tommy!’’
’’ Kommer du över i kväll?’’
’’ Samma tid, samma plats. ’’
’’ Kan vi göra en Halloween-pumpa ? ’’
’’ Visst. ’’
’’ Kan vi titta på ¨några monster-filmer? ’’
’’ Visst.’’
’’ Kan du läsa för mig, kan vi göra popcorn? ’’
’’ Visst,visst, visst. ’’
’’ Bäst du skyndar dig. ’’
’’ Varför tar du den här vägen till skolan ?’’
’’ Min pappa sa att jag skulle göra det.
’’ Varför då? ’’
’’ Jag måste lämna en nyckel ’’
’’ Varför då? ’’
’’ Han ska sälja ett hus. ’’
’’ Varför då? ’’
’’ För det är hans jobb ’’
’’ Vart ?’’
’’ Myers hus. ’’
’’ Myers hus?! ’’
De stannade upp utanför huset.
’’ Du får inte gå upp dit. ’’
Laurie visaar upp nyckeln för Tommy.
’’ Joho du. ’’
’’ Uh-uh. Det där är ett spökhus. ’’
’’ Titta bara. ’’
Laurie gick upp för trappen och lämnade nyckeln under mattan med stort högmod. Hon gick stolt ner och såg på lille Tommy Doyle med en ’’Vad var det ja sa ’’-blick i ansiktet. Vad hon inte visste var att det var en figur från huset som iaktog henne.
’’ Lonnie L sa att man aldrig ska gå upp dit. Lonnie L sa att det spökar där. Han sa att hemska saker har hänt där. ’’
’’ Jasså du. Men vet du vad? Lonnie Lampe lär inte gå ut ur sexan.
’’ Jag måste gå. ’’ Tommy sprang iväg lika fort som han kom.
’’ Hej då! ’’
Hon gick vidare och börjar sjunga för sig själv.
Mr. Sandman……give me a dream…i have nobody…
Figuren stod kvar vid huset och stirrade på henne.
’’ Vem skulle se till honom? ’’
Den kvinnliga ordningsvakten såg skrämt på Dr. Sam Loomis.
’’ Eh.. jag vet inte. ’’
’’ Du vet inte, vad menar du jag vet inte ?
’’ Det skulle ha varit Bernard. ’’
’’ Skulle ha varit ?
’’ Ja men han var inte här klockan tio. Jag vet inte vad som hände. ’’
’’ Var var han ? ’’
’’ Tja…’’
’’ Bernard. ’’
Loomis öppnade den totalförstörda cellen.
En annan kvinnlig ordningsvakt stod därinne. ’’ Han måste ha krossat fönstret med hans händer. ’’
Den ene ordningsvakten fyllde i.
’’ Han kom ner för hallen, krossar sönder alla dörrar, knuffade alla patienter utomhus.
’’ Vad var det du ville visa mig?
Hon såg på honom gravallvarligt och stängde sedan dörren. När Sam Loomis såg på dörren stelnade han till av förskräckelse. Michael Myers hade ristat in ett ord på dörren: SYSTER.
Hon såg på honom.
’’ Dr. Loomis… har de funnit honom än? ’’
’’Nej, men jag vet vart han är på väg. ’’
Han gick ut ur cellen och vidare till hallen.
Hon ropade efter honom.
’’ Dr. Wynn väntar på er utanför doktorn! ’’
Sam Loomis gick raskt ut och mötte mycket riktigt Wynn.
’’ Jag är inte ansvarig Sam! ’’
’’ Nehej ’’.
’’ Jag sa till dem hur farlig han var. ’’
’’ Det kan du inte ha gjort. Två vägspärrar och varningsskyltar kan inte stoppa en femåring. ’’
’’ Tja, han är er patient doktorn. Om försiktighetsåtgärderna inte var stora nog borde du ha sagt det till någon. ’’
’’ Jag sa det till ALLA!! INGEN LYSSNADE! ’’
’’ Det fanns inget mer jag kunde göra!’’
’’ Du skulle kunna gå tillbaka in dit till den telefonen och berätta för dem exakt vem som gick ut härifrån i natt, och berätta för dem exakt vart han är på väg!’’
’’ Vart han troligtvis är på väg.’’
’’ Jag slösar bort min tid här. ’’
’’ Sam, Haddonfield är 150 km härifrån. Och för guds skull han kan ju inte ens köra en bil!’’
’’ Han gjorde bra ifrån sig i natt. Kanske någon här gett honom lektioner. ’’
Loomis satte sig ner i bilen och startade motorn.
K A P I T E L 4
HADDONFIELD HIGH SCHOOL
’’… och boken slutar. Men vad Samuel egentligen talar om här är öde. Ni förstår, ödet finns överallt här. Det spelade ingen roll vad Collins gjorde, det handlade alltid om hans öde….”
Laurie skulle egentligen lyssna, uppmärksamt som alltid, men hennes uppmärksamhet riktades istället mot figuren utanför som satt i en Volvo och stirrade på henne.
’’… hur är Samuels öde jämfört med Costane? Laurie ?”
Hon tänkte fråga om gestalten istället för att svara på frågan.
’’ Fröken…’’
’’ Svara på frågan. ’’
’’ Åh, um.. Costane skrev att ödet var på något sätt igenkännebart bara till religion, medans Samuel kände, ja, att ödet var som ett naturellt element, som jord, luft, eld, och vatten.”
’’ Det är rätt! Samuel är defenitivt personifierad i öde. I Samuels skrivelse är ödet orubbligt, som ett berg. Det står kvar när mänskligheten skenaar iväg. Ödet ändras aldrig.”
Skolklockan ringer och alla barnen rusar ut. Sist ut kommer Tommy Doyle. Han gick söligt med en pumpa under armen. Vid grinden hör han röster.
Åh NEJ!!!
Det är en grupp taskiga ungar kommer fram till honom.
’’ Yohoooo ’’
’’ Lämna mig i fred! ’’
Ungarna viskar till honom:
’’ Han kommer att ta dig, han kommer att ta dig, han kommer att ta dig, han kommer att ta dig! ’’.
Den tydliga ledaren Richie går raskt ifatt Tommy.
’’ Bogeymannen kommer….’’
’’ Lämna mig i fred!! ’’
’’ Han tror oss inte. Vet du inte vad som händer på Halloween?
’’ Jo, vi får godis.
Ungarna börjar hånfullt att skratta.
De börajr viska igen.
’’ Det är Bogeymannen, han håller dig vaken, Med gröna tänder, och långa händer.
De knuffar till honom innan de går så att han tappar pumpan och den krossas i marken. De springer skrattandes iväg.
Han hörde att Keith, en av ungarna, sprang in i en man. Åh nej vad pinsamt tänkte han. Han reste sig upp men sprang in i mannen. Mannen var klädd i en svart mycket lång rock. Tommy såg upp på mannen som uppträdde som om han aldrig känt något… och det var en kraftig stöt.
Loomis såg på skylten han passerade vid motorvägen.
<< HADDONFIELD 73 >>
Loomis talade med en man i sin telefon. En tjurig officer.
’’ Han är på väg. Du måste tro mig officer. Han kommer till Haddonfield….för att jag känner honom. Jag är hans doktor. Du måste vara redo för honom. Om inte är allahelgonna din begravning. Han lade snabbt på luren.
Han svängde av till en ödelagd röd truck. Han steg ut och började titta omkring inne i trucken. Michael Myers kläder låg överallt. Han hajade till och sprang tillbaka till bilen. Han förstod med fasa att Michael Myers var påväg till Haddonfield. Hade han observerat området mera skulle han kunnat observera liket i det höga gräset.
Lauries två bästa vänner hette Lynda och Annie. Laurie var var påväg hemåt efter skolan. Plugghäst som Laurie var bar hon på diverse böcker. Lynda närmade sig bakifrån.
’’ Åh, se på alla böcker du har. Inte kul. Du vet, det är helt galet. Vi har tre nya hejarklacksramsor att lära oss tills i morgon, matchen är på eftermiddagen. Jag måste få iordning mit hår gjort klockan fem, och balen är klockan åtta. Jag kommer bli helt slut.
’’ Jag tror du har tillräckligt att göra i morgon. ’’
’’ Defenitivt. ’’
Laurie fortsatte.
’’Som vanligt har jag ingenting att göra. ’’
’’ Det är ditt eget fel och jag tycker inte ett dugg synd om dig.”
Annie närmar sig.
’’ Hey Linda, Laurie, varför väntade ni inte på mig?”
Lynda var arrogant.
’’ Det gjorde vi. I en kvart. Du kom ju aldrig liksom.”
’’ Det är inte sant. Se, här är jag.”
’’ Vad är fel Annie, du ler inte.”
’’ Jag kommer aldrig att le igen. Paul släpade in mig in till killarnas omklädningsrum för att…”
’’ Utforska lite nya ställen ?’’
’’ Bara för att snacka lite.’’
’’ Visst, visst.’’
’’ Gamle Jerko åkte fast när han kastade egg på fönster. Föräldrarna gav honom utegångsförbud. Han kan inte komma över i kväll. ’’
’’Jag trodde du satt barnvakt i kväll?’’
Lynda skrattade till.
’’Den enda anledningen till varför hon sitter barnvakt är att ha ett ställe att…”
”Skit!” sa Laurie plötsligt.
’’ Jag har redan ett ställe att skita på!’’
’’Jag glömde min kemi-bok. ’’
’’Vad spelar det för roll? Jag glömmer alltid min kemi-bok, och min engelska-bok, och, få se, min franska bok, och…äsch vem behöver böcker ändå. Jag menar det spelar ingen egentlig roll.
Den mystiska figuren uppenbarade sig i Loomis Volvo.
Lynda avbröt sig själv.
’’ Hallå. Är inte det där Devon Graham?
’’ Jag tror inte det. ’’
’’ Jag tycker han är gullig. ’’
Bilen körde rätt förbi dem i hög hastighet. Annie hoppade till.
’’ Hallå idiot! Hastighet dödar!!!’’
Bilen skrek till och tvärnitade.
Annie vart nervös.
’’ Jösses, kan han inte ta ett skämt?”
Bilen började röra på sig igen.
Laurie suckar av lättnad.
’’ Vet du Annie. En dag kommer du sätta oss tre i stort trubbel. ’’
’’ Definitivt ’’ fyllde Lynda i.
Sedan fortsatte de.
’’ Jag hatar killar med bil och utan humor. ’’
’’ Jaha så är vi fortfarande med i kväll?’’
’’ Jag vill inte hamna i stort trubbel, Lynda. ’’
’’ Ååååh, kom igen, Annie. Bob och jag har planerat på det hela veckan.
’’ All right, Wallace familjen sticker klockan sju. ’’
’’ Jag sitter barnvakt borta hos Doyle familjen. Det är bara tre hus ner. Vi kan hålla varandra sällskap.”
’’ Åh. Perfekt ’’ jublade Annie. ’’ Jag har tre alternativ. Se ungarna somna, lyssna på Lynda, och snacka med dig.”
’’ Hur dags i kväll?’’
’’ Jag vet inte än. Jag måste ut med min bror på Trick or Treat.”
’’ Godis till Bob?’’
’’ Kul. Vi ses!’’.
’’ Hej då’’.
Plötsligt såg Laurie figuren stå i buskarna framför dem.
’’ Annie titta. ’’
’’ Vart? ’’
’’ Bakom buskarna ’’
’’ Jag ser ingenting. ’’
’’ Den där killen som körde förbi så, fort han du skällde på…’’
’’ I buskarna. ’’
Annie sprang fram emot buskarna.
’’ Hörru..äckel!…..Laurie kära. Han vill prata med dig. Han vill ta ut dig på en date. Laurie närmar sig finner ingenting.
Laurie suckade till.
’ Han stog där alldeles nyss.’’
’’ Stackars Laurie. Skrämde bort en till. Det är tragiskt att du aldrig kan gå ut med någon. Du kan inte få många killar när du sitter barnvakt hela tiden.”
’’ Dom tycker att jag är för smart. ’’
’’ Det tycker inte jag. Jag tycker att du är knäpp. Nu ser du män bakom buskar. Äntligen hemma. Jaha. Vi ses i kväll. Hej då!”
’’ Hej Då. ’’
Laurie gick vidare och sprang in i Sheriff Brackett, som också var Annies far.
’’ Åh Mr. Brackett, förlåt mig!”
’’ Å nej, jag menade inte att skrämma dig.”
’’ Jag är ledsen. ’’
’’ Du vet det är Halloween. Jag antar att alla måste bli skrämda i dag.”
’’ Ja sir. Trevligt att råkas sir. ’’
Hon gick vidare, såg på barnen som sprang på godisjakt.
Hon gick in i sitt hus. Hon upptäckte att ingen var hemma. Hon gick upp på sitt rum, suckade trött, ställde sig vid fönstret. Plötsligt ser hon den mystiska figuren igen. Borta vid lakanen som hängde på tork. I nästa ögonblick var han försvunnen.
RIIIINGGG
Hon hajade till.
Hon närmade sig telefonen.
RRIIIIIIINGGG
’’ Hallå’’
Hon möttes av ett knaprande ljud.
’’ Hallå ’’
Samma knaper.
’’ Vem är det här?’’
Hon smällde igen telefonluren. Snart ringde den upp igen.
’’ Hallå ’’.
’’ Varför lade du på? ’
Hon hörde med lättnad Annies röst.
’’ Annie var det där du?’’
’’ Självklart ’’
’’ Varför sa du inget. Du skrämde livet ur mig. ’’
’’ Jag hade min mun öppen, du borde ha hört mig. ’’
’’ Jag trodde det var något vidrig busrigning. ’’
’’ Nu hör du vidriga tuggande i telefonen. Du är på väg att bli galen, Laurie.
’’ Jag är redan galen. ’’
’’ Skulle tro det. Du. Min mamma låter mig använda hennes bil.Jag plockar upp dig halv sju.
’’ OK. Hej då. ’’
’’ Hej’’
Hon lade på och slungade sig i sängen, och suckade.
Hon började trött tala med sig själv.
’’ Lugna ner dig Laurie. Det här är ju löjligt.
Hon somnade.
Någon timme senare vaknade hon och beslutade sig för att ta en dusch.
Så fort hon rullat ihop handduken på sitt huvud ringde det på dörren. Hon tog snabbt på sig en badrock och gick sakta ner för trappen och öppnade dörren.
Där stod Lynda. Laurie sken till av överaskning.
’’ Hej !’’
’’ Skynda dig, skynda dig! ’’
’’ Vad är fel? ’’
’’ Stäng dörren, stäng dörren ! ’’
Laurie släppte in Lynda och stängde till dörren.
’ Nån kille följer efter mig. ’’
’’ Är du säker ?’’
’’ Ja jag är säker. Jag tror det är killen som körde förbi oss i den där Volvon. Jag såg honom inte så bra, men jag tror att det är Steve Todd. Hans brorsa har en Volvo. ’’
Laure vart glad. Hon var inte galen. Och om hon var det så var hon inte ensam om det.
De såg ut genom fönstret ihärdigt efter figuren.
’’ Tja han stod parkerad utanför skolan i dag. Utanför fönstret: Han stirrade på mig. ’’
’’ Steve Todd stirrade på dig?! ’’
’’ Någon stirrade på mig. Och för ett tag sedan stog han i trädgården. ’’
’’ Han kanske bara vill ha en date. ’’
’’ Åh håll tyst! ’’
’’ Tja någon kanske skulle vilja gå på en date! Litet skämt ? ’’
’’ Så varför kom du hit? ’’
’’ Åh Laurie, Jag har definitivt inget att ha på mig i kväll. Jag typ hoppades på att du skulle kunna låna ut den där silkensblusen som du fick på din födelsedag.”
’’ Jag har inte ens haft på mig den än.”
’’ Jag vet men jag lovar jag ska inte spilla något på den, eller klösa den, eller riva sönder den eller något sånt där! Laurie sluta oroa dig! Det var Steve Todd!’’
Telefonen började ringa.
RIIIIINNNGG
RIIIINNNGG
’’ Ja svara då. Det är bara en telefon.”
RIIINNNGG
Laurie gick fram mot den och svarade.
’’ Hallå ? ’’
Lynda viskade från stolen. ’’ Vem är det?’’
Det var Annie.
’’ Du jag måste be om en jättetjänst. Jag har ingenting att ta på mig. ’’
’’ Det är Annie. Hon vill låna någonting. ’’
’’ Du lovade!’’
’’ Nej det gjorde jag inte. ’’
Hon fortsatte att prata med Annie.
’’ Hej. Lynda är här. Hon vill låna men nya blus. ’’
’’ Lynda är ett pucko! Så, hänger den där killen fortfarande på din baksida?’’
’’ Han förföljde Lynda hit. ’’
’’ Tja, om du ser honom gå rätt upp till honom och säg åt honom att dra dit pepparn växer! Om han är söt, bjud ut honom.”
’’ Du jag måste gå. Du plockar upp mig eller hur’’
’’ Direkt efter middagen. Hey! Hur är det med den där skidoverallen du fick i julas?”
’’ Hej då. ’’
Lynda började skrika till telefonen.
’’ Hej då Pucko! ’’
’’ Vi ses. ’’
Hon la på och Lynda var inte långt efter att börja prata.
’’ Så vart har du blusen? ’’
’’ I min garderob. ’’
Lynda började ivrigt springa upp för trappen.
’’ Lovar du att den inte går sönder?! ’’
’’ Jag lovar definitivt! ’’
’’ Jag tror definitivt inte på dig! ’’
Laurie gick ut ur huset och började gå nedför trottoaren. Hon höll i pumpor och andra Halloween-prylar. I affären gick det omkring godisletare. Det var de små som höll på på dagen. Punktligt kom Annie körandes i sin bil.
’’ Skynda dig!’’
’’ Hej Annie. ’’
