Topp 10: Inferno-filmer

Strindberg visste vad han höll på med när han döpte romanen om sitt självskapta delirium till ”Inferno”. Det är ett av de mer dramatiska ord man kan hitta. Dan Brown gick igång på det också, uppenbarligen. Det är som att det är extra speciellt, extra originellt. Men det är det inte. Här kommer tio filmer, ej inräknat Inferno, som också heter Inferno.

DANTES INFERNO (1911)

Originaltitel L’Inferno. Den äldsta intakta italienska långfilmen, efter Dante. Med i mästerverk-katalogen, och en fascinerande film.

INFERNO (1953)

En gammal storsatsning från Fox – i 3D! – men konstigt nog inte en katastroffilm, utan en triangel-noir om en miljonär som lämnas att dö ute i öknen av den lömska frugan och hennes nya kille. Låter inte som intrigen i den typiska ”3D-filmen” men… ja, hursomhelst, ett inferno (!!) uppenbarligen.

INFERNO (1980)

Argentos Inferno. Oumbärlig för skräckfansen, i synnerhet nu i oktober. Skådespelare som ser ut att vara gjorda av trä, gummi och metall men jäklar vilken stämning. Italienarna borde ta någon slags patent på ordet ”inferno”. Det betyder Dante och död och det tillhör dem.

INFERNO (1997)

90-talet älskade titeln Inferno. Det här ser ut att vara den minst infernaliska film jag kan tänka mig.

INFERNO (1998)

Ah, nu snackar vi katastroffilm! Med underskattade slembollen James Remar! Gjord för TV… och, eh, ja.

INFERNO (1999)

Van Dammes Inferno, av ingen mindre än Rocky-regissören John G. Avildsen. Det är den sådan där film där Jean-Claude spelar någon vid namn Eddie Lomax. Pat Morita och Danny Trejo är också med. En film som omöjligen kan vara bra – men förmodligen är den inte så dålig heller.

INFERNO (1999)

Men vänta, det finns en till Inferno från 1999! Detta en portugisisk film om gängkrig med Joaquim de Almeida (skurken i Desperado). Som jag brukar säga ibland… mäueu? Verkar betydligt bättre än de flesta andra filmer på den här listan.

HELLRAISER: INFERNO (2000)

Hellraiser är den enda skräckserie jag vet som fortsatte in i ”direkt på video”-landskapet och ändå behöll sina fans (det hände inte med Huset som gud glömde-direkt, oavsett hur många hushållsapparater och möbler som blev hemsökta i de filmerna). Detta är tekniskt sett den femte i serien. Fyra följde, och ännu en kommer nästa år. Jag vet inte om denna är mer eller mindre ”infernalisk” än de andra.

INFERNO (2002)

Ah, nu snackar vi katastroffilm! Fem år efter att genren kändes passé! Med Jeff Fahey. Alltså… Jeff. Fahey. Sunkets prins. Den här filmen är så obskyr att det enda spåret av den på YouTube är denna spanskdubbade snutt. Den hade tydligen världspremiär på VHS i Norge. Way to go.

INFERNO (2014)

Och sist men inte minst… ett grådaskigt, socialrealistiskt familjedrama från Slovenien om finanskris, socialism, arbetarklassen och kampen om att behålla sin mänsklighet… OK, en av de här tio filmerna ska bort – tänk snabbt!

FREDRIK FYHR