Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Hidden

hidden vs

Hidden är inte en speciellt originell skräckfilm egentligen, men av alla ooriginella skräckfilmer jag sett så överraskade den mig åtminstone genom att vara effektiv. Det är en film med en mycket enkel premiss och många enkla effekter – det är också ett lyckat stycke lågbudgetfilmande, där de flesta sådana skräckfilmer är styckade, låga budgetfilmer.

Filmen är regisserad av brödraparet Matt och Ross Duffer och jag beundrar deras indie-instinkt. När man inte har så många tillgångar så finns det ett par ekonomiska lösningar att tillämpa och de tycks medvetna om dem alla (återigen kan man jämföra med många andra lågbudgetfilmer blir amatörmässiga på sättet de försöker göra mer än de kan). Det mest självklara är att ha en enkel intrig, koncentrerad kring en plats och ett par figurer, och en skräckfilm gynnas dessutom av mörker – mörker är automatiskt spännande, och ju mindre du behöver lysa upp, desto mindre scenografi är nödvändig.

Mystiken kommer automatiskt. Filmen börjar… vart? I mörker. Underjorden. En instängd tillvaro. Ett liv som levs av Ray (Alexander Skarsgård), Claire (Andrea Riseborough) och deras sjuåriga dotter Zoe (Emily Alyn Lind). Det verkar vara ett skyddsrum. Konserver är ransonerade. Råttor hörs. Den fuktiga unkenheten känns. Zoe är den minst bekymrade. Ray försöker hålla henne lugn med sagor och berättelser. Claire håller masken, men är någon annanstans. I kris. Den ständigt pågående.

Är de de sista överlevarna av en apokalyps? Eller har de flytt undan en tillfällig fiende? Hur länge har de varit underjord? De verkar ha manifesterat en tillvaro, skapat sig något slags liv där. De kan hålla sig vid liv. De kan fortsätta vara en familj. Men hur länge? Och vilka är egentligen de där som Zoe inte får prata om? Och varför, egentligen, får hon inte prata om dem?

Det finns svar, och de kommer gradvis till oss i det skickligt utmejslade manuset, både i dialoger och ett par olika flashbacks, men som i många sådana här filmer är känslan av mystik mer effektiv än de obligatoriska ”överraskningarna” i slutet, som i nio fall av tio innebär någon form av besvikelse.

Istället är det i förståelsen för det minimalistiska, och i hungern att skildra bunkerångesten, som bröderna Duffer vinner sina poänger. Filmen är tunn, har inte mycket mer än sin enkla ”Twilight Zone”-premiss att gå på, och jag vill inte skapa förväntningar i onödan, men hantverket är koncentrerat och effektivt. Den här familjen har inte bara hittat ett sätt att överleva – de har hittat ett system att leva på; det normala är, trots allt, bara ritualer man praktiserar och det visar sig att de kan återskapas också i världens undergång (hur den nu ser ut).

Det är förstås av yttersta vikt för filmen att skådespelarna är så bra som de är här. Lilla Emily Alyn Lind är brådmogen, lillgammal men helt trovärdig som flickan som hennes utsatta föräldrar måste hålla nöjd. Skarsgård och Riseborough gör också ett proffsigt pass skådisgympa, både som ett par och som föräldrar över gränsen till nervsammanbrott och vidare in i någon slags chocktillstånd, där de arbetar på automatik.

Trots alla filmens uppenbara kvalitéer har den blivit liggandes på hyllan ett bra tag – den spelades in så sent som 2012, men av någon anledning har det tagit ett bra tag för filmen att bli distribuerad; gissningsvis för att filmen är en mainstream-producerad lågbudgetfilm och att produktionsbolaget Warner Bros inte kunnat marknadsföra en film som bygger på riktiga känslor och mänskligt beteende.

Men filmen är en effektiv liten sak. Svettig, klaustrofobisk och gäckande. Tillvaron för denna olycksaliga trio hänger på en skör tråd som, på grund av diverse orsaker, blir skörare. Hotet som drev dem under jord är påtagligt. Tillståndet de befinner sig i är fascinerande. Slutet…? Det är vad det är. Inte pjåkigt. Inte så viktigt heller, på något sätt. Filmen heter Hidden och om man smakar på ordet, känner trycket från underjorden och förstår tjusningen i det fördolda (snarare än det avslöjade), så borde man kunna få en känsla av den.

FREDRIK FYHR


hidden2

HIDDEN

Originaltitel; land: Hidden; USA.
Urpremiär: 15 september 2015.
Svensk premiär: 23 maj 2016 (DVD, Blu-Ray, VOD).
Speltid: 84 min. (1.24).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: Digital codex/DCP/2.35:1
Skådespelare (fullständig rollista): Alexander Skarsgård, Andrea Riseborough, Emily Alyn Lind, Steven Elliot, Heather Doerksen, William Ainscough, David Lewis. .
Regi: Matt Duffer, Ross Duffer.
Manus: Matt Duffer, Ross Duffer.
Producent: Lawrence Grey, Roy Lee, Mason Novick.
Foto: Thomas Townend.
Klippning: Jeffrey M. Werner.
Scenografi: James D. Bissell.
Kostym: Colleen Atwood.
Produktionsbolag: Warner Bros, Primal Pictures.
Svensk distributör: Warner Home Video.


rsz_3starrating2-300x74
Betyg och omdöme: Bra film – solid, välskriven och välspelad skräck som effektivt bygger intrigen kring en situation och de tre figurerna som sitter fast i den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *