För fyra år sedan startade jag den här sidan, Videosöndag, på en wordpress-domän. Det har alltid varit ett ganska blygsamt och ideologiskt projekt, och eftersom livet (också) går ut på annat än att skriva om film så har det aldrig riktigt blivit en rent administrativ heltidssyssla. Fortfarande är det något jag gör för mitt eget nöjes skull, i den lite fåfänga förhoppningen att en analytiskt lagd filmvetare kan bidra med filmkritik som tar film på allvar och gör åskådandet till en viktig syssla, inte bara förströelse. Om film bara är kommersiell underhållning behövs ingen kritik, eller så är kritiken på sin höjd dysfunktionell konsumentupplysning – dysfunktionell, eftersom man ju inte kan upplysa någon om hur givande en film är på samma sätt som man kan upplysa om en brödrost funkar eller inte.
Målet har varit att bilda en plattform där film får ta hela platsen – inga kompromisser, ingen zeitgeist, inget löst tyckande, inget fanboy-dreggel över vad Hollywood ska göra härnäst och inga postmodernt självupptagna kulturjournalistiska positioneringar; en sida med kritik, analys, teori, historia och mer avspänt bloggeri byggd inte på journalistik utan på filmvetenskap och idéhistoria, men utan den idag så vedertagna, luddigt uppluckrade mediala aspekten där film bara är rörliga bilder i mängden; istället en sida om film, i så många aspekter som möjligt, med en grundläggande förståelse för (främst) långfilmen som central.
Jag hade inte skapat sidan om jag inte tyckt att en sådan sida saknades. Idén med kritiken har alltid varit att uppmuntra till cineasm, att göra en filmisk kritik som ligger bortom underhållningsjournalismens godtyckliga fördömanden, ängsliga hiphetsanpassningar och olika grader av slarviga utlåtanden. En kritik som tillåter sig att vara personlig men också specifik, analytisk och skärskådande, angelägen om att studera varje film genomgående och grundligt, i kontrast till den svala och blasé typ av halvintresserade von oben-referat som ofta tycks skrivas för en lika halvintresserad läsarskara i många tidningar både i pappersform och på nätet. Med tiden har jag också utvidgat grenarna på sidan, skapat specialfållor för regissörer, analys och historia, och nu börjar Videosöndag likna åtminstone embryot av min lilla vision om en filmsida för filmens skull.
2016 blir Videosöndags fjärde år. Jag kan inte svara på hur framtiden kommer att bli, men varje år har inneburit åtminstone en stor ”expandering” och i år lär det inte bli annorlunda. Flera nya steg ligger på planeringsstadiet och målet är, som alltid, att fortsätta växa. Under januari månad ska sidan organiseras om lite grann, men recensioner kommer att trilla in, likaså regissörsporträtt och de sedvanliga söndagsrapporteringarna. Som inte nödvändigtvis kommer att innehålla text utan kanske, även, prat.
Den första, omedelbara förändringen på sidan är att recensionerna som skrivs från och med nu kommer att ha betygen längst ner på sidan, med ett omdöme som specifikt förklarar varför betyget satts. Jag har aldrig tyckt om att sätta betyg, och föredrar utmaningen i att skriva en text om en film utan att bedöma så instrumentellt – samtidigt vet jag att betyg, om de ska finnas, måste vara instrumentella och det fyrstjärniga systemet förblir det mest objektiva, med medel i mitten och tydliga grader över och under. Inget hopplöst ”sju av tio”, ”tre av fem” eller ”94%” – emotionella barometer-resultat mer än betyg, som bara är begripliga för personen som sätter dem.
Samtidigt är en recension inte en tribunal. Filmkritik är heller inte, idealt sett, journalistik. Det bör vara en form av litteratur, och en recension utgår från författaren. En recension av en film måste samtidigt handla om filmen i fråga, och den måste vara rättvis och så objektiv som möjligt (tycker jag). För att lösa det här kruxet hamnar nu betyget sist i recensionens text, och det ska förstås som en typ av parentes. Texten är kritiken, och ska ta den huvudsakliga platsen; på så sätt blir också ambitionen att skriva bra starkare. Ibland kommer betyget visserligen att framstå som summa summarum av recensionen, men det är aldrig så enkelt – och ibland kommer betyget tyckas nästan ovidkommande.
Inget blir ju någonsin 100% objektivt – man kan ju vara oense även om en analys, hur noggrann den än tycks vara. Och även en ”dålig” film kan vara sevärd. Jag gjorde ett test med The Hateful Eight, som jag gav två stjärnor till, och kom fram till att betyget (med den nya utformningen) skulle ackompanjeras med följande omdöme: Medel – Visuellt attraktiv och cinematisk men odisciplinerad i spel och regi, manusmässigt dysfunktionell med svagt formulerad tematik och betonad av spretiga nycker som inte bildar en helhet.
Det betyder alltså att jag tycker att filmen, om man ska döma den objektivt, inte är speciellt lyckad. Däremot framgår det förhoppningsvis av texten att filmen är provocerande på ett intressant sätt och att den onekligen är ”visuellt attraktiv”. Den som redan är intresserad av att se Tarantinos nya film borde alltså inte känna sig helt avskräckt, för filmen är ju intressant att prata om – i synnerhet om man inte håller med varandra (många gillar trots allt The Hateful Eight).
I double dare you…!
Vad gäller vidare uppdateringar av sidan så ska jag inte säga för mycket – jag brukar inte kunna hålla mina nyårslöften – men en förhoppning är att olika typer av filmer, från olika årtionden, ska kunna avhandlas, och att sidan kan bli mer regional via ett par nya medarbetare (som också kan göra mitt arbete lite lättare). Den som lever får se! Sitter du och trycker i någon av Sveriges storstäder, och bär på en vilja att skriva seriöst om film, skicka ett mail till kontakt@videosondag.se.. Processen är redan igång.
Tack till alla nya läsare och alla återkommande, alla som skriver snälla mail och kommer med beröm. Sidan har växt sedan start och fortsätter att växa med ack så söta myrsteg. Jag har inte ansträngt mig för att få fler läsare, jag har inte ens Twitter, och det är fint att så många kommer av egen nyfikenhets skull. Må nu boost-året 2016 bli fullt av överraskningar!
FREDRIK FYHR
Filmkritiker, fil. mag i litteratur- och filmvetenskap, och upphovsman till sidan du läser nu.
Jag måste bara hoppa in här och önska god fortsättning på det nya året och samtidigt tacka så mycket för all finfin läsning du skänker. Jag tycker väldigt mycket om din blogg och dina texter 🙂
Tack! 🙂