1. Huvudsakliga djur på film är hund, katt, häst, rådjur och gris.
2. Hästen är det i allmänhet mest värdiga av alla djur på film, sedan Western-tiden jämställd med människorna (nästan) och råkar endast illa ut om filmen är ute efter chockvärde. Kallas vanligen för ”a magnificent animal”.
2.1. Rådjur existerar däremot enbart för att bli påkörda av bilar. (Annat än i animerade filmer, även om det även där råder viss ambivalens pga traditionen med Bambi).
2.2. Grisar existerar oftast i komedier – stian de bökar i representerar en slags lägstanivå som karaktärer mödosamt ska klafsa omkring i och finns det en patetisk skurk med i intrigen hamnar denna oftast i gyttjan, vanligen mot slutet.
3. En hjälte är per definition oförmögen att skada ett djur och kommer riskera sitt eget liv framför en hund, katt, rådjur, etc.
3.1. Vissa hjältar har specifika, övernaturliga förmågor att kommunicera med djur, så att vi vet bortom alla rimliga tvivel att de är goda människor. Oftast handlar det om att lugna oroade djur eller – i de mer absurda fallen – tämja direkt vilda djur; gärna ute på en savann, vilket borde vara det minst troliga stället där detta skulle fungera.
4. En skurk är däremot alltid taskig mot djur och tenderar att döda i synnerhet hundar.
5. Olycksfall där djur dör och hjälten inte kan rädda djuret innebär, på grund av regel 3, diverse ambivalenta känslor – i värsta fall kan det innebära att hjälten faktiskt är skurk. Se även ”påkört rådjur”-beteende, regel I.18 under Allmänna fordonsregler).
6. Män har i allmänhet hundar på film, och kvinnor har i allmänhet katter även om välkomna undantag existerar. Tendensen att tala till djuren är lika stor som möjligheten att de ”svarar” med blickar eller korresponderade gester.
7. Skurkar kan endast äga onda kamphundar. En skurk med antingen ockulta eller överdrivet intelligenta förtecken kan ha katt som husdjur. Hunden är dock i allmänhet reserverad för de goda.
8. Specifikt djurbeteende, och utgång för respektive djur, beror på genre. Raser är generiska och självförklarande (små hundar är ofarliga, stora hundar är vakthundar, etc).
8.1. I komedier är en hund antingen en implicit vän till den manliga protagonisten – eller en komiskt fientlig figur som kommer i vägen för den manliga protagonistens mål. Sannolikheten för att hundens avföring blir föremål för skämt i komedier är tämligen hög.
8.2. I en skräckfilm vet alltid en hund när någon är ond och när någon är god. Hunden skäller tappert men möter oftast ett dystert öde. Liknande gäller för actionfilmer, även om skurkarnas vakthundar har en tendens att mutas med köttbitar.
8.3. Katter på film arbetar mer inkognito, oavsett genre. Oftast hörs de mer än de syns – de stökar till lägenheter, kissar på olämpliga platser och låter off-screen när något kastas ur bild. Katter tenderar också att vara mer obundna från sina ägare och föredrar att stryka omkring på hustak och pendla mellan olika lägenheter.
8.4. På grund av katternas rörelsefrihet lever de ett relativt säkrare liv än hundar i skräckfilmer. Deras öde beror dock, liksom i hundfallet, på genre. I skräckfilmer kan de fortfarande råka illa ut, om de inte är husdjur till antagonisten (se regel 7). Det är även deras skyldighet att hoppa fram och skrämma publiken i den uråldriga ”det var bara katten”-klyschan.
8.5. I katastroffilmer, eller livshotande krisscenarion, ska både hundar och katter räddas oavsett om det så rör sig om ett vulkanutbrott, attacken mot Pearl Harbor eller en utomjordisk attack som ödelägger hela New York.
9. Alla ovanstående regler är relativa – eller behöver inte alls gälla – om det är tal om en barnfilm där djur talar eller en familjefilm som handlar om en familj som redan äger, eller (i synnerhet) upptäcker och börjar ta hand om ett djur. Lassies kärlek är till exempel könlös. I en familjefilm där familjen hittar, och vårdar, ett djur kan det röra sig om alltifrån en hund eller en katt till en minigris, späckhuggare, Bigfoot, rymdvarelser, etc.
9.1. I filmer med talande djur är grisen – av någon anledning – en populär protagonist.
10. Förutom ovan nämnda djur kan alla djur leva eller dö som manuset behagar. Vördnaden för övriga djur rankas också i storleksordning: Ju större djuret är desto farligare. Björnen är ett typiskt exempel på farligt djur som alltid dyker upp med ett mordiskt titutt bakom ett buskage, varpå någon slags jaktscen alltid följer. Papegojor däremot riskerar att dö en patetisk död. (Till och med hjälten kan skoja på bekostnad av en död fågel). Det är även därför ormar, spindlar och skorpioner, trots sin dödlighet, relativt sällan leder till ond bråd död; oftare tar hjälten ett strypgrepp om en orm och kastar iväg den, eller hoppar undan till säkerhet från de små krypen.
11. Alla djur, oavsett ras, har möjligheten att urinera på vem som helst hur som helst. Om djuret bara har en scen i filmen är sannolikheten stor att det är detta och inget annat som djuret gör.
FREDRIK FYHR
3 svar på ”Klyschlistan#2: Allmänna regler för djur i film”