VIDEOSÖNDAG#78

Vid det här laget förra året så hade jag sett en uppsjö av bra filmer, inklusive hela fem titlar som hamnade på min årsbästalista. Däremot verkar det som att 2015 blir ett kvalitativt floppår, åtminstone än så länge. Snart halvvägs in och jag har egentligen inte sett en enda film jag skulle vilja sätta på en årsbästalista i januari 2016. Undantagen skulle vara Inherent Vice, Mommy och Wild men de känns mer som eftersläntrare från 2014 – av de nya titlar jag sett i år har jag satt ett högre betyg till The DUFF och Testament of Youth men även om jag tyckte om de filmerna mer än de flesta så förväntar jag mig att se ännu bättre och i grunden mer originella filmer.

Närmast på horisonten stundar ju biosommaren med sina krigande robotar och franchises (inklusive Ian McKellen som Sherlock Holmes i Mr. Holmes) – något som kan sägas förlängas hela hösten och vintern med nya Bondfilmen Spectre, samt Ridley Scotts The Martian, i november och förstås nya Star Wars till jul.

Men förutom förhoppningen att det ska komma små och bra och överraskande och nyskapande och icke-amerikanska och varför inte icke-europeiska filmer från ingenstans (läs: tappra distributörer) som vi ännu inte ens vet existerar (tack, tappra distributörer, på förhand) så kommer åtminstone 2015 innebära en skön arsenal för oss auteurister.

Egentligen tror väl alla fortfarande på auteur-teorin, förresten? Det tycks vara någon slags sanning för gallerierna att den är förlegad eller på något sätt borttrollad. Regissören tenderar att fortfarande vara den mest intresseväckande fingervisningen inför en film, och det är ännu tydligare detta desperata filmår 2015.

Christian Bale spejsar loss i Terrence Malicks Knight of Cups (bilden ovan), till exempel; Tarantinos The Hateful Eight kommer i november; Steven Spielberg regisserar Tom Hanks ånyo i Kalla kriget-filmen St. James Place; David O. Russell gör Joy med Christoph Waltz och Jennifer Lawrence; Noah Baumbachs While We’re Young har fått fina recensioner; Alex Garlands Ex Machina hypas i USA just nu (med Alicia Vikander som robot), Cameron Crowe gör feel-good-filmen Aloha, Robert Zemeckis blir experimentell med The Walk och kan det inte vara så att M. Night Shyamalan tuffar på, nu med The Visit där han återgår till sina ”rötter” med en lågbudget-indiefilm med okända talanger (antagligen eftersom att ingen i Hollywood vill ge honom stöd längre). För en som fortfarande gillar Nighty, oavsett hur dåliga hans filmer är, är det spännande.

Mot slutet av året ska även Alejandro González Iñárritu ha levererat sin nästa film The Revenant, en raffig hämnarstory med Leonardo DiCaprio. Icke att förglömma heller den ungerska Un Certain Regard-vinnaren White God. Och i Sverige gör Kay Pollak sin uppföljare till Såsom i himmelen, nämligen Så ock på jorden (såklart), med premiär i september.

Man får hoppas på det bästa!

VIDEOSÖNDAG#78

Bioåret 1995 – Vecka 17 – Denna veckas premiärer, för tjugo år sedan.

Topp 10 osedda karaktärer – En lista över figurer i filmer som omtalas men som vi aldrig får se i bild, och om vi får se dem blir de bara ännu mer mystiska.