Nominerade för bästa film:
Selma, svensk premiär mars 2015
*
Klicka här för min långa, personliga lista över alla Oscarsvinnare genom tiderna, från sämst till bäst.
*
Det är den där tiden på året igen då det är dags att dra fram sina anteckningsblock och börja plejsa sina betts… för den procent i Sverige som sitter uppe och tittar på Oscarsgalan. Liksom australiensare inför Eurovision är svenska filmentusiaster rödögda dagen efter – men det är alltid värt det.
Oscarsgalan har alltid varit en mossig gala som alltid hyllat det strömlinjeformade och populistiska – nästan alltid har det smala, progressiva och alternativa ignorerats, ja det är nästan tradition. Årets gala har tyckts ännu mer reaktionär och många favorittippade filmer och skådespelare har blivit utan ens en nominering – Ruben Östlunds favorittippade Turist fick ju som bekant inte ens en nominering för bästa utländska film, till exempel. Han reagerade, tydligen, så här:
Men detta har inte varit den enda ”snubben” i år. Den av alla älskade Roger Ebert-dokumentären Life Itself blev inte nominerad för bästa dokumentär, Lego-filmen blev inte nominerad för bästa animerade film, Jack Gyllenhaal fick ingen nominering för Nightcrawler och Foxcatcher blev inte nominerad för bästa film fastän regissören Bennet Miller blev nominerad för bästa regi. Istället har det regnat in nomineringar på bedövande förutsägbara titlarna American Sniper, The Theory of Everything och The Imitation Game; filmer som tigger efter Oscars som bebisar tigger efter nappflaskan. Av indiefilmerna är det bara allas älskling Whiplash som trummat till sig de flesta topp-nomineringar som går att få.
Men Oscarsgalan har sina anor och det är världens största prisceremoni om film. Och man får sitta uppe i natten och titta på den. Jag är född nattuggla och tycker helt enkelt Oscarsgalan är en mysig tillställning. Jag vet inte om något någonsin kommer att ändra på det. Det är ju trots allt en gala som blivit mer förutsägbar för varje år, samtidigt som den varit så jämn den någonsin skulle kunna vara de senaste åren. Bara för att göra det lite roligare brukar jag gå emot favorit-vinnarna (och ibland fått rätt då också) och jag gör det ganska ordentligt i år.
Av de nominerade är det en som ännu inte gått på bio i Sverige – Selma, som tydligen ska vara bra (den har inte biopremiär förrän i mars) – men i övrigt har jag själv bara varit ohejdat entusiastisk över en av de Bästa Film-nominerade filmerna: Richard Linklaters mästerverk Boyhood. Jag tror även att Boyhood kommer att vara den stora vinnaren på årets gala – Till viss del byggt på logik, till viss del är det bara gammal hejaranda.
Alla talar om att det skulle stå mellan den och Iñirratus hyllade Birdman, som är den matematiskt och statistiskt mest troliga vinnaren, men här kommer mitt första kamikaze-liknande bet: Jag tror Birdman kommer att floppa rätt hårt på Oscarsgalan. Visserligen har den vunnit stora priser på ett par av de mer prestigefyllda galorna (Director’s Guild Awards, Screen Actors Guild, Producer’s Guild och Spirit Awards), vilket brukar betyda en seger också på Oscarsgalan – men det har Boyhood också (Golden Globe, brittiska BAFTA-galan, AFI-galan och Critic’s Choice Awards) och i alla lägen måste man ha just Oscarsjuryn i åtanke, och faktumet att det övergripande mönstret i år inte ser ut att vara radikalt: Konventionella crowdpleasers syns överallt, och det smala har inte kvalat in. Boyhood är en film som är ett event i sig själv och detta tror jag blir ett undantagsår, när en film är så pass speciell att den vinner bara för sakens skull.
Dessutom kryllar nomineringarna som sagt av konventionella val och Birdman är i sammanhanget en väldigt kompromisslös, flummig och arty film och jag ser inte hur den mestadels pensionerade och manliga gubbröran kommer välja den före Boyhood som har positivism, humanism och en ”gimmick” som redan gått till filmhistorien. Jag kan ha fel, förstås, men jag tror på ganska stor seger för Boyhood – en film vars förkrossande popularitet kanske till och med kommer ge ett resultat som står sig bra mot rekordvinnarna Ben-Hur, Sagan om konungens återkomst och Titanic. (Alla tre fick elva Oscars, vilket är rekord).
Här kommer mina samtliga gissningar, med motivation. För en liten parentes om hur Oscarsjuryn brukar rösta se min Oscars-text från förra året. För egen räkning kan jag lägga till att jag inte satsar riktiga pengar på den här listan och att den inte är tillförlitlig för den som vill vara säker på sin sak. Jag tar ut svängarna ganska ordentligt och bygger allt på tesen att Boyhood kommer segra över Birdman. Alltså kan de här gissningarna vara brutalt felaktiga – det är ju så det ska vara.
Kortfilmer, dokumentärer och mindre tekniska priser
Bästa kortfilm: The Phone Call, om en tjej som jobbar på ett call-center och får sitt liv förändrat av en mystery man i andra änden. Jag har inte sett de nominerade, men det verkar helt enkelt vara den bästa filmen. Vem vet.
Bästa animerade kortfilm: Feast. Från Disney. Om en hund. Alla verkar älska den. Jag gissade på Disney-filmen förra året också men gick bet. Vem vet.
Bästa kort-dokumentär: Joanna. Snyftare om tapper, polsk tjej med dödlig cancer – om jag har förstått saken rätt. Sådant här brukar fungera. Vem vet.
Bästa dokumentär: Citizenfour, om Edward Snowden. De senaste vinnarna har varit mer åt feel-good-hållet, men vi har två filmer om fotografer – Vivan Maiers okända bildskatt och The Salt of the Earth – som alldeles säkert slår ut varandra i år. Och bra politik har alltid sålt i den här kategorin.
Visuella effekter: Interstellar. Om någon fortfarande brydde sig om Andy Serkis skulle Apornas planet-filmen ha en chans. Men det blir Interstellar, inte minst för att Christopher Nolan har beundrare.
Ljudmix: American Sniper. Här har Nolan färre kompisar: Folk klagade specifikt på att Interstellar hade en konstig ljudmix.
Ljudeffekter (Sound Editing): Interstellar. För att vi lever i en konstig värld.
Musik- och kostym
Bästa sång (Original Song): Glory från Selma. Den måste få ett pris någonstans och tyvärr lär det bli i denna ganska nedvärderande kategori.
Bästa musik: En lite klurig. Troligen går gubben till Alexandre Desplat, som har två nomineringar och folk verkar gladast i The Imitation Game så jag gissar på den – en allvarlig utmanare är The Grand Budapest Hotel. Vi kan återigen notera att Birdmans jazztrummor inte är nominerade. Ännu ett tecken i min bok på att den kommer att gå bet.
Bästa kostym: Den legendariska Milena Canonero för The Grand Budapest Hotel. Det blir hennes fjärde Oscar. I de här kategorierna kommer Wes Andersons dockhus-film troligen kamma hem ett par gubbar.
Bästa scenografi (Production Design): The Grand Budapest Hotel. Hur skulle den inte kunna vinna?
Makeup: The Grand Budapest Hotel. De andra nominerade är Guardians of the Galaxy (?) och – haha – Foxcatcher. En lösnäsa gav ingen Oscar till Timmarna så denna lär det inte gå bättre för.
De stora tekniska priserna (och utländska film)
Bästa klippning: Sandra Adair för Boyhood. Här går jag återigen mot konsensus som föreslår både Whiplashs rytmiska, bejublade klippning och Birdmans stream-of-consciousness-klippning. Båda är imponerande, men jag tror juryn kommer ha svårt att bestämma sig och i slutändan landa i Boyhood, där klippningen trots allt är central för filmens storhet.
Bästa foto: Denna är svår på riktigt. Dick Popes extremt vackra foto till Mr. Turner ligger bra till, Roger Deakins (för Unbroken) är alltid en favorit (jag har skrivit om honom tidigare här) och naturligtvis kan ingen förneka Birdman. Men jag gissar faktiskt på Ida, som jag också tror kommer att bli årets utländska film. Det den har, och det alla alltid pratar om, är nämligen dess vackra och kompromisslösa foto.
Bästa utländska film: Som sagt, jag tror på Ida. Ryska Leviatan vann manuspriset i Cannes och är den stora stor utmanaren, men tror helt enkelt att Ida är mer populär – att den är nominerad för bästa foto talar också för det.
Årets animerade film: Draktränaren 2. Därför att japanskt ”fintecknat” (Sagan om prinsessan Kaguya) sällan blir belönat i den här kategorin, däremot har random familjefilmer som dessa gått hem ibland. Jag tror också att Disneys Big Hero 6 är för seriös och anime-influerad. Plus att Draktränaren 2 vann på Golden Globe-galan och då var Lego-filmen också nominerad.
Manus på förlaga: Damien Chazelle för Whiplash. Man ska inte underskatta hur populär denna film är. Alla kan dock skrälla – i synnerhet ska man inte räkna ut Paul Thomas Anderson som verkligen fått en tröst-nominering här för Inherent Vice. De övriga nominerade – American Sniper, The Theory of Everything och The Imitation Game – har också sina beundrare. Men, som sagt, folk älskar verkligen Whiplash och jag tror den vinner här.
Originalmanus: Richard Linklater för Boyhood. Man har ”anklagat” filmen för att vara full av improvisation men det kan man säga om Birdman – den ständiga utmanaren – också. En annan sak man får ha i åtanke är att Linklater är omtyckt och sedan länge populär – i synnerhet som manusförfattare (han har nominerats två gånger tidigare i denna kategori) medan jag tyvärr tror många ser ner lite grann på Iñarritu, som år 2007 nominerades för bästa film och regi, men inte manus, för Babel – en film som också hypades när det begav sig, men som inte stannat kvar i folks huvuden speciellt länge.
De stora priserna
Manlig biroll: J.K. Simmons i Whiplash. Denna är låst som en dörr.
Kvinnlig biroll: Patricia Arquette, Boyhood. Ingen seriös konkurrens här heller.
Kvinnlig huvudroll: Julianne Moore för Still Alice. Men det här är bara vad jag har hört och sett – allt pekar på Moore och man bör ej satsa mot det (även om Reese Witherspoon kampanjat tappert för Wild). Fältet nominerade är dock nämnvärt starkt och inkluderar värdiga bugningar åt Marion Cotillard för Två dagar, en natt; och Rosamund Pike för Gone Girl.
Manlig huvudroll: Bradley Cooper i American Sniper. Issschh, so help me God – jag har säkert fel men jag gissar på det. Detta är årets tveklöst svåraste skådespelar-kategori att gissa. För tillfället pekar poppis-mätaren på Eddie Redmayne i The Theory of Everything. Han vann Screen Actor’s Guild-priset och drama-bucklan på Golden Globe- galan.
Visst. Redmayne spelar en sjuk människa och då vinner man Oscars. Men ugg. Blä. Jag önskar att det inte är sant. Jag HOPPAS att det inte är sant. Inledningsvis snackade alla om Michael Keaton, men tesen som driver mina gissningar är att folk svalnat på Birdman överhuvudtaget. Förutom Keaton är Emma Stones nominering för kvinnlig biroll Birdmans enda skådespelarnominering, vilket är ännu ett tecken på att filmen inte har mycket att komma med här.
Varför gissar jag på Cooper? För att både han och Clint Eastwood överlag är extremt populära, i synnerhet i Oscarsjuryn. För att alla håller med om att Cooper är strålande i filmen (som i övrigt är kontroversiell). För att alla vill att Cooper ska få en gubbe för nånting. För att American Sniper lanserades sent i racet och Cooper tävlade inte mot Redmayne när Redmayne vann sina priser. För att jag överlag hoppas att juryn är marginellt mer oförutsägbara än att ge den till en så uppenbar kandidat som Redmayne. För att jag inte gillade Theory of Everything alls. Jag gissar på Cooper, men jag gissar helt utan stöd. Fritt fall!
Bästa regi: Richard Linklater, Boyhood. Konventionellt tänk föreslår att Iñirratu vinner regi-priset medan Boyhood vinner bästa film, eller vice versa, men jag tror alltså ingetdera är sant. Jag vågar tro att Birdman kommer att tanka på Oscarsgalan. (Om inte så kommer dessa ord gå att skratta åt, men så får det vara). Kruxet är nämligen att Boyhood i sin enkelhet är en mer spektakulär film än Birdman. Det är sant att det ibland händer att regi och film splittas, men aldrig till förmån för en ”tokig mexikansk arthouse-regissör” (jag tror juryn är mossig på de flesta plan). Jag tror att medlemmarna i juryn fattar Boyhood mycket mer än de fattar Birdman och de kan se storheten och premiera den före Birdman där de snarare kanske inte vet vad av allt i den de ska belöna. Med Babel i minnet kan man också konstatera att Iñirratu är bra på att imponera folk på stört och därefter låta dem svalna. Jag kan förstås, fortfarande, såklart, ha helt fel. Men jag tror inte Birdman kommer att gå hem – åtminstone inte lika bra som Boyhood; Linklater vann även Golden Globe-priset för bästa regi, och eftersom den galan är mer ”lattjo” än Oscarsgalan kan man tycka att Iñarratu åtminstone vunnit där. Men jag tror han är mer ute i kylan än många kanske inser.
Bästa film: Boyhood, alltså. Av den enkla anledningen att den är resultatet av ett enkelt men spektakulärt trick som både är konstnärligt legitimt och enkelt att förstå. Birdman är det ena men inte det andra. Hade Boyhood varit sämre, eller mindre lyckad, så hade det varit en annan sak. Men nu är det så oerhört svårt att hitta brister med den, och den innehåller alla de positivistiska element som Oscarsjuryn alltid älskat, att jag ser den som i det närmaste en självklar vinnare. Till skillnad från flera andra tror jag dock också att Boyhood kommer att ta flera priser än bara denna, för jag tror att akademin kommer att vilja ge den erkännande för sin originalitet och ”konstnärliga viktighet” (de vill ju alltid kunna skicka en på alla sätt nobel film till historieböckerna) och jag tror den med sin ”gimmick” kommer att bräcka alla ambitioner och pretentioner i Birdman… Jag tycker förresten inte heller att det är en ”gimmick”. Det är en ovanlig berättarstrategi som fungerar ypperligt, och jag har en känsla av att Oscarsjuryn kommer att hålla med mig helt.
Detta är alltså vad jag tror och varför. Lyssna gärna, men lita inte på mig i onödan. Och, återigen, flukta gärna på den feta listan över alla Bästa Film-vinnare från 1927 till 2014.
FREDRIK FYHR
Ett svar på ”Inför Oscarsgalan 2015”