Regi: Lou Ye
En kvinna blir påkörd på motorvägen av ett par alltför glada bilförare. Det visar sig att hennes död har att göra med en otrohetsaffär mellan till synes lyckliga och välanpassade medelklassmänniskor.
Regnet spyr ner på motorvägen – en kvinna blir påkörd av en bil som kör alldeles för fort intill en annan. En grupp människor står intill den döende kvinnan och en av dem börjar sparka på henne: Straffet kan nämligen bli mycket strängare om offret överlever i sådana här situationer.
Det är en omskakande, och fantastisk, inledning på en film med en inbjudande titel – Mystery – som tyvärr visar sig vara långt borta från att inse sin egen potential. Snabbt trycker den ner bromspedalen och vad man kanske hoppas på ska bli en psykodynamisk thriller blir istället ett mycket stillastående, långt ifrån progressivt, kinesiskt relationsdrama. Med en släng av polisdeckare, i en ointresserad sidointrig, bara för att göra allt extra grötigt.
Skådespelarna är behjärtansvärda i filmen, som är gjord med all välmening men som från början till slut är generande oengagerade. Fotot är skoningslöst handhållet, och amatörmässigt skakigt för att skapa närhet till karaktärerna. Istället blir fotot alldeles för närvarande och man vill skrika åt filmen att stå still.
Regissören Lou Ye har varit Guldpalmsnominerad tre gånger under 00-talet och eftersom Mystery fick nöja sig med en nominering i ”Un Certain Regard” kan man tänka sig att hans anseende sjunkit något (jag har ingen aning, för jag har inte sett någon av hans filmer förut). Hursomhelst är den inte speciellt lyckad. Men kvalitén som finns här, egentligen, är irriterande stor. De första minuterna är ju ett bevis på att regissören vet vad han gör. Det är en fyra-fem storartade minuter som använder rörig klippning för att skildra just hur fort det går när man gasar på en motorväg och hur kaotisk en olycka ser ut. Det är rena rama filmundervisningsmaterialet.
Synd att de resterande 90 minuterna är en tråkig, självupptagen och deprimerande såpopera som inte mynnar ut i mycket annat än det implicita budskapet att kvinnor inte kan samsas och om deras män är otrogna ger de sig på varandra istället för att hitta konstruktiva lösningar. Vad gäller vettiga filmer om otrohet föredrar jag The Other Woman med Cameron Diaz före Mystery.
Det visar sig att den döda kvinnan redan innan hon hamnade på motorvägen hade interna skador. Så ett par poliser måste komma in och försöka tvinga filmen till att bli en deckare – detta känns helt malplacerat och jag tror det har mer med den kinesiska filmpolitiken att göra: Här har något inte gått rätt till, så polisväsendet måste visa sig vara funktionellt.
Under tiden har vi redan listat ut hur cirkeln av händelser ska utlösa sig – När den lyckligt gifta Lu Jie (Hao Lei) av en slump ser sin man Yongzhao (Qin Hao) tillsammans med en annan kvinna förstår vi att det bara finns ett par lösningar som intrigen har att välja på (eftersom vi börjat med slutet). Som ”mysterium” är det inte speciellt stimulerande.
Men filmens pretentioner är desto värre: Psykologin mellan paren (mannen och frun kontra mannen och älskarinnan) ligger långt före Lars Noréns 80-tal – här blir kvinnor straffknullade och män förlåtna, medan de svartsjuka kvinnorna använder sina barn mot varandra och när de inte har argument kvar attackerar med näbbar och klor, likt de emotionalistiska monster de är. Det är välspelat men dammigt – och filmat med åksjukefoto. Inte heller kastar den döda kvinnan den tilltänkta skuggan över alla dessa domestiska scener. Tvärtom kopplar de två trådarna aldrig på något visuellt eller tematiskt sätt och man kommer aldrig ifrån känslan av att man hela tiden sitter och tittar på en väldigt tråkig och menlös film.
Filmen inramas av Beethovens nionde symfoni, använd för att skapa kontrast. Det har gjorts förr.
FREDRIK FYHR
*
MYSTERY
Originaltitel, land: Fu cheng mi shi, Kina/Frankrike.
Urpremiär: 17 maj 2012 (Cannes).
Svensk premiär: 12 november 2014 (DVD).
Speltid: 98 min. (1.38).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: ARRIRAW; DI 2K/35 mm, D-Cinema (?)/1.85:1.
Huvudsakliga skådespelare: Lei Hao, Xi Qi, Hao Qin.
Regi: Lou Ye.
Manus: Lou Ye.
Producent: Kristina Larsen.
Foto: Jiam Zeng.
Klippning: Simon Jacquet.
Musik: Jóhann Jóhansson, Peyman Yazdanian.
Produktionsbolag: Dream Author, Les Films du Lendemain, samprod. Arte France, ass. Wild Bunch.
Svensk distributör: NjutaFilms.