Regi: Brian Trenchard-Smith
En gammal Formel 1-förare, numera bilskolelärare, får en bankrånare som kund. Ofrivilligt kidnappas han av den halvdane skurken och de jagas av polis, maffia, korrumperade banktjänstemän, etc.
Alltså, ta bara titeln. Drive Hard är egentligen en jättedålig film – eller, den borde verkligen vara det. En totalt anti-originell jaktfilm på låg budget, från Australien av alla ställen, med en avdankad skådis (Thomas Jane) i huvudrollen och en annan (John Cusack) på god väg. Som alltså heter Drive Hard. Vad är det för skräp, tänker du säkert.
Svar: Ganska bra skräp. Det är inte en bra film, men den är nästan underhållande. Jag vet att det låter som en usel komplimang men det är bara för att det är det. Jag ger filmen två stjärnor. Det är rättvist. Med två stjärnor har jag förhoppningsvis skrämt bort majoriteten åskådare – som säkert inte kommer se poängen med filmen – och nu är det bara du och jag kvar: Vi som gillar att ”köra hårt” ibland. Jag gillar ju den här filmen mycket mer än den är bra, och det kanske du också kommer att göra.
Det du behöver är först lite humor och väldigt låga förväntningar. Thomas Jane spelar en sluskig snubbe som konstant ser lite dum ut. Han var en gång i tiden Formel 1-förare, men ger nu ut körlektioner i Sydney. Han är ingen riktig man längre, anser filmen, för han är pussywhipped av sin seriösa, attraktiva och framgångsrika fru (Yesse Spence) som av någon anledning är gift med honom.
En vacker dag så får Peter, som Janes karaktär heter, en märklig kund: Simon Keller (John Cusack). Han är ”in town for business” och behöver fixa ett nytt körkort. Så, okej, tänker väl Peter och sedan kör Simon iväg och rånar en bank.
Större delen av filmen är därefter jäsande underhållning som inte borde fungera så bra som det ändå gör. Thomas Jane och John Cusack är emellanåt otroligt roliga. Jane, som någon slags dum surfare, spelar över och skriker och ser dum ut medan Cusack ser ut att vara cool skurk i racerhandskar – men egentligen är han bara en halvdan skurk och mer eller mindre en bitter loser som tappat tron på allt annat än dåliga vitsar. Av någon anledning har han säkert två dussin mobiltelefoner som han ständigt kastar iväg (”it’s a throwaway”). Det fick mig osökt att tänka på hans senaste direkt-till-DVD-prestation i Grand Piano – också en absurd film. Den korkade skurken han spelar där skulle kunna vara – jag nästan tror det är – samma karaktär.
Samspelet mellan Cusack och Jane är obetalbart och filmen blir en absurd typ av buddycop-film efter ett tag, eftersom Peter och Simon blir kompisar. I synnerhet blir Peter, gamla Formel 1-föraren, efterhand mer och mer sugen på att hänga med Simon med pengarna han rippat från banken, för han är trots allt trött på frugan och sättet han inte får ”någon respekt i hemmet”.
Hade Drive Hard bara varit en jaktfilm och roadmovie hade den varit en guilty pleasure på riktigt – och hade storyn haft någon ytterligare twist hade det nästan varit en bra film. Nu går den inte att rekommendera annat än till specialfallen (ni vet vilka ni är), för den har runtomkringliggande sidointriger om poliser och skurkar som är efter vår kära duo, och allt det där bryr man sig aldrig om – och när allt kommer omkring bygger den upp mot en final som inte spelar någon roll och en utgång som aldrig är spännande. Inte minst är jaktscenerna ganska trötta och tråkigt gjorda.
Så, det är helt enkelt en riktigt dassig film med två jätteroliga huvudpersoner. Filmen har också en gammal hundcharm. En drive in-mentalitet från gamla skolan. Den vet inte att den är skräp, den utgår från att den är skräp. Den är regisserad av Brian Trenchard-Smith, en kultfigur som huldats av Quentin Tarantino och av vissa kallats ”The king of Ozploitation” vad nu det betyder.
Hans filmer är kända, ser jag på Wikipedia, för sin särskilda humor. Jag ser över hans resumé, och förstår precis. Här har vi en kille som gör Leprechaun 3 och sedan – när andra regissörer skulle gömma sig under en sten – istället går och gör Leprechaun 4… med undertiteln In Space!
Så om man vill se en bra, överraskande, välgjord, intelligent eller gripande film så ska man inte se Drive Hard. Men om man är sugen på skräp är Drive Hard faktiskt auteur-skräp. Alltid något.
Vromm vromm.
FREDRIK FYHR
*
Originaltitel, land: Drive Hard, Kanada.
Urpremiär: 26 maj 2014 (Storbritannien) (DVD).
Svensk premiär: 5 november 2014 (DVD/VOD).
Speltid: 92 min. (1.32).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: (digital)/?/1.85:1.
Huvudsakliga skådespelare: John Cusack, Thomas Jane, Zoe Ventoura, Christopher Morris, Yesse Spence, Jerome Ehlers, Carol Burns, Robert Newman, Christopher Sommers, Andrew Buchanan, Damien Garvey, Jason Wilder, Adrian Auld.
Regi: Brian Trenchard-Smith.
Manus: Chad Law, Evan Law, Brigitte Jean Allen, Brian Trenchard-Smith.
Producent: Pam Collins, Paul O’Kane.
Foto: Tony O’Loughlan.
Klippning: Peter Carrodus.
Musik: Bryce Jacobs.
Scenografi: Jon Dowding.
Kostym: Nathanael Martin (wardrobe).
Produktionsbolag: Odyssey Media.
Svensk distributör: Noble Entertainment.
2 svar på ”Drive Hard”