Tokarev

Regi: Paco Cabezas

Någon snor dotter till ex-gangster; hämnardags.

 

I Tokarev spelar Nicolas Cage en man som säger sig uppskatta värdet av ett gott dagsverke. Jag utgår ifrån att det är Cage som försöker kommunicera med oss: Tokarev är en film gjord för pengar. Ett jobb. Han är ungefär lika likgiltig inför att göra den som han är inför frågan huruvida vi ska se den eller inte.

Folk som säger att Cage är en dålig skådespelare har helt fel. Han har bara en lite ovanlig metod, och en mindre bra karriär. Hans b-filmer har nu fått ett helt eget märke och jag märker att jag blir glad i magen varje gång jag hör talas om en ny Cage-film, oavsett vad det är. Anledningen är helt enkelt att han ger allt, oavsett hur svag produktionen är. Det är likadant med Tokarev. Han ger järnet, som om detta vore en fantastisk film. Jag måste applådera honom för det.

Men naturligtvis måste man dra gränsen någonstans. Jag hade rimligt kul med filmer som Drive Angry och Ghost Rider, men låt oss inte hymla: Tokarev är 100% skräp. Varje ögonblick av filmen är oengagerad och infantilt gjord. Det är inte en film så mycket som det är en serie händelser, amatörmässigt sammanställda. Sekvenserna pågår framför ens ögon. När filmen är slut har man sett en film, tekniskt sett, men upplevelsen registrerar inte någonstans.

Manuset har säkerligen gjorts i en maskin som producerar ”scener” med ”dialoger” som innehåller väl bekanta klyschor; maskinen har varit inställd på ”Revenge Movie” och titeln har via maskinens random-funktion blivit Tokarev (vilket refererar till ett ryskt maskingevär). Storyn: Cages dotter blir kidnappad, sedan hittas hon död; han måste ut och hämnas. För att det ska vara lite vettigare är han ex-gangster. Det är typ Payback, typ Taken, typ Tokarev. Cage har ett par kompisar som bär grå skjortor på vita linnen och vars jobb det är att ge åt filmen mer folk som hamrar, slåss och skjuter på andra folk i grå skjortor och vita linnen.

Danny Glover spelar snut. Han är också väldigt grå; som om någon tatt fram honom från en städskrubb. Peter Stormare dyker upp i två scener som en kille i rullstol med – tror jag – irländsk brytning. Jag försökte förstå varför hans karaktär fanns i filmen, men jag har absolut ingen aning. Dialoger karaktärer emellan består av klyschor för gamla för att jag ska orka recitera dem; det meta handlar om pinsamma idéer om ”manlig heder” och karaktärerna är vedertagna  (macho-, rasist- och sexist-)stereotyper.

Naturligtvis är filmen skrattretande dålig från sin stela inledning till (om du hänger kvar så länge) ett pinsamt svagt slut. Däremellan står folk och glor och levererar melodramatisk dialog på omotiverade sätt; ryska skurkar låter fjantiga (”jo kill maj brader”?), Cage imiterar Shatner (”While you. Were getting your dick. Wet. They took. Kane!”) och Glover… ja, när jag tänker efter; det finns en scen med Glover och Cage som fick mig att skratta tills jag nästan grät. De står och mumlar en minut till varandra. Dialogen ska vara seriös. De ska vara två gamla kompisar som snackar ”allvar”. Men herregud vad det inte finns något där. Ett ögonblick ser de på varandra som om de båda tänker: Vänta, varför är vi i den här filmen?

Men det finns ett par fina Cage-rage-scener. Ett uppstår efter att han slagit ihjäl en kille och sedan, när han ska försöka få ut information från honom, börjar skrika: ”No, don’t die! Don’t die! Don’t diiie!! Iaaaa! Iaaaa!”

I den andra är han arg över att hans kompis tjallat på skurkarna. Såhär låter det:

”You TAAAAAAAAAAAALKKKKED! Yooouuu TAAAAAAALKED!”

”I’m not a rat!”

”YOU. ARE. A. RAT! A RAAAT! RAT! RAT! RAT! RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT!”

Jag säger som Glover, den skiten blir aldrig för gammal. Vad nu repliken var.

 

FREDRIK FYHR

 

*

TOKAREV

Originaltitel, land: Tokarev, USA/Frankrike.
Urpremiär: 31 januari 2014 (Rumänien).
Svensk premiär: 18 juni 2014 (DVD).
Speltid: 98 min. (1.38).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process och bildformat: Digital (Red One Camera); 2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Nicolas Cage, Danny Glover, Rachel Nichols, Max Ryan, Michael McGrady, Peter Stormare, Pasha D. Lynchnikoff, Patrice Cols, Weston Cage, Max Fowler, Aubrey Peeples, Jack Falahee, Ron Goleman, Michael Papajohn.
Regi: Paco Cabezas.
Manus: Jim Agnew, Sean Keller.
Producent: Michael Mendelsohn, Richard Rionda Del Castro.
Foto: Andrzej Sekula.
Klippning: Robert A. Ferretti.
Musik: Laurent Eyquem.
Scenografi: Joe Lemmon.
Kostym: Critter Pierce.
Produktionsbolag: Hannibal Pictures, Marco Polo Production, Patriot Pictures, Tokarev Production, Vocal Yokels.
Svensk distributör: Scanbox.