Regi: Christian E. Christiansen
En kvinna vaknar upp i en skog i Frankrike och vet inte vem hon är. Hon har en duffelbag full med tusenlappar och mystiska män är efter henne.
Det här är en klumpigt berättad och ibland amatörmässig film, men den bär på en grovhuggen charm. Den förlitar sig på en uråldrig idé – huvudpersonen som vaknar utan minne – och avslöjar gradvis ett mysterium som också är ganska ointressant.
Men jag gillade den lite grann ändå. Kanske har det att göra med Tuva Novotny, vars talanger inte direkt förs fram i ljuset här men de förtas inte heller. Hennes uppgift i filmen är att gestalta en person med minnesförlust som gradvis listar ut vem hon är – Oundvikligen betyder det också att hon måste gestalta två personer. En som vet vem hon är och en som glömt.
Den första delen av filmen utspelar sig i Frankrike och vittnar om en skral budget och lite av det där amatörmässigheten jag nämnde tidigare. Mycket måste falla på plats här och manusförfattaren Tine Krull Petersen hoppas på att många oerhörda tillfälligheter ska gå åskådaren förbi – Kvinnan som just vaknat upp utan minne i en fors, vandrar till närmsta by där hon bara råkar träffa en schysst kille som utan vidare förklaring vill hjälpa henne och som omedelbart går att lita på när det visar sig att hon kan ha rånat en bank, dödat Hollands utrikesminister, eller båda två. Charm-knutten vill till och med hjälpa henne komma undan de mystiska män som förföljer henne och han vill gärna att de tillsammans ska ta reda på vem hon är egentligen. Här har vi en komplett främling som verkligen ställer upp! Jag som trodde de var så otrevliga mot turister i Frankrike.
Men hursomhelst. Ett mysterium finns att lösa. Hon kommer till sist på att hon heter Ida och att hon är dansk – Hon reser till Köpenhamn där det visar sig att hon är gift med en operasångare. Hur hänger allt detta ihop? Ja, det är vad gåtan är.
Men mycket till gåta blir det egentligen inte, eftersom allt som händer i filmen händer för att intrigen ska ha ursäkter att fungera. Varje karaktär fungerar som en robot som lämnar ifrån sig information: Ida har en syster som hon (typiskt nog) inte pratar med så mycket – hon har i sin tur en ex-man som kanske bär på viktig information men han är inte med i bilden längre (kanske dyker han upp när manuset behöver det, dock); Ida hyr en privatdetektiv för att vi kontinuerligt ska matas med ny information som manuset inte lyckas hitta på något sätt att förmedla den. Ständigt påminns vi också om att Holländs utrikesminister mördats och att ett bankrån begåtts.
Poängen med filmen är att allt som händer i den bildat ett mönster i slutet – I övrigt har filmen ingen poäng, ingen egen agenda, inget utöver pusselbitarna i sig att bjuda på. Jag funderade ganska många gånger, medan jag såg på filmen, varför jag ändå tyckte om den så mycket som jag gjorde.
Jag tror det i slutändan mynnar ut i att Tuva Novotny är idealisk i huvudrollen. Hon har alltid präglats av en oromantisk ”tjejjighet” som gör att man sympatiserar mer med henne än vad man skulle göra med en för självmedveten, högburen och välartikulerad Dramaten-aktris. Det gör till och med att Nuvotnys svenska accent – som förtar hela idén med att karaktären skulle vara dansk – inte gör så mycket. Det hade varit så odrägligt med ett perfekt porträtt i en sådan här film – I grund och botten en b-thriller.
Det är väl det också som gör att Anonym identitet fungerar lite grann. Vad vore filmhistorien utan godtagbara b-thrillers? Fråga Truffaut, Godard, Orson Welles, Tarantino… Kanske filmkonsten inte ens hade utvecklats utan denna nobelt skamfilade subgenre?
Så länge de har lite stil och inte är alltför oförutsägbara så bör de välkomnas. Och Anonym identitet är lagom oförutsägbar – med tanke på att intrigen är så mekanisk – och regissören Christian E. Christiansen gör så mycket han kan av en uppenbart knaper budget. En flashback mot slutet av filmen gör att man hajar till lite och lyckas följa den ända till finalen. Det är kanske inte storartat beröm, men det är likväl det beröm filmen förtjänar.
FREDRIK FYHR
*
ANONYM IDENTITET
Originaltitel, land: ID:A, Danmark.
Urpremiär: 24 november 2011 (Danmark).
Svensk premiär: 30 april 2014 (DVD).
Speltid: 104 min. (1.44).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process och bildformat: 35 mm; D-Cinema. 2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Tuva Novotny, Flemming Enevold, Carsten Bjørnlund, Arnaud Binard, John Buijsman, Rogier Philipoom, Jens Jørn Spottag, Marie Louise Wille, Françoise Lebrun, Koen Wouterse, SImon van Lammeren, Joe Toedtling, Finn Nielsen, Henrik Prip, Ann Hjort, Joen Bille, Slavo Bulatovic.
Regi: Christian E. Christiansen.
Manus: Tine Krull Petersen.
Producent: Louise Vesth.
Foto: Ian Hansen.
Musik: Kristian Eidnes Andersen.
Klippning: Bodil Kjærhauge, Anders Refn.
Produktionsbolag: Det Danske Filminstitut, Film Vyn, Film i Väst, Holland Harbour Productions, Rotterdam Media Fund, TV2 Danmark, Zentropa Productions.
Svensk distributör: Studio S.