VIDEOSÖNDAG#57: Vecka 14-15

Videosöndag – filmkritik in your face!

VECKANS PREMIÄRER

Det blåser upp en vind , Hayao Miyazakis sista film känns som hans sista. En sublim, poetisk, avskalad film som på en narrativ nivå är en biopic om en flygingenjör men mellan raderna en film om livets och tidens förgänglighet, och vinden som håller oss vid liv och låter tiden pågå. Lite så, ungefär.

Noah , eller Bibeln på Stereoider med extra allt och ytterst lite sans och vett.

DVD/BluRay/VOD

Bad Milo! En skräckkomedi om ett fulsött, människoätande monster som bor i en stackars killes rumpa. Sevärd om du gillar Gremlins men tycker Braindead är lite för mycket och inte har extrem fobi för ett och annat pruttskämt. (Seriöst, filmen är rolig!)

Escape Plan/Grudge Match , Sylvester Stallone hamnar på hi-tech-fängelse med Arnold Schwarzenegger i film#1 och går upp i boxningsringen med De Niro i film#2. Joon blir nostalgisk och förnöjer sig.

Admission , Tina Fey och Paul Rudd är ljusglimtar i en förvirrad film som vill vara en rätt seriös film men som måste vara en romantisk komedi också. Bu/bä.

Paranormal Activity: The Marked Ones , eller Paralel Paranormal Activity eller Activido Paranormálo om man vill; en spin-off i denna serie (på en marknadsmässig nivå i alla fall). Inte en usel film men en hopplöst tråkig som börjar oförtjänt bra för att sedan bli irriterande undermålig.

SAMT

Filmloggen, där jag radar upp filmer jag sett på sistone och i vilken du får sexton filmtips från filmhistorien – från 1921 till 2011, från tyska stumfilmer till X-Men, via Hollywoods senaste Noah’s Ark (från 1928), brittiska gangsterklassiker från 80-talet och en och annan fransk, orättfärdigt bortglömd 90-talspärla. Och monsterfilmer.

I VECKAN: En recension på tyska filmen Krigaren skulle ha dykt upp här, men förhinder har försenat den recensionen – I veckan även en recension på Tarkovskijs Spegeln och tisdag 8/4 en tidig recension på actionrökaren Non-Stop med Liam Neeson (premiär 11/4)

TIDIGARE RECENSERAT (DVD/BluRay)

Hobbit: Smaugs ödemark

Fem nyheter

1. Det är två veckor kvar till Cannes…

Men världens största filmfestival bubblar naturligtvis hett. Senaste nytt är att Grace of Monaco, i vilken Nicole Kidman spelar Grace Kelley, blir festivalens öppningsfilm. Guldpalmsspekulanter är Ken Loach med JImmy’s Hall, Mike Leigh med Mr. Turner, Cronenbergs Leviathan och Iñirratus Birdman, en film vid namn The Homesman regisserad av Tommy Lee Jones (!) och en massa europeiska filmer som du inte hört talas om än, varav en förmodligen kommer vinna. Roy Anderssons nya film bör också gå upp i Cannes. Alla spekulationer läser du om här.

2. Chiwetel Ejiofor kan bli nästa Bondskurk

Det meddelar bland annat Variety. Det är inte hundra, men sådana här nyheter tenderar att ha viss trovärdighet. Om detta har jag inget att säga förutom att det låter fantastiskt, och ett logiskt steg i Craig-erans uppboostning av klass och ambitioner. Senaste gången en afroamerikan var skurk i en Bondfilm var 1973 i Roger Moores 007-debut Live and Let Die, då med en massa jidder and jive från den fantastiska Yaphet Kotto.

3. Putins film-Ryssland.

Ett kollage av nyheter som går ihop i ett då ”Rysslands svar på American Beauty” blev årets film på ryska Oscarsgalan NIKA – Filmen heter The Geographer Drank His Globe Away och jag bryr mig inte om vad det är för något – med en sådan titel måste den vara bra! Prekärt nog fick ukrainska filmen Haitarma en ”NIKA” för årets film från balt/OSS-staterna. På tal om Ukraina så planerar Putin att återinföra en barnfilmfestival i den lilla staden Gurzuf i Krim och som en matchning passerade nyligen en lag som förbjuder svordomar i alla ryska filmer överhuvudtaget. Läs allt om detta här.

4. Ny chef för GIFF

Göteborgs Filmfestival har fått en ny chef i Jonas Holmberg; Holmberg har arbetat med festivalen i två år och ”har vad som krävs för att utveckla programmet mot en ny era”. GIFF är Skandinaviens största filmfestival (jo, Stockholm, så är det faktiskt) så vi får hoppas att detta förvaltas väl!

5. Life, Love and Laughter

Så heter en brittisk stumfilm från 1923 med ”glädjens drottning” Betty Balfour i huvudrollen. Filmen har ansetts vara ett förlorat mästerverk – hett åtrådd av filmhistoriker över hela världen – men nu meddelar Hollands filmmuseum att man hittat en kopia! Hurra, säger jag. Som en som har för vana att sörja tomma IMDb-sidor på titlar från 20-talet blir jag alltid lycklig av sånt här. Läs BFI:s glada meddelande här.

VECKANS LÄS: Roger Ebert 1942-2013. Hela redaktionen på RogerEbert.Com, inklusive änkan Chaz, har skrivit varsin in memoriam-text på årsdagen av Roger Eberts bortgång. Länk till en innehållsförteckning här. Många fina ord och goda tankar finns att läsa.