The Spectacular Now

Regi: James Ponsoldt

Kärlekshistoria mellan en ytlig partykille och en helt vanlig tjej i en trist småstad, sista high school-året innan vuxenlivet.

 

Detta är en fantastisk film om tonåren, om den första kärleken, om det sociala arvet, om alkoholism, kort och gott en fantastisk film. Den arbetar långsamt på sinnena och erbjuder en åskådare att känna empati med karaktärerna. Kan vi förstå vad de känner är vi där med dem. Vi delar en upplevelse. Känner vi igen oss i den är den nästan densamma.

Man tror man känner igen high school-killen Sutter (Miles Teller) från filmer som American Pie – faktum är att The Spectacular Now börjar lite grann som en sådan film. Men vi inser snart att Sutter inte är den typiska mellanamerikanska tonårskillen som den brukar se ut på film. Det är något särskilt med honom. Han säger att man ska leva i nuet, och försöker därefter förklara sig själv som om han inte tror på sina egna ord. Vi förstår att han egentligen är ganska smart. Men han är ung. Han kommer komma ur det där. Sedan noterar vi att han aldrig lämnar huset utan sin fickplunta. Faktum är att han ständigt verkar dricka. Det är då man börjar bli orolig för honom.

In i bilden kommer Aimee (Shailene Woodley), en anspråkslös och helt vanlig tjej. De träffas av en slump och börjar spendera mer tid med varandra. Sutter förstår inte varför han inte kan sluta umgås med Aimee. Han har just blivit dumpad av blonda Cassidy (Brie Larson) och är överhuvudtaget mer intresserad av att vara en i coola gänget. Aimee är inte alls cool.

När hans kompisar frågar säger han att han försöker ”hjälpa” henne. Kanske Sutter tror sig själv. Kanske han sett filmer som Clueless och 10 orsaker att hata dig och förstår vad han borde känna, hur verkligheten borde se ut, vad idealen dikterar. Aimee är inte någon cheerleader-typ så Sutter utgår ifrån att hon inte är tjejen i hans liv. Tanken slår honom inte ens. Ändå är han där, med henne.

Det är något lättare för Aimee, som har mindre problem med sin identitet. Men hon är sårbar och oskuldsfull, har aldrig haft en pojkvän, och när hennes bästa kompis säger till Sutter att han är farlig för henne känner vi alla att det finns sanning i de orden. Sutter frågar henne på fyllan om han får ta med henne på balen. Vaknar upp dagen efter i ångest. Men, återigen, han håller sitt löfte. ”Jag hade inte sagt det om jag inte menade det” säger han till henne, men lika mycket till sig själv.

Det är så här kärlek fungerar. Det är så här ett meningsfullt förhållande ser ut. I verkligheten existerar inte kärlek vid första ögonkastet, ingen kommer någonsin gå förbi en i slowmotion. Det säger inte nödvändigtvis bara klick. Alla hjärtans dag är en torftig bluff.

Vad gäller kärlek så är The Spectacular Now en film som går tvärtemot alla filmklyschor. Det kommer som något oväntat, och jag har full respekt för en recensent som Victoria Machmudov på Moviezine som saknar ”känslan av att ha fjärilar i magen” men det är exakt avsaknaden av fjärilar som är så befriande.

Filmen handlar om kärlek, inte romantik. Inte kroppslighet. Inte sex. Inte fara. Inte knoppar som brister. Inte emotionell förvirring. Sutter och Aimee är smarta. De vet vad de ”borde” känna men de är ärliga med vad de faktiskt känner.

Den gode Slavoj Zizek talar om hur våra kollektiva fantasier om kärlek (eller sex, mer specifikt) alltid kräver ett tredje ting; det är aldrig bara pojke, flicka; kärlek måste vara som en tredje person, som orsakar fjärilar och sensationer, kathartiska fetish-fixar. Jag säger inte att sådant inte exiterar, eller att det inte kan fungera i film (Richard Linklaters Before Sunrise och Before Sunset är bra exempel). Men The Spectacular Now vågar göra en film om något som liknar ett riktigt förhållande. Något autentiskt. Och det blir aldrig mindre fascinerande eller tillfredsställande än som om man själv var där.

Men även utöver kärleksskildringen är The Spectacular Now en skicklig karaktärsstudie, även om kärleken spelar roll även i den. Som i riktiga förhållanden lär Aimee och Sutter från varandra och de växer som personer på grund av varandras influenser. Hade det inte varit för deras möte skulle båda kanske bli kvar i deras tråkiga småstad. Hon i sin ansvarslösa mammas grepp, han i en alkoholiserad dimma på väg rakt mot a-lagarbänken. Vid ett tillfälle åker de för att hälsa på Sutters pappa, som han nästan aldrig träffat förut, vilket ger honom en psykologisk käftsmäll som gör att en väldigt stor pollett trillar ner.

Detta är en väldigt intelligent och lyhörd film. Den är marknadsförd som från skaparna av (500) Days of Summer – en hemsk film och den totala antitesen till denna; i verkligheten är det bara samma manusförfattare och The Spectacular Now är baserad på en roman, så där var den förklaringen.

Fotot dränker berättelsen i prassliga skogar, vårtorra landsvägar och ger berättelsen en tid och en plats som känns lika specifik som tidlös; och allt som allt frammanas stämningen av att vara ung, att befinna sig i en ström av tid som för en fram utan att man inser det själv. Saker som händer tycks slumpmässiga, men de förändrar ens liv.

Storartade skådespelare lurar bakom varje hörn. Miles Teller och Shailene Woodley är formidabelt begåvade i huvudrollerna men alla andra ger också sympatiskt naturalistiska intryck; Brie Larson, som exet, ger den definitiva anti-tesen till en blond, orealistiskt dum och svartsjuk bimbo man skulle kunna se i sämre filmer av samma slag. Cassidy är en smart person också, verklig och okränkbar. Kyle Chandler spelar Sutters pappa. En till synes harmlös och sympatisk person men i verkligheten djupt otrevlig. Han har valt sin väg för länge sedan.

Så har vi Jennifer Jason Leigh – vart har hon varit alla dessa år? – som mamman, lika jordnära och opretentiös som ett mjölkpaket. Och äntligen får vi en bra roll till Mary Elizabeth Winstead som Sutters lite för uppiffade moster; Winstead, en prominent figur på min skaffa-en-bättre-agent-lista är verkligen bra och underanvänd skådespelare som behöver bra roller som denna.

Vi ser dessa människor, vi känner dem och vi förstår dem. Allt de gör klickar, från deras matrester i kylen till deras överkonsumtion av alkohol och den där upplysta bussen som går iväg i natten, den som äntligen kommer att ta dig ut från din håla ut i stora världen. Vi är ganska säkra på att Aimee kommer sitta på den. Men kommer Sutter?

Jag skulle älska en uppföljare, men det fina är att jag aldrig kommer att få en. The Spectacular Now kapslar in tonåren, fångar perfekt det vakuum av tid som vi aldrig kan få tillbaka annat än i tripper av nostalgi som fräter på minnenas varaktighet. Det är en film om de där sakerna som gjorde dig till den du är, de slumpmässiga stråken av tur och olycka som markerade ditt öde. Det är en underbar film.

FREDRIK FYHR

 

*

 

THE SPECTACULAR NOW

Originaltitel, land: The Spectacular Now, USA.
Urpremiär: 18 januari 2013 (Sundance).
Svensk premiär: VOD.
Speltid: 95 min. (1.35).
Åldersgräns och lämplighet: 7
Teknisk process och bildformat:  35 mm; D-Cinema. 2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Miles Teller, Shailene Woodley, Brie Larson, Masam Holden, Dayo Okeniyi, Kyle Chandler, Jennifer Jason Leigh, Nicci Faires, Ava London, Whitney Goin, Andre Royo, Bob Odenkirk, Mary Elizabeth Winstead, Levi Miller, E. Roger Mitchell, Kaitlyn Denver, Gary Weeks, Logan Mack.
Regi: James Ponsoldt.
Manus: Scott Neustadter, Michael H. Weber, Tim Tharp.
Producent: Michelle Krumm, Andrew Lauren, Shawn Levy, Tom McNulty.
Foto: Jess Hall.
Musik: Rob Simonsen.
Klippning: Darrin Navarro.
Scenografi: Linda Sena.
Kostym: Peggy Stamper.
Produktionsbolag: Andrew Lauren Productions (ALP), 21 Laps Entertainment, Global Produce.
Svensk distributör: SF Anytime (VOD).