Regi: Courntney Solomon
Före detta racingstjärna får sin flickvän kidnappad och måste kämpa mot klockan när kidnapparen tvingar honom sno en bil och gasa mot den hägrande horisont då filmen tar slut.
Ingen ville egentligen vara med i den här filmen, ingen ville egentligen göra den här filmen och ingen vill egentligen se den här filmen. Det är min huvudtes. Den är så ruskigt trött från ruta ett att jag verkligen lider med exempelvis Ethan Hawke och Jon Voight (oops, spoiler!) som faktiskt båda två är gedigna skådespelare. Selena Gomez är också med för den som nu bryr sig om det. Men hoppet är som sagt ute från och med första filmrutan då vi får se hur den formellt urtråkiga kidnappningen av Ethan Hawkes fru går till. Svartvitt foto och en massa klipp hit och dit och sedan Ethan Hawke som är ute på vägarna med snuten hack i hälarna, hans karaktär, vars namn jag inte orkat lägga på minnet, är ju gammal racerförare (självklart) och han har nu blivit tvingad till att köra runt som en dåre i en specialbyggd bil som vi alla vet inte kan gå sönder hur han än kör.
Bilen har inbyggda tekniska grejer som gör att the bad guy (JON VOIGHT!) kan kommunicera med honom och köra en tröttsam simon says-lek med den stackars Ethan… ok, jag medger, jag gav inte upp så lätt som det låter men då Selena Gomez väl kom in i bild så gav jag fullkomligt upp, det var väl ungefär trettio sönderkörde polisbilar senare men det kan mycket väl ha varit efter, filmens biljakt/biljakter var som en enda oändligt lång loop av bilslakt utan i princip den minsta uns av finess och även om det skulle ha existerat någon finess någonstans så försvann den i resten av sörjan och den snabba klippningen.
Emellanåt så filmas Jon Voights mun (eller om det är en stand-in-mun, jag är inte säker) då han ger onda befallningar, dricker martini eller äter gröna oliver från tandpetare. Det här var för min egen del en av filmens större behållningar. Faktum är att man endast ser ”hela” Jon Voight en enda gång under filmens gång. Jon Voight är med andra ord smartare än exempelvis Ethan Hawke som jag emellanåt har svårt att förstå mig på. Han gör i mitt tycke allt som oftast gedigna rollprestationer (även då han inte samarbetar med Richard Linklater) men titt som tätt lyckas han verkligen delta i filmer som är riktig dynga, exempelvis Daybreakers, The Purge och nu senast då Getaway. Men jag måste medge att han ser väldigt trött ut i den här, faktiskt mer trött än han såg ut i The Purge. Emellanåt faller han in i sina märkligt mänskliga monologliknande dialoger med sig själv som han enligt sedvanligt manér gör med stor grace, men vad gör väl det då resten av filmen är en så oerhört trött produktion att man inte ens bryr sig? Jag antar att ingen överhuvudtaget har brytt sig och att den gode Hawke ändå har försökt smyga in någonting som skall likna djup till sin karaktär. Men nej, det funkar inte.
Jag är ju trots allt inte den som är den men man måste dra gränsen någonstans och när en film som involverar filmklassiska grepp som kidnappning, katt och råtta-lek och biljakter och misslyckas totalt med allt som den försöker med så är det helt enkelt riktigt dåligt. Manus stinker dessutom och allra helst på en karaktärsnivå, ingen av karaktärerna är kopplade till varandra, överhuvudtaget, och inte på ett charmigt sätt som det kan vara i den här typen av filmer. Vad som är ännu mer skrattretande är att de har flikat in någon märklig twist på slutet som nästan hintar om att det skulle vara tal om en uppföljare samtidigt som det skall vara en slags sedelärande berättelse från en man till en annan. Regissören heter Courtney Solomon, om nu någon bryr sig… jag tror Solomon är mer av den typen att han huvudsakligen är producent men som med jämna mellanrum (tacka gudarna för det!) sätter sig i regissörsstolen själv för att tillverka ännu ett ”mästerverk”. Han har hittills hunnit med tre stycken: Dungeons & Dragons, An American Haunting och Getaway.
Nej, gör så här istället, se Sam Peckinpahs The Getaway från 1972 med en übercool Steve McQueen och Ali McGraw i huvudrollerna eller om ni är på lite halvt om halvt nostalgiskt 90-talshumör remaken med bland annat Alec Baldwin, Kim Basinger, James Woods, Michael Madsen, David Morse, Richard Farnsworth, Jennifer Tilly och Philip Seymour Hoffman i rollerna.
JOON SVEDELIUS LINDSTRÖM
*
GETAWAY
Originaltitel, land: Getaway, USA/Bulgarien.
Urpremiär: 26 augusti 2013.
Svensk premiär: 22 januari 2014 (DVD).
Speltid: 90 min. (1.30).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process och bildformat: 35 mm; D-Cinema (Redcode RAW). 2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Ethan Hawke, Selena Gomez, Jon Voight, Rebecca Budig, Paul Freeman, Bruce Payne, Ivaylo Geraskov.
Regi: Courtney Solomon.
Manus: Sean Finegan, Gregg Maxwell Parker.
Producent: Moshe Diamant, Christopher Milburn, Courtney Solomon, Allan Zeman.
Foto: Yaron Levy.
Musik: Justin Caine Burnett.
Klippning: Ryan Dufrene.
Scenografi: Michelle Jones, Nate Jones.
Kostym: Roseanne Fiedler, Irina Kotcheva.
Produktionsbolag: After Dark Films, Dark Castle Entertainment, Signature Pictures, Silver Reel, Dunulf Productions, Emmitt Productions Limited, The Fyzz Facility, ADF Acquisitions, Saints LA.
Svensk distributör: Warner Home Video.