The East

 

Regi: Zal Batmanglij

Den avhoppade FBI-agenten Sarah (Brit Marling) jobbar för ett avancerat spionageföretag som skyddar storföretag mot eko-terrorism – Men när hon infiltrerar den militanta miljörättsaktivistgruppen ”The East” lär hon känna medlemmarna och byter sida.

 

The East är en sådan där film som teoretiskt sett är ganska intressant, men som i verkligheten hade kunnat vara mycket bättre – och för varje sak den gör rätt gör den även något fel.

Symptomatiskt nog går dess största styrka och svaghet hand i hand: Brit Marling, den amerikanska indie-darlingen bakom bland annat Another Earth (2011), har huvudrollen, står som medproducent (tillsammans med Ridley Scott) och har varit med och skrivit manuset. Det är tydligt att det varit hennes vilja att göra den här filmen. Ett typiskt problem med filmen är att vi därför har svårt att tro på karaktären Sarah, en före detta FBI-agent som nu jobbar med anti-terrorism. Med sin konstanta självmedvetenhet lyser istället Brit Marling – som filmskapare och individ – igenom.

När vi inte riktigt tror på huvudpersonen så skevar i sin tur thriller-elementet och blir inte riktigt lika spännande som det är tänkt. Därutöver är de politiska och moraliska dimensionerna i filmen inte heller speciellt tillfredsställande. Istället känns The East ganska mycket som ett pilotavsnitt till en TV-serie där vi hela tiden kan identifiera saker som är ”topical”, utan att komma någonstans med de sakerna. En lite visuellt tråkig inramning, och Alexander Skarsgård, bidrar till det här ännu mer (även om Skarsgård inte kan hjälpa det, antar jag).

Ändå är det, på samma sätt som ett pilotavsnitt, en hyggligt underhållande film som med lite för smarta dialoger, unga begåvningar, ett rappt och inte helt trovärdigt manus med en och annan twist (sa jag TV-serie-känsla?) förblir sebar. Och den handlar om eko-terrorism, storföretag och globalisering så den har en viss tematisk fräschör på sin sida – Kort sagt är den lite för intressant för att helt avfärda.

Potentialerna förblir större än resultatet, dock, och storyn är i grund och botten förutsägbar och fyrkantig. Om vi har lite svårt att tro att Marling är en slags frilansspion är det ännu svårare att tro The East själva – det vill säga gruppen eko-terrorister som sysslar med att attackera storföretag via långsökta aktioner. De är ett gäng ganska klyschiga figurer som bor ute på landet, äter kvällsmat iklädda tvångströjor (det har en We Shall Overcome-poäng, förstår ni) och – detta är i synnerhet viktigt – de äter bara slängd mat.

Wikipedia informerar mig om att detta kallas ”freeganism” och bygger på en typ av asketisk/miljömedveten anti-konsumtionsideologi; Marling är själv en ”freegan”. Allt det där vore säkert spännande att se en dokumentär om, men tyvärr blir det återigen tydligt att The East är för distraherande i sina detaljer för att helheten ska övertyga. Och det förklarar varför Marlings karaktär har ett ganska random tal i slutet av filmen om det här, medan hon äter ett äpple någon kastat i papperskorgen.

Storyn går alltså i teorin ut på att Sarah, Marlings karaktär, jobbar undercover hos dessa hipster-hippies. Hon arbetar egentligen åt ett företag som skyddar megaföretag som McDonald’s och Essex undan eko-terrorist-grupper som The East. Ledaren heter Benji (Skarsgård) och en prominent, extra aggressiv medlem kallas för Izzy (Ellen Page). Karaktärerna är dock inte så viktiga, jag nämner dem bara för sakens skull. Deras huvudsakliga uppgift i filmen är att gå runt och ha melodramatiska dialoger med varandra för att i sinom tid avslöja diverse hemligheter. Som att de alla är besvikna rikemansbarn, till exempel.

Återigen ramlar Marling ner i klyschor jag inte är säker på att hon själv vill framhäva. Gradvis börjar hennes karaktär sympatisera med gruppens sak, och det blir svårare för henne att föra rapporter till chefen, spelad av Patricia Clarkson som är typiskt klockren även när hon är på autopilot. Sarah har även en pojkvän (Jason Ritter) i en sidointrig som aldrig övertygar eller känns nödvändig eftersom karaktären Sarah aldrig riktigt gör det.

Jag är förstås överdrivet analytisk här, men om man som ung stjärna på FBI hoppat av byrån för att frilansa åt ett storföretag så är man väl medveten om vad man håller på med? Sarahs vändning, från att vara kall spion till att bli varmhjärtad ideolog, finns på något sätt inbakat i filmen redan från början – fastän det borde vara tvärtom, hon borde omvändas lik förbannat, inte automatiskt; själva karaktären blir aldrig synlig. Allt börjar och slutar i sin egen retorik. Som att filmen är ett två timmar långt budskap, lite halvhjärtat förklädd till en thriller.

Trots en seg upptakt kan man få ut en del av The East om man sänker sin ribba. TV-serier, även de högproducerade och idag så populära, fungerar ju så. Uppdragen som gruppen gör mot storföretagen fungerar som olika TV-avsnitt och de är alla fantastiskt långsökta och orealistiska och mynnar alla ut i melodramatiska knorrar och  såpa-liknande överraskningar. Fortfarande med den egentligen innehållslösa ”det handlar om miljöförstöring”-tanken i bakgrunden så att man kan svälja fluffet med lite bättre samvete.

Detsamma gäller för karaktärerna som ser smarta ut men som i slutändan är dumma ändå, för de är ju idealister och får inte vara intelligenta. Jag tror som sagt inte detta varit Marlings avsikt, men hur som helst så gillar jag henne, nog för att kunna vara lite partisk och snäll mot The East. Det är en miljöpolitisk thriller med ungefär lika mycket politiskt djup som en SO-uppsats i gymnasiet, men om man nöjer sig med det så nöjer man sig med det.

 

FREDRIK FYHR

 

*

 

THE EAST

Originaltitel, land: The East, USA/Storbritannien
Urpremiär: 20 januari 2013 (Sundance).
Svensk premiär: 5 mars 2014 (DVD)
Speltid: 116 min. (1.56).
Åldersgräns och lämplighet: 15, men lämplig ålder cirka 12-13.
Teknisk process och bildformat:  D-Cinema, 2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Brit Marling, Alexander Skarsgård, Ellen Page, Toby Kebbell, Shiloh Fernandez, Aldis Hodge, Danielle Macdonald, Hilary Baack, Patricia Clarkson, Jason Ritter, Julia Ormond, Billy Magnussen, Wilbur Fitzgerald, John Neisler, Jamey Sheridan, Pamela Roylance.
Regi: Zal Batmanglij.
Manus: Zal Batmanglij, Brit Marling.
Producent: Michael Costigan, Jocelyn Hayes, Brit Marling, Ridley Scott.
Foto: Roman Vasyanov.
Musik: Halli Cauthery, med teman av Harry Gregson-Williams.
Klippning: Bill Pankow, Andrew Weisblum.
Scenografi: Alex DiGerlando.
Kostym: Jenny Gering.
Produktionsbolag: Scott Free Productions.
Svensk distributör: 20th Century Fox.