Regi: Peter Berg
Verklighetsbaserad skildring av hur en liten militär specialgrupp i Afghanistan, med uppdrag att döda en talibanledare, blev attackerade av den lokala militian och hamnade i omöjligt underläge.
Lone Survivor är en bra film av sitt slag. Den faller under subgenren ”combat movie”, så ta det på orden. Det är en närgången och realistisk skildring av krigsföring, skicklig i alla tekniska avseenden och därför bra. Jag om någon var positivt överraskad eftersom den är gjord av Peter Berg, regissören till Battleship… som väl också var en skildring av krigsföring men, ja, ni fattar skämtet där.
Den mest uppenbara kvalitén med filmen är det pedagogiska berättandet. Den handlar om ett par kommandosoldater i knipa och Berg vet att filmen är meningslös om vi inte känner karaktärerna innan de hamnar i den knipan. Det inledande montaget känns nästan som en modern dokumentär och visar hur dessa specialtränade soldater gått igenom en extremt utmattande träningsprocess, både fysiskt och psykiskt, där majoriteten kadetter hoppat av (eller ”nått sin gräns”) tills det bara återstått de vi ser här. Vi vet, på detta enkla sätt, att de är bäst lämpade på planeten att vara på militärt uppdrag i Afghanistan så vi vet att det inte finns en bättre chans för någon annan att överleva situationen.
Ju mindre man vet på förhand om filmen desto bättre. Vi befinner oss utan vidare i Afghanistan och vi vet lika mycket som karaktärerna. De ska döda en talibanledare, okej. Scenariot är långt ifrån ”gung-ho”. Allt är strikt realistiskt skildrat, enligt ungefär samma princip som Zero Dark Thirty (som mer och mer börjar kännas som krigsfilmen att jämföra alla moderna krigsfilmer med). Det verkar vara ett rutinuppdrag. Det mesta av arbetet går långsamt och bygger på att ligga i skogen och spana på en by med en kikare. Det är varmt och tråkigt. De är för få för en attack, beslutar sig för att återvända till basen. Småpratar om flickvänner, äter lunch.
Men så händer något. Någon tvingas göra något och uppdraget är, som det heter, ”compromised”. Befälhavaren Marcus Luttrell (Mark Wahlberg) blir den som måste ta ett beslut. Tanken är att de ska kontakta basen och få en skjuts tillbaka men kommunikationen krånglar. Ett enda litet snedsteg har begåtts, allt verkar tyst och lugnt, men liksom vatten långsamt rinner i ett igenpluggat handfat stiger faran tills de svävar i komplett livsfara, omringande av dödligt kulregn.
Det är fantastiskt skildrat. Vi befinner oss där med soldaterna och känner paranojan när de börjar inse att fienden hittat dem. Vi betraktar dem när de resonerar vad de ska göra och fastän vi bara ser skog omkring oss kan vi också läsa av situationen strategiskt. De är förmodligen redan omringade. Om de inte löser situationen genom en fungerande motattack, är de alla döda inom loppet av minuter. Allt på nära håll, med döden från gevärsmynningen bara en halv sekund bort.
En krigsfilm som Lone Survivor är inte en politisk film (även om jag utgår ifrån att många kritiker kommer vilja läsa den så automatiskt). I det här fallet är den byggd på verkliga händelser och drivs tydligt av en vilja från alla inblandade att hylla de soldater som dött i krigen i Irak och Afghanistan. Man kan kalla det för en hyllning till imperialism lika mycket som en indirekt kritik mot dessa synnerligen meningslösa krig. Den ger inte tillräckligt mycket för ett argument. Poängen är att folk dog, och de dog precis så här.
Inte som Rambo, utan som människor av kött och blod. Inte på grund av ideologi och inte på grund av ett kall från ovan. De dog när de sköt på varandra i skogen, kallt och metodiskt, eftersom de var i krig. Det är inte svårare än så.
De sista 30 minuterna av filmen innehåller en överraskning, tror jag. Jag har inte sett trailern men jag antar att det kanske spoilas där, jag vet inte. Utan att säga för mycket så sker ett möte mellan Wahlbergs karaktär och en bybo där de lär sig att kommunicera över språkgränserna för att förenas i en otippad, liksom helig, vänskap. Det skulle kunnat vara lika klyschigt som det låter, men det fungerar på grund av sin tvära kontrast till det kallt skildrade blodbad vi sett dessförinnan. Och det ger filmen tveklöst det hjärta man först inte tror den har.
Filmen att jämföra Lone Survivor med är tveklöst Ridley Scotts Black Hawk Down (2001). Den hade liknande kvalitéer – och var en långt mycket bättre och ärligare film än den politiska kritiken riktad mot den tillät erkänna – men Lone Survivor är mindre i skala, mer personlig och lyckas få fram den skarpa realism som ofta, men inte alltid, var närvarande i Scotts film.
Den är tillägnad de som dog, naturligtvis. Det är en film hyllar broderskap och den mänskliga naturdriften att hjälpa andra människor. Det är udda att se just det budskapet – fred, praktiskt taget – i en sådan intensiv krigsfilm, men det slår an en övertygande ton ändå. Det är ett stort, milt och varmt stråk av empati inuti en film som skildrar brutalt våld och dödande, kallt och hårt som sten.
FREDRIK FYHR
*
LONE SURVIVOR
Originaltitel, land: Lone Survivor, USA.
Urpremiär: 12 november 2013 (AFI Film Festival).
Svensk premiär: 14 februari 2014.
Speltid: 121 min. (2.01).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process/print/bildformat: Redcode RAW 5K; DI 2K/35 mm, D-Cinema/2.35:1
Huvudsakliga skådespelare: Mark Wahlberg, Taylor Kitsch, Emile Hirsch, Ben Foster, Yousuf Azami, Ali Suliman, Eric Bana, Alexander Ludwig, Rich Ting, Dan Bilzerian, Jerry Ferrara, Rick Vargas, Scott Elrod, Sammy Sheik.
Regi: Peter Berg.
Manus: Peter Berg, baserad på boken med samma namn av Marcus Luttrell och Patrick Robinson.
Producent: Sarah Aubrey, Randall Emmett, Akiva Goldsman, Norton Herrick, Stephen Levinson, Barry Spikings, Mark Wahlberg.
Foto: Tobias A. Schliessler.
Musik: Explosions in the Sky, Steve Jablonsky.
Klippning: Colby Parker Jr.
Scenografi: Tom Duffield.
Kostym: Amy Stofsky.
Produktionsbolag: Emmett/Furla Films, Envision Entertainment, Film 44, Foresight Unlimited, Herrick Entertainment, Hollywood Studios International, Spikings Entertainment, Weed Road Pictures.
Svensk distributör: Noble Entertainment.
4 svar på ”Lone Survivor”