#GIFF: All Is Lost

Regi: J.C. Chandor

En erfaren seglare krockar med en container som är ute och flyter i havet och får sen arbeta i över sju nätter med att hålla båten flytande, och sig själv vid liv, trots att det mesta verkar föreslå att han kommer dö där ute i det blå.

 

All Is Lost vill så gärna vara en storartad film, men den har en stor felberäkning. Huvudpersonen själv – Robert Redford – är det enda i filmen som är torrt som trä från början till slut.

Jag vill inte bli misstolkad här. Redford är en storartad skådespelare, pigg och vital vid 77 års ålder och det är kul att se att han förmår bära en hel film i våra dagar. För han vet hur man bär en film. Men han hade behövt en bättre karaktär.

Det måste vara fruktansvärt att vara förlorad till havs. Jag vet inte om den här seglaren, som Redford spelar, tycker det. Han är alltid lugn, aldrig överraskad. När vattnet läcker in i båten tar han det lugnt. När stormen kommer tar han det lugnt. När allt ser ut att vara över för honom… lägger han sig ner och tar det lugnt. En enda scen finns när han bryter ihop, gråter och svär (”Fffffuuuuuuuccccccck!”) men då är det sammanbitet och över på en sekund. Inte gråta nu, istället suga på en Fisherman’s Friend och Lösa Problemet.

Jag antar att det här är något slags åldermansideal som Redford och manusförfattaren/regissören J.C Chandor ser upp till – och, visst, All Is Lost hade väl kunnat bli en bra Jan Guillou-märkt film men vi förstår tyvärr inte varför Redfords karaktär är som han är. Han blir aldrig någon Hemingwaysk gamling till havs. Det ser bara ut som om han inte bryr sig. Allt han gör är på liv och död, egentligen, men det verkar inte vara saker som engagerar honom. Vilket inte gör det lättare att förstå varför vi ska se honom försöka överleva. Det hade lika gärna kunna vara en film om en arbetsrobot i en sjunkande båt. Känslolöst arbetandes, utan mänsklighet. Det är otillfredsställande.

Det är gjort såhär med flit, förstås. Filmen börjar och slutar utan bakgrund eller för- och efterhistoria. All Is Lost är bara Robert Redford i en båt. Kanske ska det vara en rå och realistisk film; en medveten antites till mer sentimentala och romantiska förlorade-till-havs-filmer som Cast Away (2000) och Berättelsen om Pi, men det ändrar inte faktumet att vi sett det förr. Och Cast Away handlade om en människas psykologiska resa, Pi om en människas traumatiska bearbetning (ungefär).

Den enda poängen med All is Lost verkar vara att livet är svårt om man är ute och flyter i Indiska oceanen. Vet man allt om sjökartor och båtar, som den superkunnige huvudpersonen, så kan man klara sig utan att ge ifrån sig ett enda ansiktsuttryck annat än när man försöker äta en bit dålig mat. När han slår i huvudet och får ett stort hål i pannan? Vem bryr sig, bara att hälla på lite saltvatten och lägga några plåster så är det bra. Men en gammal bit choklad? ”Uuugh, jag dööör”!

När allt kommer omkring mynnar alla överlevnadsfilmer ut i frågan om huvudpersonen ska överleva eller inte. Och eftersom den här huvudpersonen inte bryr sig blir det svårt för oss att göra det. Det är inte det att han behövt vara sentimentaliserad eller billig, men han saknar två viktiga egenskaper: Trots att han verkar vara en erfaren sjöman uttrycker han ingen respekt för naturen och han har noll dödsrädsla, noll livsvilja. Det känns som att detta är vilken annan dag ute på havet som helst för honom. Och det vet jag kan inte ha varit avsikten med filmen.

Jag ska avsluta med snälla ord. Detta är nämligen inte en dålig film. Den är fullt sebar. När allt en film bjuder på är en båt, en storm, ett hav och Robert Redford så får man bedöma båten, stormen, havet och Robert Redford. Båten, stormen och havet gör vad de ska och Redford är tekniskt sett bra. Det finns skämt att dra, antar jag, om varför filmen ändå inte är helt lyckad. De skulle behövt ett större manus. Filmen flyter inte. Hö hö.

Men jag väljer att visa respekt för filmens avsikter och erkänna dess allvar. Det är en film om mänsklig överlevnad och den visar onekligen, liksom andra filmer av samma slag, hur mänsklig överlevnad kan fungera. Det finns en del bra scener av kaos och knipa, även om vissa scener förminskas ytterligare av billig CGI, och jag uppskattar att man velat göra en film som den här i dag. Det är high concept, men det är riskabelt. Det är Robert Redford i en båt – kidsen vet väl inte ens vem han är – och man seglar ut den på marknaden. Det är starkt.

Och All Is Lost hade kunnat vara storartad – den bönar och ber om att du ska tro att den är det – men det är för mycket av en film inspelad i en stor pool. Den förvirrar inte gränsen för det verkliga och övertygar oss inte om att vi ser en riktig katastrof. Vissa saker ser realistiska ut, ja. Men filmen saknar den möda, det svett och den ansträngning, av allt vi ser i den.

FREDRIK FYHR

 

*

 

ALL IS LOST

Originaltitel, land: All Is Lost, USA.
Urpremiär: 22 maj 2013 (Cannes).
Svensk premiär: 21 februari 2014.
Speltid: 106 min (1.46).
Åldersgräns och lämplighet: Ej satt; lämplig för äldre barn och uppåt.
Teknisk process och bildformat: ARRIRAW 2K, 35 mm-print. 2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Robert Redford.
Regi: J.C. Chandor.
Manus: J.C. Chandor.
Producent: Neil Dodson, Anna Gerb, Justin Bappi, Teddy Schwarzman.
Foto: Frank G. DeMarco, Peter Zuccarini.
Musik: Alex Ebert.
Klippning: Pete Beaudreau.
Scenografi: John P. Goldsmith.
Kostym: Van Broughton Ramsey.
Produktionsbolag: Before The Door Pictures, Washington Square Films, Black Bear Pictures, Treehouse Pictures.
Svensk distributör: Universal.