Alex Cross

Regi: Rob Cohen

En galen seriemördare gör livet surt för supersnuten Alex Cross, som går från att jaga honom som polis till att jaga honom som vendetta.

Regissören, manusförfattaren, skådespelaren och pjäsförfattaren Tyler Perry är vad jag vet inte speciellt känd utanför USA men är ett inhemskt household-name. Mest känd är han för att ha blivit en slags mysfarbror för den afro-amerikanska demografin med TV-serien House of Payne samt flertalet feel-good-familjefilmer om någon slags familj där han är överhuvudet, en mysig patriark vid namn Madea (jag har inte sett dom, men jag tror det är något sånt). Fastän några av dom här filmerna figurerat på IMDb:s ”bottom 100”-lista har de blivit stora framgångar och Perry själv har fått en stor fanbase (som tydligen inte är ute på IMDb mycket).

Alex Cross är den första film som Perry är med i som han inte skrivit, producerat, regisserat och marknadsförd själv. Tanken är att den ska expandera Perrys karriär genom att nu låta honom bli actionhjälte. Filmen är byggd på James Pattersons thriller Cross och idén är lika lukrativ  som uppenbar – Perry har en stor fanbase och Patterson har en stor fanbase. Alex Cross kan casha in på sin kombinerade fanbase.

Karaktären Alex Cross, alltså skapad av Patterson, har tidigare gestaltats av Morgan Freeman (för de som minns) i två 90-talsthrillers vid namn Och han älskade dem alla och I spindelns nät. Den här filmen är tekniskt sett en prequel eftersom den skildrar (även om det är ett starkt ord) huvudkaraktärens tid som kriminalpolis innan han blev FBI-profiler. Nu har inte jag läst några av böckerna men medan filmerna med Morgan Freeman var mer… Morgan Freeman-iga, så är Alex Cross mer eller mindre en renodlad tjuv-och-polis-actionfilm.

Och det är en långtråkig, totalt karaktärslös och blek sådan. Kvalitén på filmen ligger varken ovanför eller under vilken annan TV-deckare som helst och filmen är lika slappt gjord som den är förutsägbar och meningslös. Den rafflande storyn går ut på att Alex Cross (Perry) jagar en galen seriemördare (Matthew Fox) tillsammans med sin partner (Edward Burns). En vändning i mitten som väl vore en spoiler att avslöja gör att jakten blir mer personlig. Seriemördaren är jättegalen och Cross är jätteallvarlig och ingenting som händer i filmen skiljer sig från någon annan film av samma slag du redan sett.

Tyler Perry är inte någon stor begåvning, men jag kan förstå varför folk gillar honom. Han har en lite mysig närvaro, på något sätt. För mysig, rentav. Han övertygar aldrig som actionhjälte, även om han emellanåt fyller upp scenerna på ett någorlunda habilt sätt. Han är bra på att ge sken av att han menar vad han säger, sådär som om han nästan är en skådespelare och inte bara ett ansikte och kroppshydda. Men bara nästan.

Men om Perry är dåligt vald i huvudrollen så är alla andra skådespelare också valda som om det vore ett medvetet försök att göra filmen omöjlig att leva sig in i. Edward Burns tycks hämtad från en tidsmaskin från 90-talet – han går mest runt och ”speak-a-like-this-ya know” och rabblar klyschor från gamla seriemördarfilmer (”what-a-we-got?”). Matthew Fox som mördaren är också hämtad från samma era. Hans seriemördare är verkligen koko – och i eftertexterna noterade jag att han kallades för ”Picasso” – men fastän det skulle kunna vara en prestige-roll så blir Fox mest fånig och självmedvetet överspelande. Han stjäl all uppmärksamhet från själva karaktären och han gör en istället alltför klar över att han mest gör bort sig. Thankless female-karaktärer levereras och avhandlas av Rachel Nichols och Carmen Ejogo, ett annat gammalt örhänge från 90-talet. För att runda av det hela har vi även John C. McGinley i en biroll. Det är naturligtvis omöjligt att se honom som något annat än Dr. Cox i Scrubs (jag vet att det inte är hans eget fel, jag skyller på casting-personalen här). Som om det inte var nog dyker Jean Reno av alla människor upp. Eftersom han tydligen bara har en scen i flmen så förstår vi att han kommer visa sig vara en ”extra-skurk” i slutet. Det säger sig självt att man bara undrar vad han gör i den här filmen.

Alex Cross är i slutändan en helt oinspirerad film, regisserad av Rob Cohen vars tidigare filmer var mycket bättre. Vilka var det? Jo, Rob Cohen har regisserat sådana mästerverk som DragonHeart, xXx med Vin Diesel och The Fast and the Furious. Jag kanske låter ironisk men det är inte meningen. Alex Cross är en av hans sämsta. Betänk detta.