Regi: Errol Morris
Det här är en sån film som man inte vet vart man ska börja med, när man väl sett klart den och förväntas skriva något om den. Tabloid är Errol Morris nionde film och för den oinvigde är Errol Morris en av de mest berömda amerikanska dokumentärfilmarna, känd för sina många knasiga ämnen och otroliga historier. Jag tror det ligger till så i alla fall, för jag har faktiskt inte sett någon av hans tidigare filmer – och även om det inte är till min fördel så kan jag åtminstone konstatera att jag omedelbart älskade hans glupska, roliga och oväntade stil. Han har gjort filmer om Robert McNamara och Stephen Hawking men han säger att det är i Joyce McKinney, som den här filmen handlar om, han hittat sitt favoritsubjekt.
Joyce McKinney – för den som inte vet – blev känd på 70-talet för att hon åkte till England, kidnappade sin mormon-pojkvän, band honom vid en säng i ett skjul ute på landsbygden och ”våldtog” honom i hopp om att bli befruktad… Alright, har vi väl smält den idén kan jag glatt konstatera att det bara är början på denna osannolika serie händelser, som i slutändan handlar om söta, klonade hundvalpar. Det roliga med filmen är att alla Morris intervjuar är helt omöjliga att lita på – vi pratar om skvallertidningsfotografer, bondage-besatta snaskjournalister och ex-mormoner här, och McKinney själv måste man nog se för att förstå. Hon själv anser att hela historien om kidnappningsdramat var en äkta kärlekshistoria och att mannen i fråga var med på noterna. Hur pass nära eller långt ifrån sanningen det påståendet ligger är helt klart skrivet i stjärnorna, men vem kan klaga på en sådan fotogenisk karaktär? Visst kan hon vara en manipulativ och självcentrerad galning, men… den här filmen går liksom inte att sluta titta på. Precis när jag trodde jag skulle tröttna på den kom nästa absurda twist i denna långdragna larger than life-skröna.
Det är också en intressant film i förhållande till titeln, som ju trots allt hänvisar till tabloiderna; skvallertidningarna som gjorde McKinney världsberömd men som också blev hennes undergång när dom grävde upp alltför mycket om hennes bakgrund. Åtminstone för hennes smak. En mycket fängslande film som oundvikligen kommer leda till samtalsämnen och diskussioner om vem som sa vad egentligen, och vad man ska tro; mellan det att man utbrister ”håhå jaja” förstås. Starkt rekommenderad till fans av barhistorier, En Ding Ding Värld, hundar och vitalt filmskapande.
FREDRIK FYHR
Ett svar på ”Tabloid”