Flipper Àr en av de mest lÀttsedda filmer jag nÄgonsin haft framför ögonen. Den börjar, pÄgÄr och tar slut som om ingenting hÀnt. Storyn Àr en tom kliché, intrigen en förutsÀgbar rÀls, konflikten svag⊠ÀndÄ mÄste jag erkÀnna för mig sjÀlv att jag gillar den en del. Jag tror aldrig att jag sÄg filmen ens nÀr den kom, fastÀn jag var den exakta mÄlgruppen. Flipper har jag istÀllet sett tvÄ gÄnger, och förvÀntar mig se den fler nÀr andan faller pÄ, i alldeles vuxen Älder.
Kanske det Ă€r en frĂ„ga om nostalgi, om Ă€n en nĂ„got diffus sĂ„dan â som att den Florida-soliga sommaren som fĂ„ngas i den hĂ€r filmen bĂ€r i sin kĂ€rna en vision om sommaren som man minns den, barndomens fĂ€rgglada GB-glasspapper, smaken av en Fanta eller en Trocadero.
Man kan jĂ€mföra med RĂ€dda Willy (1993), uppenbarligen den frĂ€msta anledningen till att man Ă€ven fiskade upp Flipper ur vassen. Willy sĂ„g jag, pĂ„ bio rentav, men jag har alltid mints den som en nĂ„got mulen film, pĂ„ nĂ„got vis ganska deppig med sin brĂ„kiga huvudperson, egentligen ganska hotfulla mördarval, en âschysstâ styvpappa spelad av Mr. Blonde himself Michael Madsen. Venne, liksom.
Flipper dĂ€remot, som jag mig veterligen ej sĂ„g som barn, har en helt annan harmlös glĂ€dje. IstĂ€llet för trulig brĂ„kstake Ă€r vĂ„r 90s kid Elijah Wood. Hans enda problem Ă€r att han Ă€r uttrĂ„kad nĂ€r han sitter och spelar Game Boy pĂ„ en brygga â plask plask i vattnet intill; vem dĂ€r? Flipper! En söt delfin som ser mycket gladare ut Ă€n stackars Keiko med sin böjda fena.
Det finns tjuvjĂ€gare i Flipper, precis som i Willy, men de Ă€r inte riktigt lika hotfulla â snarare Ă€r de bara ett gĂ€ng korkade surkart, inte lĂ„ngt ifrĂ„n verklighetens idioter. De befinner sig pĂ„ en ö i Florida Keys, om nu nĂ„gon undrar, dĂ€r Paul Hogan gĂ„r omkring i Karl-Alfred-klĂ€der som om han Ă€r redo att kliva in i första sĂ€songen av en ny Flipper-TV-serie (vilket sĂ€kert hade blivit av⊠hade det inte varit för att serien redan fanns!)
Hogan spelar Elijahs morbror, dÄrÄ, och pitchen Àr att han mÄste bo hos honom över sommarlovet, förstÄs, och det gillar han inte men Hogey ger honom lite jobb att göra och Àven en och annan cigarr⊠sÄ finns det tjuvskyttar och en obligatorisk tjej. Hennes hemliga partytrick Àr att hon kan spela mungiga. Coolt⊠typ.
Elijah Wood Àr förmodligen den bÀsta barnskÄdespelaren du kan hitta i en 90-talsfilm och Paul Hogan anstrÀnger sig faktiskt för att spela en roll; Crocodile Dundee var ju alltid bara⊠nÄgot slags skÀmt. HÀr Àr han hÀngiven Ät manuset och gör sitt yttersta för att verkligen vara en gammal morbror som bor i ett barnprogramstudioliknande skjul dÀr det enda som saknas Àr en talande papegoja.
PĂ„ det stora hela tror jag Flipper Ă€r ögonmassage som fungerar â oavsiktligt, men Ă€ndĂ„ â för de cineastiska allĂ€tare som uppskattar vilken film som helst. DĂ„ ser man nĂ€mligen ocksĂ„ hur mĂ„nga filmer som helst, av alla de slag, och man lĂ€r sig verkligen uppskatta de som Ă„tminstone inte Ă€r dĂ„liga. DĂ€rutöver har den förmodligen en ren KBT-effekt med sina soliga miljöer, sin vagt karibiska feeling och kĂ€nslan av en sommarlovssöndag mellan ett och tre pĂ„ eftermiddagen. Man kan gĂ„ och hĂ€mta glass eller göra rabarbersaft och man behöver inte ens pausa.
FREDRIK FYHR
1996 USA 95 min. fÀrg/35mm/2.35:1. R: Alan Shapiro. S: Elijah Wood, Paul Hogan, Jessica Wesson, Jonathan Banks, Bill Kelley, Chelsea Field, Isaac Hayes, Jason Fuchs, Robert Deacon, Ann Carey, Mark Casella, Luke Halpin.