Lonesome. 1928 USA 69 min. sv/35mm/1.20:1. Stumfilm (delvis ljud). R: Paul Fejos (Pál Fejós). S: Barbara Kent, Glenn Tryon, Fay Holderness, Gustav Partos, Eddie Phillips, Andy Devine, Edgar Dearing (okrediterad), Louise Emmons (okrediterad), Fred Esmelton (okrediterad), Jack Reymond (okrediterad), Churchill Ross (okrediterad).
Helt magisk film, helt och hållet präglad av den typ av storhet ur det lilla som bara kunde komma på stumfilmstiden. Kalasenkel story om en ung man och en ung kvinna som i sin ensamhet träffar varandra på nöjesfältet på Coney Island, drabbas av kärlek vid första ögonkastet och sedan hotas av kalabaliken när en storm slår in. Mer eller mindre en variant av Murnaus Soluppgång, med liknande struktur och samma romantiska idealism men med mer effekter och enklare nöjen – filmen fungerar som en storstadssymfoni, där huvudpersonerna speglas mot New Yorks ”moderna liv” och dess omänskliga stress, men också där nöjesfältet och teknikens under kan beblanda sig med människans själsliga liv. Det effektfulla fotot och klippningen, särskilt effekterna med stencilfärg, är emellanåt häpnadsväckande originella och när filmen bryter ut i ett par ljudscener – som vissa okunnigt avfärdat som fåniga och stela – är det som om hela filmmediet blommar ut ur sina begränsningar, stumfilm möter ljudfilm och mediet föds på nytt, för att sedan (när ljudfilmen tar över på allvar) stagnera igen. En av de allra bästa sena 20-talsfilmerna, vilket inte vill säga lite. 5/5 10/10. 2019.
