2023 USA/STORBRITANNIEN/POLEN 105 min. färg/AXS-R7 6K, DI 4K/1.78:1. R: Jonathan Glazer. S: Christian Friedel, Sandra Hüller, Johann Karthaus, Luis Noah Witte, Nele Ahrensmeier, Lilli Falk, Anastazja Drobniak, Cecylia Pekala, Kalman Wilson, Medusa Knopf, Maximilian Beck, Andrey Isaev, Julia Babiarz, Stephanie Petrowitz, Martyna Poznanski, Zuzanna Kobiela, Benjamin Utzerath, Thomas Neumann, Klaudiusz Kaufmann, Justyna Szklarska, Kacper Piwko, Marie Rosa Tietjen, Antje Falk.
Inledningsvis slående skildring av SS-officeraren Rudolf Höss, som var den längst arbetande och mest ambitiösa av kommendanterna i Auschwitz – mer specifikt skildras hans skenbart idylliska familjeliv, med hustru och barn i ett stort hus med elegant trädgård som iögonfallande nog ligger precis på andra sidan muren till dödslägret. Uppslaget är fantastiskt och Glazer vet precis han ska ljudsätta sina makabert ironiska tablåer (hans bakgrund som musikvideoregissör är fortfarande hans största kännetecken). Tyvärr ger han sig också en rejäl fallhöjd att falla från – när filmens idé är demonstrerad, ungefär halvvägs in, verkar det fatalt nog som att Glazer tycker att hans jobb är klart; andra halvan av filmen är en trevande, mer och mer handfallen gestaltning av Höss ointressanta försök att klättra i partiet; filmen tappar greppet om sin starka premiss och vet inte vart den ska ta vägen. Ett par pinsamt övertydliga inslag av ytlig symbolism, samt en underförstådd förståelse för att filmen också spelar sin egen samtid av fake news och filterbubblor etc, ger filmen ett par olägliga lägstanivåer där den gör sig skyldig till precis den ouppmärksamma negligéns den gestaltar och kommenterar – till syvende och sist är det en film som inte har övervägt sina egna dimensioner, utan snarare rent konkret vill hålla Förintelsen på avstånd, här genom ett per definition relativiserande experiment i ton och bild (som drama är filmen ett knappt formulerat antiklimax). Trots att filmens karaktärer bygger på verkliga figurer, och berättelsen är historisk, är den faktiskt baserad på en satirisk roman av Martin Amis som var strikt fiktiv – ytterligare förklaringar till varför filmen, trots att dess presentation är imponerande på ett rent ytligt plan, inte lyckas formulera något bestående resonemang. 2024.