1978 AUSTRALIEN 122 min. färg/35mm/1.85:1. R: Fred Schepisi. S: Tom E. Lewis, Freddy Reynolds, Ray Barrett, Jack Thompson, Don Crosby, Angela Punch McGregor, Steve Dodd, Peter Carroll, Ruth Cracknell, Elizabeth Alexander, Peter Sumner, Tim Robertson, Ray Meagher, Brian Anderson, Jane Harders, Julie Dawson, Jack Charles, Bryan Brown, Arthur Dignam, Robyn Nevin, Gregory Apps, Jillian Archer, John Bowman, Michael Carman, Bill Charlton, Liddy Clark, Matthew Crosby, Marshall Crosby, Ian Gilmour, Ken Grant, Alan Hardy, Lauren Hutton, John Jarratt, Thomas Keneally, Terry McDermott, Ray Marshall, Zac Martin, Justine Saunders, Alexandra Schepisi, Rob Steele, Richard Ussher, Barbara Wyndon, Mervyn Drake, Kevin Miles, Karlene Rogerson.
En vackert komplicerad, australiensisk film om rasism som börjar ganska enkelt: Den utspelar sig i början av 1900-talet och vi följer kampen för en halvaborigin man som försöker leva livet på samma villkor som den vita mannen. Vi förväntar oss exakt vad vi får – rasism i ”ondskans banalitet”-form, givet förankrat i den avbildade tidens lagar och normer. Sedan kommer en jäääääääävla vändning i mitten, då Jimmie begår en handling som helt uppenbart är förkastlig; kognitiv dissonans slår till, för samtidigt som vi ser vilka omständigheter som har lett till handlingen, och vi förstår att det är en handling av tillfälligt vansinne, är vi också moraliska varelser som önskar någon form av rättvisa, en känsla av balans – och, gissa vad, det gör de rasistiska våldsverkarna också. Denna films knivskarpa samhälleliga perspektiv är vad som gör den så briljant – vi må betrakta huvudpersonen som en människa, men sekelskiftets Australien gör det inte; med urverksretorik argumenterar handlingen briljant att i samhället, precis som i naturen, är makt i slutändan viktigare än moral. 2022.