Zerkalo. 1975 SOVJET 107 min. sv, färg/35mm/1.37:1. R: Andrei Tarkovskij. S: Margarita Terekhova, Ignat Daniltsev, Larisa Tarkovskaya, Alla Demidova, Anatoli Solonitsyn, Tamara Ogorodnikova, Yuri Nazarov, Oleg Yankovsky, Filipp Yankovsky, Yuri Sventisov, Tamara Reshentikova, Innokenti Smoktunovsky (berättare), Arseni Tarkovski (diktuppläsare).
Oavbrutet fängslande mästerverk av Tarkovskij, en verkligt cineastisk utläggning av fragmentariska minnesbilder från en mans barndom under krigsårens Sovjet. Mycket kretsar runt den stolta modern (Terekhova) och föräldrarnas bittra skilsmässa, men även krigets innebörder och bilden av den ryska folksjälen bryter fram i de romantiskt nostalgiska ögonblicksbilderna av den skimrande barndomen. Tarkovskij praktiserar filmteknisk metafysik och löser upp tidsligheten och lyckas få hela filmen att på ett obeskrivligt mästerligt sätt utspela sig under ett enda moment. Denna hyllning till levandet är diskutabelt filmhistoriens mest djupsinniga, och mest psykologiskt naturalistiska – den hämtar sitt språk rakt från människans suggestiva drömvärld, med en specifik och alldeles unik detaljrikedom. Även estetiskt är filmen fruktansvärt vacker och förmodligen en av de mest bländande filmer som någonsin fotats; det finns andetagande stunder som är så passionerade och gripande att det saknar motstycke. Filmen är såväl svårtillgänglig för åskådaren som personlig för regissören – men ändå är den djupt allmängiltig. Ett av filmhistoriens mest unika mästerverk, och definierande för hela det konstnärliga filmmediet. Videosöndag-recension (mästerverk). 5/5 10/10. 2007.
