Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Rädda menige Ryan

mini35star Saving Private Ryan. 1998 USA 169 min. färg/35mm/2.35:1. R: Steven Spielberg. S: Tom Hanks, Tom Sizemore, Edward Burns, Matt Damon, Jeremy Davies, Barry Pepper, Giovanni Rivisi, Adam Goldberg, Vin Diesel, Ted Danson, Paul Giamatti, Dennis Farina, Joerg Stadler, Max Martini, Dylan Bruno, Harve Presnell, Dale Dye, Bryan Cranston, Daniel Cerqueira, Demetri Goritsas, Ian Porter, Gary Sefton, Julian Spencer, Steve Griffin, William Marsh, Marc Cass, Markus Napier, Adam Shaw, Rolf Saxon, Corey Johnson, Raph Taylor (Raffaello Degruttola), Stephane Cornicard, Michelle Evans, Martin Beaton, Anna Maguire, Nathan Fillion, Leland Orser, Amanda Boxer, Harrison Young, Kathleen Byron, Rob Freeman, Valerie Colgan.

Åtta soldater får under andra världskriget i uppdrag att rädda en soldat vid namn Ryan, som förlorat sina tre äldre bröder i strid. Ordern kommer direkt från en arméchef som är besluten att rädda honom för moderns och sakens skull – för männen som ska försöka hitta honom, ledda av en omskakad kapten (Hanks), är uppdragets värde mindre självklart, särskilt eftersom de just överlevt D-Dagen. Den redan klassiska inledningsscenen som skildrar landstigningen på Normandie är fullständigt otrolig och överglänser för många resten av filmen, som är stöpt i ganska traditionella gamla krigsfilmstraditioner. Då missar man dock hur välgjord filmen är rakt igenom, samt hur vattentätt manuset (och Spielbergs regi) analyserar frågan om vad ett liv har för värde – det är tydligt en passionerad, ärofylld krigsfilm (trots närgångna och ofta fasansfulla stridsscener) men lika mycket (om inte mer) handlar den om liv och död i sig; Spielberg presenterar sin humanistiska poäng bara för att filmen igenom ifrågasätta den, och under färdens gång tar han kål på den krigsromantiserande oskuldsfullhet som präglat hans filmer fram till denna punkt. Överlägset filmberättande, men det finns alltså fina poänger under ytan som ännu gått många förbi och filmen ligger nära en mästerlig nivå. Fick Oscars för bästa regi, foto (Janusz Kaminski), bästa ljud och ljudeffekter samt John Williams musik. 4/5 8/10. 2000, 2012, 2018.

försökigen