Peggy Sue Got Married. 1986 USA 103 min. färg/35mm/1.85:1. R: Francis Ford Coppola. S: Kathleen Turner, Nicolas Cage, Barry Miller, Catherine Hicks, Joan Allen, Kevin J. O’Connor, Jim Carrey, Lisa Jane Persky, Lucinda Jenney, Wil Shriner, Barbara Harris, Don Murray, Sofia Coppola, Maureen O’Sullivan, Leon Ames, Randy Bourne, Helen Hunt, Don Stark.
Drömsk, lätt berusande fantasimelodram om en kvinna som svimmar på high school-återföreningen och vaknar upp 25 år tidigare – kan hon, och går det, att rätta till de misstag som gjort hennes medelåldersliv till en sådan besvikelse? Manuset är en typisk 80-talshistoria, nostalgisk, derivativ (främst av Tillbaka till framtiden) och till sist även gammaldags konservativ, men Coppola förvränger bagatellen till något Buñuelskt – huvudpersonens upplevelse präglas av en sublim likgiltighet, de oförändrade skådespelarna är i ”fel” ålder åt båda hållen (Cage verkar också gestalta sin rollfigur, huvudpersonens framtida ex, som något ur en tecknad film), det distraherande soldränkta fotot gör så att hela filmen känns som att den pågår i en solnedgång och i princip varje scen innehåller någon detalj som sticker ut. Man kan nästan förbise att filmen till sist inte kan komma fram till något vidare intressant eller överraskande för Coppola skapar åtminstone en sensorisk upplevelse. 2024.