Orlacs Hände 1924 ÖSTERRIKE/TYSKLAND 113 min. sv/35mm/1.33:1. Stumfilm. R: Robert Wiene. S: Conrad Veidt, Alexandra Sorina, Fritz Strassny, Paul Askonas, Carmen Cartellieri, Hans Homma, Fritz Kortner.
Berömd pianist råkar ut för en tågolycka, förlorar sina händer och får av kirurgerna ett par nya (!) som visar sig tillhöra en död strypmördare (!!) vars ande lever kvar i de mördande lemmarna (!!!). Poe hade varit stolt över denna story, från en bok av Maurice Renard, och Veidt är behjärtansvärd i huvudrollen likaså Sorina som den lidande hustrun (en hel del sexuella implikationer känns oundvikliga i denna berättelse om en man och ”hans fantastiska händer”). Smäller högst gör dock Dr. Caligari-regissören Wienes fenomenala stämningsbyggande, med minutiös scenografi och gäckande, skuggdränkt foto (Hans Androschin, Günther Krampf). En av de bästa filmerna ur den tyska expressionismen, även om den ockulta inledningen är mer gripande än mysterieintrigen som allt mynnar ut i (lyckliga slut var aldrig vad de här filmerna behövde). Paul Mercers soundtrack från 2008 går också att varmt rekommendera. Existerar sedan tidigare i 90 och 92 minuter långa versioner och en nyrestaurerad 3 5mm-print från 2013 går 105 min i 24 r/s. 4/5 8/10. 2016.
