Sullivan’s Travels. 1941 USA 90 min. sv/35mm/1.37:1. R: Preston Sturges. S: Joel McCrea, Veronica Lake, Robert Warwick, William Demarest, Franklin Pangborn, Porter Hall, Byron Foulger, Margaret Hayes, Robert Greig, Eric Blore, Torben Meyer, Victor Potel, Richard Webb, Charles R. Moore, Amira Sessions, Esther Howard, Jess Lee Brooks (okrediterad).
Anspråksfull filmregissör (McCrea) vill göra en relevant film om elände och fattigdom men inser att han inte själv har någon erfarenhet om saken – därför ger han sig ut på en Siddharta-vandring genom de hemlösas liv, vilket ger honom mer trubbel än han räknat med. Denna film fick blandat mottagande när den kom men anses numera av många vara Sturges bästa film, inte minst på grund av ett självreflekterande metaperspektiv där huvudpersonen hela tiden alluderar till berättartekniker och filmklichéer. Den har alltså åldrats sällsynt bra, även om den till syvende och sist fungerar på grund av en påhittig intrig full av höjdpunkter och smarta idéer, både estetiska som narrativa. Särskilt värd att nämna är den ovanligt progressiva scenen i den svarta kyrkan och det Eisenstein-inspirerade film-på-film-i-film-montaget. Sturges budskap om att det enda Hollywood kan göra åt fattigdom är att ge skratt och glädje till världen – till viss del var detta nämligen ett svar på socialt medvetna komedier som En gentleman kommer till stan och Godfrey ordnar allt – klingar kanske mindre tillfredsställande. Ray Milland och Sturges själv syns vid varsitt tillfälle, som statister i bokstavliga förbifarten. 2022.