1962 STORBRITANNIEN/USA 153 min. sv/35mm/1.66:1. R: Stanley Kubrick. S: James Mason, Shelley Winters, Peter Sellers, Sue Lyon, Gary Cockrell, Jerry Stovin, Diana Decker, Lois Maxwell, Cec Linder, Bill Greene, Shirley Douglas, Marianne Stone, Marion Mathie, James Dyrenforth, Maxine Holden, John Harrison.
Minst sagt delikat filmatisering av Vladimir Nabokovs skandalomsusade roman som speglar den stora, omoraliska erotikens kraft på den lilla och (alltför) enkla människan. En finkulturell engelsk professor (Mason) är på genomresa i Amerika när han faller handlöst för den lilla flickan Lolita (Lyon)… hans enda lösning är att gifta sig med hennes mor, den tragiska wannaben Winters, men han har ingen aning om vilket fördärv den aningslöst manipulerande Lolita kommer ge honom. I efterhand har denna film blivit känd för hur Kubrick fick skriva om och bearbeta ihjäl filmen för att den sexuella tematiken inte skulle bli för tydlig (det var praktiskt taget omöjligt att göra boken rättvisa när filmen kom… och frågan är om någon skulle vilja göra det idag heller). Ironiskt nog introducerar detta ett av Kubricks kännetecken – den briljanta komplexitet som gör att man som åskådare måste skilja på vad som berättas på ytan och vad som egentligen pågår under den. Omständigheterna har oändliga innebörder, och filmen är genomtänkt in i minsta detalj; dessutom är filmen präglad av ett drömskt, vagt surrealistiskt flyt och en genomgående svart humor. Mycket av detta sammanfattas av Sellers, som är underbar i den mångsidiga rollen som en udda TV-författare, vars motiv och verkan också lurar i bakgrunden. Kubrick skulle komma att bli ännu mer slipad i sitt uttryck, men detta är fortfarande en utsökt, psykologiskt mångfasetterad film. Nabokov är krediterad som manusförfattare, men hans originalmanus användes aldrig. Även filmad 1997. 5/5 9/10. 2002, 2018.