2016 FRANKRIKE/BELGIEN/TJECKIEN 110 min. färg/codex/2.39:1. R: Jean-Marie Poiré. S: Jean Reno, Christian Clavier, Franck Dubosc, Karin Viard, Sylvie Testud, Marie-Anne Chazel, Ary Abittan, Alex Lutz, Pascal N’Zonzi, Nicolas Vaude, Frédérique Bel, Christian Hecq, Stéphanie Crayencour, Mathieu Spinosi, François Bureloup, David Salles, Véronique Boulanger, Annie Grégorio, Cyril Lecomte, Nicolas Lumbreras, Éric De Staercke, Alexandre von Sivers, Lorànt Deutsch, Guillaume Briat, Ryan Brodie, Urbain Cancelier, Renaud Capuçon, Christelle Cornil, Jean-Luc Couchard, Patrick Descamps, Elliot Goldberg, Eva Larvoire, Götz Otto, Serge Papagalli, Julie-Marie Parmentier, Alexandre Picot, Chantal Pirotte, Jib Pocthier, Joëlle Sevilla, Dimitri Storoge, Horatia Taittinger.
Andra uppföljaren till Visitörerna kom arton år efter Visitörerna II och man hade gått kunnat vänta ett århundrade till. Detta är en riktig medeltida slapptask till film, yrvaket berättad, helt utan närvaro. Bra idé – eftersom den kommer från tvåans cliffhanger-slut där Renos och Claviers tidsresande medeltisduo hamnade i franska revolutionen. De två tidigare filmerna var tätt skrivna förväxlingskomedier som i grunden skämtade om den moderna franska medelklassens relation till sin självbild och historia. Karaktärerna i den här filmen har delvis historiska förlagor, men de gör aldrig någonting roligt och ingenting i närheten av spännande händer heller – den torftigt fotade, otroligt skämtfattiga filmen lyckas pågå i nästan två lealösa timmar; då och då kommer Clavier på att han ska hojta om något, vid ett annat tillfälle går en kung på dass. Filmen var så dålig att den inte ens fick en svensk distributör, och då släppte vi ändå in den helt horribla Bröllopskaos, med Clavier, två år tidigare. 2024.