Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

if…

1968 STORBRITANNIEN 112 min. färg, sv/35mm/1.66:1. R: Lindsay Anderson. S: Malcolm McDowell, David Wood, Richard Warwick, Christine Noonan, Rupert Webster, Robert Swann, Hugh Thomas, Michael Cadman, Peter Sproule, Peter Jeffrey, Anthony Nicholls, Arthur Lowe, Mona Washbourne, Mary MacLeod, Geoffrey Chater, Ben Aris, Graham Crowden, Charles Lloyd Pack, Guy Ross, Robin Askwith, Richard Everett, Philip Bagenal, Nicholas Page, Robert Yetzes, David Griffin, Graham Sharman, Richard Tombleson, Robin Davies, Brian Pettifer, Michael Newport, Charles Sturridge, Sean Bury, Martin Beaumont.

Andersons finfina anarkistklassiker om en ”slapp” internatskola där McDowell likväl finner sig vara i underkastelse gentemot pryglande, korrupta överordnade… sakta men säkert planerar han en ”revolt”. En helt och hållet fascinerande film som visar en hel del och lämnar lika mycket utanför – den surrealistiska framställningen av skolan kommer med lån från Godard och (mest uppenbart) Vigos C i uppförande, men den är inte obegriplig så mycket som den är oförklarad; den här filmen skildrar en verklighet som helt enkelt inte är begriplig för ungdomar, vilket ger den både en tidlös och en 60-talsspecifik kontext; den handlar om makt, snarare än klass, och den utmanar på allvar synen på ett samhälle där alla måste underkasta sig oavsett vad. Samtidigt finns det också en medvetet antiintellektuell och rå, livlig poesi i filmen – tämligen radikal för att vara brittiskt – där man hela tiden kan hitta spännande, motsägelsefulla underströmmar i nästan varje scen; det finns en respektingivande insikt i detta kännbara psykologiska kaos och få andra filmer har lyckats gestalta de fundamentalt alienerande upplevelser som leder till att ungdomar blir destruktiva. Vann Guldpalmen och väckte en hel del rabalder när den kom, dels på grund av sina anarkistiska våldsinslag och dels på grund av att somliga misstolkade den som någon form av psuedorevolutionär kitsch. Den hänger ihop med andra milstolpar som Bonnie och Clyde, Easy Rider, Det vilda gänget och A Clockwork Orange, där McDowell (lysande här i sin debut) blev förevigad av Kubrick, som anlitade honom på grund av denna. Anderson gjorde en löst sammanhängande trilogi av denna film samt ”uppföljarna” O Lucky Man och Brittiska sjukan. 2022.